tag:blogger.com,1999:blog-186357022024-03-13T09:46:05.574+05:30புளியமரம்தனித்திரு, விழித்திரு, பசித்திரு - வள்ளலார்Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.comBlogger92125tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-3813465662449072792020-02-02T22:26:00.002+05:302020-02-02T22:29:47.646+05:30கள்ளம் <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-aa9oU__epfY/Xjb7vw6SlLI/AAAAAAABiwY/VgvcoMIpx5kz13loRlqqyBES-Z3rg_wWgCLcBGAsYHQ/s1600/IMG_20200202_220734.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: large;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1117" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-aa9oU__epfY/Xjb7vw6SlLI/AAAAAAABiwY/VgvcoMIpx5kz13loRlqqyBES-Z3rg_wWgCLcBGAsYHQ/s320/IMG_20200202_220734.jpg" width="223" /></span></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">என்னுடன் கல்லூரியில் படித்த நண்பனொருவன் தன் ஊரிலிருந்து பேருந்தில் வரும்போது முன்னால் இருந்த அழகான பெண்ணிடம் கை போட்டதாகவும், அவளும் அதற்கு இசைந்து கொடுத்தாள் என்று சொன்னான். அவை போன்ற பல ‘கதைகளை’ அவன் சொல்வதுண்டு. அவையாவும் அவனது கற்பனை என்றும் எந்தப் பெண்ணும் இப்படியெல்லாம் எளிதில் இசைந்துகொடுப்பவர் அல்ல என்பதையும் ஒரளவிற்கு யதார்த்தம் உணர்ந்தவர் புரிந்துகொள்வர். தன்னால் இயலாததை இப்படி சிலர் வெளிப்படையாக சொல்லி தன் ஆற்றாமையை தீர்த்துக்கொள்வார்கள் என்பதை அப்போதே புரிந்துகொண்டேன். இது நடந்து 25 வருடங்களுக்கு மேலாகிவிட்டது. ஆனால் இன்று கள்ளம் நாவலை படித்தபோது அவன் ஞாபகம் தான் வந்தது. தஞ்சை பிரகாஷ் தனது ஆற்றாமையை பரந்தாம ராஜு என்ற கதாபாத்திரத்தின் மூலம் நாவல் என்ற பெயரில் எழுதி வெளியிட்டிருக்கிறார் போல. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">நாவலை படித்துமுடித்தவுடன் என்னை அறியாமலேயே சே எனச் சற்று சத்தமாக சொல்லிவிட்டேன். எனது நேரத்தை வீணடித்துவிட்டேனே என்ற ஆதங்கத்தில். 100 பக்கங்களுக்கு பின் பிரகாஷ் என்னதான் சொல்ல வருகிறார் என்று அறிய பக்கங்களை புரட்டவேண்டியதாகிவிட்டது. காமமே பேசு பொருளாக இருந்தாலும் அதைத்தாண்டி அதில் ஒன்றுமே இல்லை. அதுவும் மூன்றாம் தரமாகத் தான் இருக்கிறது. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">தஞ்சை அரண்மனை பகுதிகள், தஞ்சாவூர் ஓவியங்களை வரையும் மரபு கொண்டவர்கள் என பிரகாஷ் குறிப்பிடும் ராஜூக்கள் பற்றிய சில விவரணைகள் முதலில் படிக்கத் தூண்டினாலும் பிற்பாடு மிகு செயற்கையாக அவர் சித்தரிக்கும் பாலியல் உறவுகள் அவர் அதை மீறி ஏதும் சொல்ல விழையவில்லை என்பதை எளிதில் உணர்த்திவிடுகிறது. முன்பு எப்போதோ கமல் ஒரு பேட்டியில், எப்படி சார் தினமும் செக்ஸ் வைத்துக்கொள்வீர்கள் என தன்னிடம் ஒருவர் கேட்டதாகச் சொல்வார். பிரகாஷும் கிட்டத்தட்ட கமலிடம் அக்கேள்வியைக் கேட்ட மனிதரை நினைவூட்டுபவராகவே தெரிந்தார். கள்ளத்தில் அவர் சித்தரிக்கும் பாலியல் உறவுகளும் புளு பிலிம் படங்களின் செயற்கையான காட்சிகளையே நினைவூட்டின. சிறிதும் நம்பகத்தன்மையற்ற, அதிர்ச்சி மதிப்பீட்டிற்கோ அல்லது தனது ஆற்றாமையை வெளிப்படுத்த மட்டுமே எழுதப்பட்டதாகவே கள்ளம் உள்ளது. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">தன் தந்தை படைப்பது கலையே அல்ல, ஆனால் அசல் கலைஞனான தன்னை யாரும் புரிந்துகொள்ளவில்லை என்று பல இடங்களில் பரந்தாம ராஜூ சொல்கிறான. ஆனால் அவன் கலைஞன் என்பதற்கான போதுமான தடயங்களை பிரகாஷ் கள்ளத்தில் வைக்கவில்லை. அவர் சொல்லும் கலை அவர் பாலியல் சித்தரிப்பை போல் விடலைத்தனமாகவேயுள்ளது. ரஜினி படங்களில் வருவது போல சற்றென வெள்ளைக்காரர்கள் புகழ்பவனாக சில காட்சிகளிலேயே பரந்தாம ராஜு மாறிவிடுகிறான். அவன் கலைஞன் என்பதால் அவனைப் பார்க்கும் எல்லாப் பெண்களும் அவனை கூடுகிறார்கள், அவன் அப்பாவின் ஆசை நாயகி உட்பட. அவ்வாறே இருப்பதில் தவறில்லை. ஆனால் அத்தகையவற்றை கலாபூர்வமாக்கும் ஏதோ ஒன்று பிரகாஷிடம் ஒரு மாற்று குறைவாகவேயுள்ளது என்றே எண்ணத் தோன்றுகிறது. அல்லது அவர் நோக்கமே அதுவல்லாமலிருக்கலாம். நாவலின் தொடக்கத்தில் பரந்தாமராஜூ பாபியை முதலில் பார்த்தவுடன் வர்ணிப்பதிலேயே (இடுப்பே இல்லை...., இல்லாத இடுப்பிற்கு மேலான அந்தப் பகுதி அவனை அச்சுறுதியது ) பிரகாஷின் நோக்கம் வெறும் பாலியல் கவர்ச்சியை சொல்வது மட்டுமே என்பதை நாவல் உணர்த்திவிடுகிறது. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">தஞ்சை பிரகாஷ் கதைகள் குறித்து இணையத்தில் அவர் இறந்தபிறகு வரும் வியாக்கியானங்கள், அவரது பாலியல் சித்தரிப்புகள் குறித்த தத்துவங்கள் யாவும் போலிகள் என்பதே கள்ளம் படித்தபின் எனக்கேற்பட்ட மனப்பதிவு. கள்ளம் என் நாவல் பட்டியலில் இல்லவேயில்லை. <a href="https://www.jeyamohan.in/79412#.Xjb-wmgzbIU" target="_blank">ஜெயமோகன் பிரகாஷின் எழுத்தை</a> (அவரது பிற மேதமைகளை உணர்த்தியபின்) முதிரா பாலியல் எழுத்து என்று வகைப்படுத்தியிருப்பார். ஆயினும் ஒரே ஒரு காரணத்திற்காகவே கள்ளம் வாங்கினேன். <a href="https://puliamaram.blogspot.com/2012/11/blog-post.html" target="_blank">இலக்கியவட்டம் நாராயணன்</a> அவர்கள் தான் காஞ்சிபுரத்தில் இலக்கிய வட்டம் ஆரம்பித்ததற்கு தஞ்சை பிரகாஷுடன் ஏற்பட்ட தொடர்பு காரணமென்று சொல்லியிருக்கிறார். அவர் தஞ்சையிலிருந்து காஞ்சிபுரத்திற்கு வேலை மாறுதலால் வந்தவர். அதனால் இந்த வருடம் நடந்து முடிந்த சென்னை புத்தகக் கண்காட்சியில் இந்நாவலை வாங்கினேன். பிரகாஷின் அதிர்ச்சி மதிப்பீடு தெரியும் என்பதால் பெரிய எதிர்பார்ப்புகள் இல்லாமல்தான் கள்ளம் படிக்க ஆரம்பித்தேன். நல்லவேளை பிரகாஷ் என்னை ஏமாற்றவில்லை. ஜெயமோகனின் அறுவை சிகிச்சை கத்திக்கு என் நன்றிகள் உரித்தாகுக.</span></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-9179153843063667272016-10-16T19:26:00.000+05:302016-10-16T19:26:02.499+05:30பொன்னியின் செல்வன்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-mjcy-ghmR-8/WAOGQ8zwBxI/AAAAAAAAtq0/MPsrZL_DzVsyZ23qEw-OuuUDzdKrQZ-oACLcB/s1600/ps03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-mjcy-ghmR-8/WAOGQ8zwBxI/AAAAAAAAtq0/MPsrZL_DzVsyZ23qEw-OuuUDzdKrQZ-oACLcB/s320/ps03.jpg" width="227" /></a></div>
<br />
<br />
பொன்னியின் செல்வனை கடந்த சில வருடங்களாகப் படிக்கவேண்டும் என்று நினைத்துக்கொண்டிருந்தேன். ஆயினும் தள்ளிப்போய்க்கொண்டேயிருந்தது. பலமுறை புத்தகத் திருவிழாக்களில் வாங்கவேண்டும் என்று கையிலெடுத்து பின்னர் வேண்டாம் என்று வைத்திருக்கிறேன். மலிவு விலைப்பதிப்பில் கூட வாங்கவேண்டாம் என்று விட்டுவிட்டேன். கிட்டத்தட்ட 20 வருடங்களாக நவீன தமிழலக்கிய வாசகன் என்பதால் பொன்னியின் செல்வனை வாசிக்கவே கூடாது என்று சங்கல்பம் எல்லாம் செய்துவைத்திருந்த காலங்கள் உண்டு. ஆயினும் கடந்த சில வருடங்களில் இவ்வெண்ணத்தில் மாற்றம் நிகழ்ந்து வந்தது. என்ன இருந்தாலும் வெகுஜன திமிழின் முதன்மையான வரலாற்றுப் புதினம் என்பதால் படித்துத்தான் பார்ப்போமே என்ற எண்ணம் கருக்கொண்டு வலுத்ததே இம்மாற்றத்திற்குக் காரணம். ஆகவே சில மாதங்களுக்கு முன்பு என் திறன் செல்பேசியில் மிகச் சொற்ப விலைக்கு நாவலின் ஐந்து பாகங்களையும் தரவிறக்கி வைத்திருந்தேன். அதை கடந்த சரஸ்வதி பூஜை விடுமுறையில் படித்து முடித்தேன்.<br />
<br />
இது கிட்டத்தட்ட 60 ஆண்டுகளுக்கு முன்பு தொடர்கதையாக வெகுசன வாசகர்களுக்காக எழுதபட்டது என்ற எண்ணத்துடனேயே படிக்கத் தொடங்கினேன். ஆயினும் வரலாற்றில் எப்பொழுதும் ஆர்வம் கொண்டவன் ஆதலால் விரைவிலேயே நாவல் என்னை உள்ளிழுத்துக்கொண்டது. கிட்டத்தட்ட 2000 பக்கங்கள் கொண்ட மொத்த நாவலின் கதை நடைபெறும் காலமே வெறும் 10 மாதங்களுக்குள்தான். வந்தியத்தேவன் வீராணம் ஏரியின் கரையில் குதிரையில் ஆடிப்பெருக்கன்று பிரவேசிப்பதிலிருந்து நாவல் தொடங்குகிறது. பிற்காலச் சோழர்களில் இரண்டாம் பராந்தகர் என்ற சுந்தர சோழனின் இறுதிக்காலத்தில் நடப்பதாக புனையப்பட்ட கதை. அவரது மூத்தமகன் ஆதித்த கரிகாலன் சந்தேகத்திற்கிடமான முறையில் இறந்துபோவது, கரிகாலனின் சித்தப்பா மதுராந்தகன் எனும் உத்தம சோழன், பொன்னியின் செல்வன் என்ற அருண்மொழித்தேவர் அரசுரிமையை விட்டுக்கொடுத்ததால் (!?), இளவரசுப் பட்டம் ஏற்றுக்கொள்வது வரை உள்ள காலப்பகுதியே நாவலின் கதைக்களம். பிற்காலச் சோழ வரலாற்றில் இக்காலகட்டம் இன்னும் தெளிவில்லாதகவே உள்ளதாக வரலாற்றாசிரியர்கள் கருதுகிறார்கள். ஆகவே கல்கி இக்காலகட்டத்தையே தனது புனைவுக்கு எடுத்துக்கொண்டதில் அவரது மேதைமை உள்ளது. ஆயினும் அதை அவர் எவ்வளவு தூரம் படைப்பூக்கத்துடன் (வெகுஜன நோக்கில்) புனைவாக்கியிருக்கிறார் என்பதுதான் முக்கியம்.<br />
<br />
நாவலின் முதல்பகுதி மிகுந்த சுவராசியமாக செல்கிறது. ஏற்கனவே சற்று அவநம்பிக்கையுடன் தொடங்கியதால் ஒருவேளை நவீன தமிழிலக்கியவாதிகள் பொன்னியின் செல்வனை இலக்கியமாக அங்கீகரிக்க மறுத்து தவறு செய்கிறார்களோ என்ற எண்ணம் கூட ஏற்பட்டது. அதற்கான தடயங்கள் சில முதல் பகுதியில் ஆங்காங்கே தென்பட்டன. பழுவேட்டரையரின் படைவீரர்கள் செய்யும் அழிச்சாட்டியங்களும், வேளக்காரப் படையினர் எளிய மக்களிடம் வம்புகள் புரிவதாக புனையப்பட்டுள்ள பகுதிகளும் இன்னும் சில இடங்களிலும் நவீன தமிழிலக்கியத்தின் தடங்களை ஆசிரியர் நினைவுறுத்துகிறார். ஆயினும் போகப்போக ஆசிரியரின் படைப்பூக்கம் வெறும் கேளிக்கை எழுத்தாகப் பல்லிளிக்கிறது. நாவலின் அய்ந்தாம் பாகம் மிகவும் அற்பத்தனமாக உள்ளது. ஒருவகையில் இன்றைய தொலைக்காட்சி நெடுந்தொடர்களின் மூலவித்து பொன்னியின் செல்வன் நாவல் என்றால் அது மிகையில்லை. நாவலை எப்பாடுபட்டாகிலும் இழுக்கவேண்டும் என்ற ஆசிரியரின் எண்ணத்தால் அருவெறுப்பின் உச்சத்துக்கே செல்கிறார் கல்கி. சில நேரங்களில் சினிமா பார்க்க திரையரங்கு சென்று வேறுவழியில்லாமல் அவலமான சினிமாவின் கடைசி பாகம் வரை இருந்து பார்த்துவிட்டு வருவோமே அதுபோல் எப்படித்தான் இந்நாவலை முடிக்கிறார் கல்கி என்ற தவறான ஆர்வத்துடனே இந்நாவலை படித்து முடித்தேன்.<br />
<br />
வெகுஜன வரலாற்று புனைவுகளுக்கும் ஒரு தரம் வேண்டும் அல்லவா. பொன்னியின் செல்வன் அத்தரத்தை பல இடங்களில் தவறவிடுகிறது. ஒருவேளை தொடர்கதையாக இல்லாமல் ஒரு முழுமையான நாவலாக கல்கி இதை எழுதியிருந்தால் அத்தரம் கூடிவந்திருக்கலாம். </div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-66613965951433330102016-09-15T22:59:00.000+05:302016-09-15T22:59:31.668+05:30My travelogue on Chettinadu... Part 4 (Keezhadi and Madurai)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2016/09/travelogue-on-cettinadupart-1_11.html" target="_blank">Part 1</a></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2016/09/my-travelogue-on-chettinadu-part-2.html" target="_blank">Part 2</a></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2016/09/my-travelogue-on-chettinadu-part-3.html" target="_blank">Part 3</a></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;">Part 4: Second day (04/09/2016) Afternoon</span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;">We reached Keezhadi around 1.30 PM.
The excavation site is inside a large coconut grove. Keezhadi is a small
village on the northern banks of river Vaigai. A small road from Silaiman took
us to keezhadi. Silaiman is in the Sivaganga – Madurai road. Madurai city is
just 10 Kms away from Silaiman. There are lot trenches dug by archeological
survey of India (ASI). We could see lots of broken parts of terracotta pots
piled up near the trenches. I took some of them as souvenirs. We saw the group
of tents (camp) where the archeologists stay for the excavation work. One of
the research scholars Mr. Vasanthakumar explained us about the structures excavated
there. Carbon dating of the materials has not been done. Yet, he said, the site
is believed to be a Sangam age habitation (300 BCE to 400 CE) or beyond based
on other evidences, like the types of bricks and the Tamil Brahmi script which
was found at the site. In a causal mode, he complained about the poor funding
available for ASI work. He went on saying that they are not equipped with a
surveyor and a photographer to document everything; carbon dating is also
costly he said. The brick structures like small square rooms, the furnace like
structures, the terracotta ring wells and the open and closed water ways indicate
that there could be an ancient industrial habitat existed at Keezhadi. I wanted
to take photos of the materials which were unearthed there; but, Vasantha kumar
said that they were sent for the lab already. Their target was Madurai. Since it
has continuously been inhabited for more than 2500 years, excavation work is
not possible in Madurai. When we left Keezhadi around 3.30 PM, it was humid and
was about to rain.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-qwu70BaBp0c/V9rXyYvtmwI/AAAAAAAAtVs/oxdSsyDHUQoi54wGU-e8ZE_uFH8K4VfEACLcB/s1600/107-DSC_8563.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://4.bp.blogspot.com/-qwu70BaBp0c/V9rXyYvtmwI/AAAAAAAAtVs/oxdSsyDHUQoi54wGU-e8ZE_uFH8K4VfEACLcB/s640/107-DSC_8563.JPG" width="640" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><a href="https://flic.kr/s/aHskJbXif5" target="_blank">More Keezhadi photos can be found here.</a><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;">My colleagues dropped me at Silaiman
and went back to Sivagangai. I took a town bus to reach Madurai from there. As
the bus entered Madurai, it started raining. I got down at Mahal bus stop as I
wanted to go to Thirumalai naicker mahal. The Thirumalai Naicker mahal is as
old as Taj mahal. In fact, it is slightly older than Taj. The great Naicker
king, Thirumalai, constructed it during early 17<sup>th</sup> century (1636
CE). Presently only one fourth of the structure is standing now. The intact
structure is originally the durbar hall of King Thirumalai Naicker. Upon
entering the mahal one would get astonished by looking at the massive pillars
and the big open courtyard. Some of the pillars are very large than what we
could imagine – 19 ft in circumference. In the present day real estate terms
one can construct a small house with the space occupied by a pillar. First time,
I felt my 18 mm wide angle lens is not enough to cover the entire mahal, such massive
is the palace. Sadly, it is not maintained well. I could see a lot of cob webs
and pigeon droppings everywhere. Moreover, our lay public also used the pillars
to express their petty love feelings. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-iDGzvcQry3o/V9rZIn8kzOI/AAAAAAAAtV0/vnRSRcBZZE8T2eHsqa8-VGsj6m4Gj7lPQCLcB/s1600/53-DSC_8629.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://2.bp.blogspot.com/-iDGzvcQry3o/V9rZIn8kzOI/AAAAAAAAtV0/vnRSRcBZZE8T2eHsqa8-VGsj6m4Gj7lPQCLcB/s640/53-DSC_8629.JPG" width="640" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;"><a href="https://flic.kr/s/aHskJc11UU" target="_blank">More photos of the mahal can be seenhere…</a><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;">Finally, I had walked down the road to
reach Meenatchi Amman temple and arrived at the Amman sannathi entrance. I have
a special place for Madurai in my heart. My first 13 years of life was spent in
Madurai and hence, lots of nostalgia attached with it. We often used to come to
Meenatchi Amman temple when we had lived in Madurai. I can vividly remember
sitting on the steps of the famous golden lotus tank, inside the temple, and
dreaming. Sitting on the steps of the temple tank and looking at the
magnificent temple towers was my favorite activity. In fact that place is the
photographer’s delight too; one can easily identify Meenatchi Amman temple by
these photographs. My mother used to come to this beautiful temple on every
Friday for Durga pooja. I and my sisters used to accompany her whenever we got
school holidays on Fridays. Even after we had relocated to Panagudi - my
mother’s native place - for few more years we used to visit Madurai by
travelling more than 200 kms, for Deepavali purchase. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-iRkT6TpSTDI/V9rZYn77iII/AAAAAAAAtV4/xFPL0Et-X-QSUr7Q3tpjxQfQBNptCAjcgCLcB/s1600/02-DSC_8635.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://3.bp.blogspot.com/-iRkT6TpSTDI/V9rZYn77iII/AAAAAAAAtV4/xFPL0Et-X-QSUr7Q3tpjxQfQBNptCAjcgCLcB/s640/02-DSC_8635.JPG" width="640" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-NMH6pKhrwZ4/V9rZZ-7MZ0I/AAAAAAAAtV8/vKXAzTcfh3E-3hIsqrwEULzjJ07E6zqpwCLcB/s1600/16-DSC_8650.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://2.bp.blogspot.com/-NMH6pKhrwZ4/V9rZZ-7MZ0I/AAAAAAAAtV8/vKXAzTcfh3E-3hIsqrwEULzjJ07E6zqpwCLcB/s640/16-DSC_8650.JPG" width="640" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: large;">Madurai is one of the very few
historical cities in the world, which is being continuously inhabited since
time immemorial. Moreover, Madurai was the epicenter of many happenings throughout
the history of Tamilakam till the 18<sup>th</sup> century. It lost its
importance to Chennai during the British era. However, with its one million
plus population, Madurai is still an important nerve centre of Tamil Nadu. The
city of Madurai may not appeal to a modern mindset. Some Tamil writers label
Madurai as a macho city. One may get into a wrong opinion about this historical
city by viewing some of the popular Tamil movies as they inadvertently wrongly portray
Madurai. One has to have a post modern or a cultural mindset to appreciate
Madurai. Varanasi is another city which can be compared with Madurai is this
aspect. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;">After taking photos of the beautiful drawings
on the Amman sannathi entrance doom, I had a dilemma of entering inside the
temple or not. My train to Chennai was at 7.45 PM. It was already 5.30 PM. Two
hours, at least, would need to cover inside of the temple; hence, I decided to
take photographs from outside. Moreover, I was terribly tired as I didn’t have
proper sleep for two nights and the continuous travels also added into. I could
sense that I am aging too </span><span style="color: #222222; font-family: Wingdings;">:-)</span><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"> </span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-bdDRbTZeOHk/V9rZi5jhUxI/AAAAAAAAtWA/eULQzfEk7pEuqFU_O74FQ89JgKbPAV-zQCLcB/s1600/30-DSC_8670.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://3.bp.blogspot.com/-bdDRbTZeOHk/V9rZi5jhUxI/AAAAAAAAtWA/eULQzfEk7pEuqFU_O74FQ89JgKbPAV-zQCLcB/s640/30-DSC_8670.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif;">First, I went
inside the Pudhu Mandapam (New pavilion), which is opposite to the majestic Eastern
tower to take photographs. Pudhu mandapam is also a contribution of King Thirumalai
nayak for the Goddess Meenatchi. It has lots of fabulous sculptures; but, the
temple administration has rented the space for small shops. During my childhood,
I used to buy text books and the guides from the shops located here. After
coming out of Pudhu mandapam, I leaned to the nearby lamp post and started zoom
into the Eastern tower with my 300mm lens. I could see, in close range, lots of
beautiful sculptures. The temple towers were in their natural colors thirty years
before and now they are in bright colors. Some people don’t like the bright
colors on the temple towers. They feel that the beauty of the tower and its
exquisite sculptures are best appreciated in their natural color than with
bright colors. I am not, however, able to judge on that now. To be frank, I seem
to like the colored temple towers more. I started walking towards the southern tower
and took more photographs of that tower too. One of the sculptures in the
southern tower, which attracted me is a god with (Vishnu?!) many heads arranged
in the shape of the tower. In fact one of my primary aims of buying a DSLR
camera with a 300 mm telephoto lens is to take photographs of these majestic towers
and their marvelous sculptures. I am happy that I started fulfilling my objectives.
<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-9jKNZkVw5bs/V9rZqumM4uI/AAAAAAAAtWE/_Iv9zFNlOuMBFx6kKGo0fqdx-AbbzcAUgCLcB/s1600/7-IMG_20160904_175921.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/-9jKNZkVw5bs/V9rZqumM4uI/AAAAAAAAtWE/_Iv9zFNlOuMBFx6kKGo0fqdx-AbbzcAUgCLcB/s640/7-IMG_20160904_175921.jpg" width="360" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-9KoVpFL1g9E/V9rZ1TXZ2wI/AAAAAAAAtWI/xljGD1Q-IWARQFjMQoMtj-SioURnn6kNQCLcB/s1600/65-DSC_8765.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="540" src="https://2.bp.blogspot.com/-9KoVpFL1g9E/V9rZ1TXZ2wI/AAAAAAAAtWI/xljGD1Q-IWARQFjMQoMtj-SioURnn6kNQCLcB/s640/65-DSC_8765.JPG" width="640" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<br />
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><span style="font-size: large;">I started
experiencing severe headache. I deliberately needed a rest. So I started
walking towards the railway station. I know this part of Madurai by heart. On
the way to the station, I ate idlis in a medium size restaurant. I bought a
crocin tablet too; eat halwa from the famous Prema vilas sweet shop, opposite
to the railway station and bought some more for my house too. When I had
entered the station it was around 7.30 PM. The train had come on time and I
slept by around 8.00 PM and woke up around 4.30 AM only as the train was
nearing Tambaram where I had to get down. I felt really happy about my trip, as
I was able to go with my meticulous plans. I am not the kind of person who is
known to stick to the plans. In this aspect, this trip, in recent times, was a
successful one for me in terms of the planning and execution. History is always
a fascinating subject for me. I am thinking of visiting each and every district
of Tamil Nadu and document the history for my own understanding. I did not even
know that a small district like Sivaganga has a rich history until I started
planning for my trip. Still I could not cover few other historical places of
importance in Sivaganga, like Piran malai - the place of ancient king Pari etc.
In those two days I got a feeling that I had travelled through the cross
section of the ancient, medieval and modern Sivaganga district. Experiencing
the micro history of each region of Tamil Nadu and India is my desire. Travel
is the only way one can achieve this. Each region in every part of the world
has got its own history from ancient days. But unfortunately, our life time is
not enough to cover all.</span></span><br />
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
<span style="color: #222222; font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><span style="font-size: large;"><a href="https://flic.kr/s/aHskD3aDcC" target="_blank">More photos Meenatchi Amman Temple can be seen here...</a></span></span></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-68001878712300855282016-09-13T21:55:00.003+05:302016-09-13T21:55:58.108+05:30My travelogue on Chettinadu... Part 3<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2016/09/travelogue-on-cettinadupart-1_11.html" target="_blank">Part one</a></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2016/09/my-travelogue-on-chettinadu-part-2.html" target="_blank">Part two</a></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;">I got up at 4.30 AM and reached the Devakottai bus stand around
5.15 AM. The next bus to Sivaganga was around 5.45 AM only. There was lot crowd
inside the bus stand owing to the marriage day. The bus to Sivaganga came fully
loaded; however, I got into the bus. Around 6.30 AM it reached Kalayarkoil. The
Kalayarkoil shiva temple can be easily spotted as soon as one gets out of the
bus as it is very near to the bus stand. There are two colorful temple towers,
which are very close to each other; the biggest of them is 150 ft tall. Both
Thirukoshtiyur and Kalayarkoil temples are maintained by the Sivaganga royal
family. It is a very ancient temple, praised by Nayanmars - the holy saints of
Saivism. </span><span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Ao4WTo51jiw/V9gg_sRexBI/AAAAAAAAtQY/YTnounlaDkcaeIzOSkiwpm2SSFdms9SrwCLcB/s1600/0001-IMG_20160904_062710%2B-%2BCopy%2B%25282%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://3.bp.blogspot.com/-Ao4WTo51jiw/V9gg_sRexBI/AAAAAAAAtQY/YTnounlaDkcaeIzOSkiwpm2SSFdms9SrwCLcB/s640/0001-IMG_20160904_062710%2B-%2BCopy%2B%25282%2529.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-tFvNFvhcWEk/V9ghCNgDWTI/AAAAAAAAtQc/UiyRY5waT1MVVU4wjL__YI9xSid_baHEACLcB/s1600/004-DSC_8219.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="425" src="https://3.bp.blogspot.com/-tFvNFvhcWEk/V9ghCNgDWTI/AAAAAAAAtQc/UiyRY5waT1MVVU4wjL__YI9xSid_baHEACLcB/s640/004-DSC_8219.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;">There are three sanctum sanctorums dedicated to Lord Shiva, a
unique one. There is a separate sanctum for his wife; called Swarnavalli amman.
The temple complex is huge. The magnificent high rise outer corridor with
granite pillars and flooring and colourful ceiling is typical of any ancient
Tamil Nadu temple. The temple has lot of openings with granite stones on the
roof to let the sunlight inside. The peeping sunlight, through these intricate
openings, makes a beautiful pattern. The modern skylights should feel shy in
front of this ancient technique. Wherever the skylight openings are there,
there is a dipping in the granite flooring with holes on the sides to navigate
the rain water. So there must me some form of rain water harvesting system
existed in the ancient temples. In addition to the skylights, there are lots of
ventilator openings close to the ceiling which function as the escape route for
hot air due to stack effect and thereby maintain the thermal comfort inside the
temple. I have taken photographs of these structures which can be utilized for
my classroom presentations on environmental ethics.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-9bB5q5a-CHc/V9ghdOPbOhI/AAAAAAAAtQo/CR05Da3RWL0sIHflim6Sj2bhLQxXxLCFwCLcB/s1600/003-DSC_8218.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="425" src="https://3.bp.blogspot.com/-9bB5q5a-CHc/V9ghdOPbOhI/AAAAAAAAtQo/CR05Da3RWL0sIHflim6Sj2bhLQxXxLCFwCLcB/s640/003-DSC_8218.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-JZpCsw5TsCc/V9ghbTwWZnI/AAAAAAAAtQk/tjEaiw194jAIDKpHmUd-MxvDxY-5-KgmwCLcB/s1600/019-DSC_8242.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="425" src="https://2.bp.blogspot.com/-JZpCsw5TsCc/V9ghbTwWZnI/AAAAAAAAtQk/tjEaiw194jAIDKpHmUd-MxvDxY-5-KgmwCLcB/s640/019-DSC_8242.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-1LBtfCrGDEg/V9ghabpHEuI/AAAAAAAAtQg/4f9IcZOlBXIaiiLsZpWc1fj4ct00yhkqACLcB/s1600/030-DSC_8261.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="603" src="https://3.bp.blogspot.com/-1LBtfCrGDEg/V9ghabpHEuI/AAAAAAAAtQg/4f9IcZOlBXIaiiLsZpWc1fj4ct00yhkqACLcB/s640/030-DSC_8261.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;">There were two marriages happening inside the temple. Kalayarkoil
is also associated with Maruthu pandiyar brothers who unsuccessfully fought
with the invading British during the late 18<sup>th</sup></span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"> </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;">century. They put up a</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"> </span><a href="http://www.sivagangaiseemai.com/maruthupandiyar/maruthu-pandiyar-history3.html" style="font-size: x-large;" target="_blank"><span style="color: #1155cc; font-family: Arial, sans-serif;">proclamation</span></a><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"> </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;">against the British on the walls of Sri Rangam temple. One can
read the proclamation </span><a href="http://www.sivagangaiseemai.com/maruthupandiyar/maruthu-pandiyar-history3.html" style="font-size: x-large;" target="_blank"><span style="color: #1155cc; font-family: Arial, sans-serif;">here</span></a><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;">. This was the first proclamation against the British - 56 years
before the first Indian mutiny, called the sepoy mutiny in 1857. If they had
won the war against the British, India’s history would have been different. But
history has lots of “ifs”, that’s why it is interesting to learn. When I was
leaving out of the Kalayarkoil temple, I saw the temple elephant trying to
capture the hose pipe, which was used by its mahout to take bath. The mahout
then put the hose inside the mouth of the elephant, which then cleverly used it
to take bath with its magnificent trunk. The scene was so beautiful and hence I
immediately captured it with my camera.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-wfT6Sjcd2mg/V9gh3kmAuJI/AAAAAAAAtQw/1l7tlDcu0kEHTkY2sKtLaKBaeDSTaQpyACLcB/s1600/049-DSC_8286.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="464" src="https://2.bp.blogspot.com/-wfT6Sjcd2mg/V9gh3kmAuJI/AAAAAAAAtQw/1l7tlDcu0kEHTkY2sKtLaKBaeDSTaQpyACLcB/s640/049-DSC_8286.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-JF2Bpwmbxc4/V9gh2C8WT9I/AAAAAAAAtQs/BKOwDidD36wiQJl3SNtVn1-u7ohD-WNvgCLcB/s1600/063-DSC_8300.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="504" src="https://4.bp.blogspot.com/-JF2Bpwmbxc4/V9gh2C8WT9I/AAAAAAAAtQs/BKOwDidD36wiQJl3SNtVn1-u7ohD-WNvgCLcB/s640/063-DSC_8300.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: large;"> </span></span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: large;">When I came out of the temple, it was almost 7.30 AM and I had to
reach Kalayarmangalam, a tiny village, where the marriage of my colleague’s (Dr.
Kannan) daughter was to be held by 8.10 AM. As I already had well searched the
location of the place by the use of Google maps, I had the confidence of
reaching it before the function. My neighbor in Chennai, a 75 yrs old man, is
actually from Kalayarkoil, had said that there are lots of taxis available in
Kalayarkoil. But I could not locate anything in the vicinity. May be because of
marriage day, they all would have been hired. Hence, I asked few of the locals
near there, but they scared me saying that I should either go to Karaikudi or
Sivaganga to reach that village. When I had reminded the street vegetable
vendor that there is a route between Nattarasankottai and Okkur and on that
route only the village is situated, he then told me that there is a town bus
now, which goes inside Nattarasnkottai and I can get down there and take an
auto to reach Kalayarmangalam. He also said it won’t take more than 15 minutes
to reach Nattarasankottai.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;">But I could not locate any town bus there in the bus stand. Hence,
I enquired with a flower vendor and he said there is no bus which can go inside
Natarasankottai now. He pointed out the two buses which were standing in the
bus stand, which are going to Sivaganga and told that I have to get down at
Nattarasankottai vilakku and to take an auto to reach the actual village. The
two buses, one government and a private, were standing idle without the
drivers. So I was really worried whether I would reach the spot before the
marriage function starts. However, as there were no alternatives available, I
got into the private bus as the government bus was not in good mode. My BP got
increased as the govt. bus started early. But within two minutes the private
bus driver also came in. When the bus had started to move, I asked the
conductor to give a ticket to Natarasankottai. But the conductor sensed it somehow
and said if you want to go the village then get into the bus which is coming
behind. I spotted the town bus and I immediately jumped from this moving bus.
In another 20 minutes I was in Nattarasankottai.</span><span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-CUYJoNhNIEk/V9gkhxBLr2I/AAAAAAAAtQ8/BS9Zmp34RekS0Ywzx8oGNwJzzevAAtKDACLcB/s1600/106-DSC_8347.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="474" src="https://3.bp.blogspot.com/-CUYJoNhNIEk/V9gkhxBLr2I/AAAAAAAAtQ8/BS9Zmp34RekS0Ywzx8oGNwJzzevAAtKDACLcB/s640/106-DSC_8347.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-KrjPqOZtqN8/V9gkfh5G8bI/AAAAAAAAtQ4/vFEAkDX6R_wsO-pN4EULKksSNNmCyspjgCLcB/s1600/111-DSC_8353.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-KrjPqOZtqN8/V9gkfh5G8bI/AAAAAAAAtQ4/vFEAkDX6R_wsO-pN4EULKksSNNmCyspjgCLcB/s640/111-DSC_8353.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-yD9Pq58qduE/V9gkkGPdj6I/AAAAAAAAtRA/j6Rm957v2n8_khXBfBZhixpzquups0OIACLcB/s1600/116-DSC_8358.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-yD9Pq58qduE/V9gkkGPdj6I/AAAAAAAAtRA/j6Rm957v2n8_khXBfBZhixpzquups0OIACLcB/s640/116-DSC_8358.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-O2oasE2sq_g/V9gknSYwDyI/AAAAAAAAtRE/b72koqDP4owFb7BJdSH6tpyD-0-L9-bVgCLcB/s1600/121-DSC_8364.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://4.bp.blogspot.com/-O2oasE2sq_g/V9gknSYwDyI/AAAAAAAAtRE/b72koqDP4owFb7BJdSH6tpyD-0-L9-bVgCLcB/s640/121-DSC_8364.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Nattarasankottai is also a small village but with rich history.
This is believed to be the first site of settlement of Nattukottai chettiyar’s
in the Pandya Kingdom. I saw two autos standing. The auto driver I approached
asked 250 rupees to take me to Kalayarmangalam. I knew it is barely few
kilometers away and the fellow is asking too much. I said I will give two
hundred rupees. He had agreed and when he turned the auto, I sighted a sign
board which indicated Kambar koil. I asked him how far the temple is. He said 2
kms and asked another hundred rupees to go there. I bargained it for 250 rupees
for both.</span><span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Kambar_(poet)" target="_blank"><span style="color: #1155cc; font-family: Arial, sans-serif;">Kambar</span></a><span style="font-family: Arial, sans-serif;">, the great poet of medieval Tamil (12<sup>th</sup></span><span style="font-family: Arial, sans-serif;"> </span><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Century), recreated
Valmiki Ramayana in Tamil and it is called Kamba Ramayana. The great modern
Tamil poet Subramanya Bharathi once said that Kamban, Ilango and Thiruvalluvar
are the three poets who have no match for them as far as Tamil poetry is concerned.
Bharathi put Kambar in the first order, which says the importance of Kambar in
Tamil literature. Kambar Samadhi is a small shrine with a lot of greenery
around. There is a watchman and a priest. The priest told that Kambar had
attained Jeeva Samadhi here. Nattukottai chettiyars of this village are taking
care of it and he is the hereditary priest of this temple. He said the
government wants to take care of this monument, but the chettiyars are refusing
it to hand over. He gave me the prasadham, the sand, and told if you put this
prasadham in child’s mouth the child will learn easily. On the way I took
photos of Nagarathar’s houses at Nattarasankottai. I saw the famous Kannathal
temple also on the way to Kannan sir’s village. The village road was scenic.
Close to around 8.30 AM, I reached Kalayarmangalam.</span><span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;">The marriage was taking place inside his traditional house, which
looked small for Chettinadu’s standards. The house is full of his relatives,
most of them came from faraway places, as hardly these people live in their
villages. Only two or three houses in Kalyarmangalam are occupied by his
relatives and all other houses are vacant. The actual marriage took place
inside the pooja room where only five to six people can stand inside. After the
thirumangalyam (Mangal sutra) was tied the newly married couples were brought
to the hall where the other rituals were happening. There were two monitors to
live telecast the happenings inside the house and people were watching it by
sitting in the courtyards and corridors. I then called upon my other two
colleagues who were supposed to come from Chennai that day morning. They said
it would take another one hour for them to reach. </span><span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-ha5dX51nX2I/V9goHR6yQeI/AAAAAAAAtRM/3kJzS1XKGNUpfEvgngndGbEbwMK1wwLpACLcB/s1600/139-DSC_8396.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="428" src="https://4.bp.blogspot.com/-ha5dX51nX2I/V9goHR6yQeI/AAAAAAAAtRM/3kJzS1XKGNUpfEvgngndGbEbwMK1wwLpACLcB/s640/139-DSC_8396.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-JeLlUKlDMjM/V9goIpWcB9I/AAAAAAAAtRQ/GSzrPYtZzVIJIcFVWGGB8vcrdQLzm66mwCLcB/s1600/150-DSC_8411.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://3.bp.blogspot.com/-JeLlUKlDMjM/V9goIpWcB9I/AAAAAAAAtRQ/GSzrPYtZzVIJIcFVWGGB8vcrdQLzm66mwCLcB/s640/150-DSC_8411.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-WEiOCvQFGgo/V9goIpkRaqI/AAAAAAAAtRU/s_BYlWq9CUUdFI4qo9ntm_NQx3ESHWQmQCLcB/s1600/177-DSC_8442.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-WEiOCvQFGgo/V9goIpkRaqI/AAAAAAAAtRU/s_BYlWq9CUUdFI4qo9ntm_NQx3ESHWQmQCLcB/s640/177-DSC_8442.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: large;">I befriended with a slightly elder person who was explaining me
the marriage process. Then I managed to enter inside the hall to take
photographs. My colleagues could only come in around 10.30 AM. We were then
taken inside the opposite house for refreshment, which belongs to Kannan sir’s
brother in law who is an auditor in Chennai. We started discussing with him and
soon we were joined by his co-brother, who is a HOD of ENT in Trichy government
medical college. In the whole function, we were the only three people who were
in modern dress, I mean with pant. All other people were in dhoti and easily we
were identified as outsiders. It was a pleasant site to see most of his
relatives came with their family and children and having a nice time in
chatting together. Some of them came from foreign countries. Around 11.30 AM we
were taken for the lunch. Needless to say the lunch was in Chettinadu style and
yummy. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="background: white; font-family: Arial, sans-serif; line-height: 115%;"><span style="font-size: large;">Kannan sir wanted us to come back for the
reception in the evening around 5 PM in the bride groom’s place which is around
10 kms away. As I had already made up visiting Keezhadi, an excavation site,
and Madurai, I said I am leaving now. As both of my colleagues did not have
anything to do in between they agreed to accompany me up to Keezhadi. Keezhadi
is a recent excavation site close to Madurai which revealed the Sangam age (300
BCE to 200 CE) habitation. I will write about it and my Madurai visit in the
next and the last part of this travelogue series.</span><span style="font-size: 9pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-88695070724599439232016-09-11T18:59:00.000+05:302016-09-11T19:02:44.931+05:30My travelogue on Chettinadu... Part 2<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><b><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;">Part 2: Day 1, (03/09/2016), afternoon</span></b><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<b><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #252525; font-family: "arial" , sans-serif;">Selva, before leaving to Tirunelveli, had arranged one of his
close friends, a physical education teacher called Mr. Veera Sekar, to take me to
Chettinadu houses as I need a local person to access the houses. Selva had
earlier told me that I can take rest for some time and would request Mr. Sekar
to take me around 3.30 PM. When I was taking lunch, Selva called me that Mr.
Sekar would come in another few minutes as Sekar felt that starting at 3.30 PM
is too late to cover Chettinadu houses. But, I thought why one would need more
than 3 hrs to see those houses. However, later I regretted having thought like
that as even one day is not enough to cover these houses; such was the grandeur
of those palatial mansions, which you would appreciate in my photographs. Before
I had finished the lunch, Sekar came down. So around 2 PM, we started to </span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;">Kanadukathan</span><span style="color: #252525; font-family: "arial" , sans-serif;">, a tiny village from
where many industrialists and philanthropists came from. Let me say some
history about the Nagarathar or Nattukottai Chettiyar community.</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-8BAoRjfBrWQ/V9VT8qkW7oI/AAAAAAAAtIs/ZI1lsHNk_XInekG8yD7MOV5v09ejh6bogCLcB/s1600/1m%2BInner%2Bcourtyard.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-8BAoRjfBrWQ/V9VT8qkW7oI/AAAAAAAAtIs/ZI1lsHNk_XInekG8yD7MOV5v09ejh6bogCLcB/s400/1m%2BInner%2Bcourtyard.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-HDu5VGoLXoY/V9VUBHlMFsI/AAAAAAAAtIw/r5xUBeBKDo8hVdjDX3yfO6aGIR4EUKHzwCLcB/s1600/1d%2BNadaipathai%2B3.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-HDu5VGoLXoY/V9VUBHlMFsI/AAAAAAAAtIw/r5xUBeBKDo8hVdjDX3yfO6aGIR4EUKHzwCLcB/s400/1d%2BNadaipathai%2B3.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">This is a small community of around a few lakhs people who
played a crucial role in shaping the modern development of India in general and
TN in particular in many aspects. They are basically a trading and business
community. Their ancestral area of living is called Chettinadu which is now
comprised of 74 villages in present day Sivaganga district. There are 9 clans
in this community and each clan has a separate identity through their clan
specific temples. This community has been involved in several businesses, notable
among them are Finance (Cholamandalam fin), Sanitaryware (Parryware), Sugar
(EID Parry), Cycles (TI cycles – Hercules and BSA), Petrochemcials (SPIC),
Cinema (AVM Productions), Cement (Chettinadu cement), Coffee plantations,
Logistics, Media and Publications (Kumudam, Vanathi, Palaniappa etc) and many
other businesses. Indian overseas, bank, Indian bank and Bank of Madura were
started by them and later taken over by government of India. Notable
educational institutions established by this community are Annamalai, Alagappa
and Chettinadu Universities, Thiagaraja Engineering as well as arts and science
colleges across Tamil Nadu</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;"> and many schools. Former Finance minister P. Chidambaram
belongs to this community. The Chepauk cricket stadium is built by MA Chidamabram
and whose name the stadium is called now. There are many other laurels, but,
for the sake of time I have mentioned only a few.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Y4y0GiblfkI/V9VUfHlsTlI/AAAAAAAAtI4/auDEqixPYRMG7F-Q-3oJLjghDGYkar82wCLcB/s1600/1r%2BCorridor.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-Y4y0GiblfkI/V9VUfHlsTlI/AAAAAAAAtI4/auDEqixPYRMG7F-Q-3oJLjghDGYkar82wCLcB/s400/1r%2BCorridor.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-aDxoBBcm1B8/V9VUeg4OWpI/AAAAAAAAtI0/5pCB1j2F7DoDclkMd-V9zzW2TFqoJ6x_ACLcB/s1600/1t%2BBojana%2Bhall.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-aDxoBBcm1B8/V9VUeg4OWpI/AAAAAAAAtI0/5pCB1j2F7DoDclkMd-V9zzW2TFqoJ6x_ACLcB/s400/1t%2BBojana%2Bhall.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-4K9lvn7KlIc/V9VUfCUoULI/AAAAAAAAtI8/3PfauBcrt1oXFDciUV_yZ2Qg3As1D9NVQCLcB/s1600/1u%2BManager.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-4K9lvn7KlIc/V9VUfCUoULI/AAAAAAAAtI8/3PfauBcrt1oXFDciUV_yZ2Qg3As1D9NVQCLcB/s400/1u%2BManager.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">According to their history, they were the leading community of
traders in Gems during the early Chozha period around 200 BCE to 400 CE, in the
erstwhile coastal city of Kaviripoompattinam, which is now underneath the sea.
During the medieval period they had left the Chozha kingdom and settled in
Pandya kingdom in the present day Chettinadu region. They claim that the main
characters of Silapathikaram (One of the five epics of Tamils) – Kovalan and
Kannagi belonged to their community. These show how wealthy they have been
since time immemorial. The early British documents, in the 17<sup>th</sup>century,
showed that they were involved in salt trading and were rich. During the 18<sup>th</sup> and
19<sup>th</sup> centuries they started doing businesses in Burma, Vietnam,
Thailand, Malaysia, Singapore, Indonesia, China and Srilanka. Particularly
their money lending business in Burma (Myanmar) was very popular and Burmese
believed in them rather than the British banking system, such was the business
ethics they possessed. During that period they started constructing palace like
houses in Chettinadu with Burmese teakwood, Belgium glass, Italian marble and
British iron. This is how Chettinadu became popular. The community is highly
philanthropic in nature. They have donated freely to many temples and
educational institutions. Major temples in India, particularly saivite temples
like Kasi Viswanatha, Madurai Meenatchi, Chidambaram and many more were
enriched by their donations. When India was under British rule, these people
made sure that the day to day functions of the Hindu temples were not affected.
They also did lot services to Tamil culture, music and drama. One person named
AK Chettiyar, who was so moved by Gandhiji sold all his properties; bought a
video camera in 1930s; learnt all the techniques of shooting with a camera and
went along with Gandhiji, wherever he had gone (both within and outside India),
with his own money and documented everything.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-eOS9BG7ULhM/V9VU2GEMfkI/AAAAAAAAtJA/PwM6IEfccYoLaXFMu0Z8A7BXVgGZ2WpxACLcB/s1600/2%2BChettinadu%2Bmansion%2Bentrance3.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-eOS9BG7ULhM/V9VU2GEMfkI/AAAAAAAAtJA/PwM6IEfccYoLaXFMu0Z8A7BXVgGZ2WpxACLcB/s400/2%2BChettinadu%2Bmansion%2Bentrance3.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-a4nacOVzKtY/V9VU2ugq5HI/AAAAAAAAtJE/CVNIkaLcnn0Wzsll-AcwQw1kHTeas8Y4wCLcB/s1600/2%2BChettinadu%2Bmansion%2Bfounder.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-a4nacOVzKtY/V9VU2ugq5HI/AAAAAAAAtJE/CVNIkaLcnn0Wzsll-AcwQw1kHTeas8Y4wCLcB/s400/2%2BChettinadu%2Bmansion%2Bfounder.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-884q3FQZGYU/V9VU3wLUw9I/AAAAAAAAtJI/z7wxl5G09kkfeQmy4Lw6u3Ho3FzE_-iVwCLcB/s1600/2aa%2BChettinadu%2Bmansion%2BHall%2Bceiling.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-884q3FQZGYU/V9VU3wLUw9I/AAAAAAAAtJI/z7wxl5G09kkfeQmy4Lw6u3Ho3FzE_-iVwCLcB/s400/2aa%2BChettinadu%2Bmansion%2BHall%2Bceiling.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-W4VW7TaaGcI/V9VU-MIRiDI/AAAAAAAAtJM/CTQutvUK9RA7wqIuZOBWJcvnIaRIFBuXACLcB/s1600/2ad%2BChettinadu%2Bmansion%2BHall2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://4.bp.blogspot.com/-W4VW7TaaGcI/V9VU-MIRiDI/AAAAAAAAtJM/CTQutvUK9RA7wqIuZOBWJcvnIaRIFBuXACLcB/s400/2ad%2BChettinadu%2Bmansion%2BHall2.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Now most of the chettiars have settled elsewhere and hence some
of the houses are abandoned and made to crumble. The exquisite materials of the
palatial mansions are being sold in Mumbai and Jodhpur markets. The streets are
deserted. Only during the festival time or when there is a function in the
family they come to Chettinadu. Some of them still keep the tradition of
conducting their marriage functions in their ancestral houses. All the family
members, wherever they are in the globe, should come together and celebrate it
in a traditional way. Hence, most of the days this area is devoid of people.
Only the manager and a watchman stay there. Now there are attempts to safeguard
this area, for its cultural importance, with the help of UNESCO. There are
plans to make this area as a tourist spot like Rajasthan. Some houses are being
converted as five star heritage hotels. The second house I visited, the
Chettinadu mansion, has been converted as a heritage hotel. One night stay here
would cost 7,000 rupess!<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;">Sekar took me to the street of Chettinadu palace, which belongs
to M.A.M Ramasami’s family, whose grandfather established Annamalai University;
I fell in love with the house at first sight. There were both Indians and
foreigners trying to enter inside the house to take photographs, but the
security was refusing to allow them. Hence, Sekar took me to his sister’s house
which is a few streets away. Kanadukathan has full of palatial mansions. But
the biggest one is the </span><a href="http://m.a.ms/" target="_blank"><span style="color: #1155cc; font-family: "arial" , sans-serif;">M.A.Ms</span></a><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"> and that’s why
it is called a palace (Aranmanai). Sekar’s sister has been living in a rented
house. While going there, Sekar described that his sister’s house has one big
hall and a room. So I was causally imagining a big hall. As we entered inside
the house only I realized that I had not imagined that much big hall. It was
beyond my imagination. To surprise me further, Sekar said that this is not the
main hall. This is only a bojana hall (Dining hall) and the main house is
adjacent to that. After taking photographs we entered the main house. As the
owener’s of the house has come, I insisted Sekar’s sister to get permission to
enter inside the house, although she was telling they won’t object to it. They allowed
me inside and also gave permission to take photographs.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-MOj5VWnBpUo/V9VXU1ECR0I/AAAAAAAAtJc/ANJINWNlnLcndZyCfmkgnoB523Lm9dC7QCLcB/s1600/2bb%2BChettinadu%2Bmansion%2BInner%2Bcourtyard.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://4.bp.blogspot.com/-MOj5VWnBpUo/V9VXU1ECR0I/AAAAAAAAtJc/ANJINWNlnLcndZyCfmkgnoB523Lm9dC7QCLcB/s400/2bb%2BChettinadu%2Bmansion%2BInner%2Bcourtyard.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-z25Uyaf-WP4/V9VXVNQ7WdI/AAAAAAAAtJk/OupiG-b1WE8f1IcQsIXtgzpigprdOn-pwCLcB/s1600/2c%2BChettinadu%2Bmansion%2BInner%2Bcourtyard.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-z25Uyaf-WP4/V9VXVNQ7WdI/AAAAAAAAtJk/OupiG-b1WE8f1IcQsIXtgzpigprdOn-pwCLcB/s400/2c%2BChettinadu%2Bmansion%2BInner%2Bcourtyard.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-1CNTjOtVHcs/V9VXUxjlAEI/AAAAAAAAtJg/cvHxF1msLgEkhfHw_A4l9TQxjSJhKRtRgCLcB/s1600/2de%2BChettinadu%2Bmansion%2BFirst%2Bfloor%2Bcorridor.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-1CNTjOtVHcs/V9VXUxjlAEI/AAAAAAAAtJg/cvHxF1msLgEkhfHw_A4l9TQxjSJhKRtRgCLcB/s400/2de%2BChettinadu%2Bmansion%2BFirst%2Bfloor%2Bcorridor.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">Typically a Nagarathar’s house is built on a high plinth,
usually five feet above from the street level. The basement upto the plinth
level is constructed with Laterite stone (</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , sans-serif;">செம்பராங் கல்</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , sans-serif; font-size: large;">)</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">, a naturally available stone of that region.
On top it, brick wall is constructed with lime mortar. While, outside of the
wall has just plain lime plastering, the inner walls are plastered with lime
mixed with egg white to get a shiny and smooth surface. Even modern day putty
and white cement cannot be a match for this vernacular technique. All the
houses have well planned rain water harvesting systems as Chettinadu’s annual
rainfall is around 800 mm. Moreover, the houses have good ventilation, passive
cooling mechanisms and diffusive natural lighting from the Sun etc. Modern day
gold and platinum ratings of the so called eco architecture are no way a match
for the indigenous technique of our traditional masons. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Dd7__OxjPsg/V9VXxJDztFI/AAAAAAAAtJw/EIwqI_6z5qk4W5xtBt8N4JgHJvp21Jw6gCLcB/s1600/072-DSC_7899.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-Dd7__OxjPsg/V9VXxJDztFI/AAAAAAAAtJw/EIwqI_6z5qk4W5xtBt8N4JgHJvp21Jw6gCLcB/s400/072-DSC_7899.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-EayqzmZubaQ/V9VXumtdVfI/AAAAAAAAtJo/mp-gTQ1XQbYpy5NSdJ9xI2omGHPYjadlACLcB/s1600/077-DSC_7905.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-EayqzmZubaQ/V9VXumtdVfI/AAAAAAAAtJo/mp-gTQ1XQbYpy5NSdJ9xI2omGHPYjadlACLcB/s400/077-DSC_7905.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-nvyggluWsDA/V9VXwwxCo3I/AAAAAAAAtJs/KkyIl8zoBfoD4BuTLwA-lZ2JlwmXVm_lQCLcB/s1600/079b%2BChettinadu%2Bpalace2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://4.bp.blogspot.com/-nvyggluWsDA/V9VXwwxCo3I/AAAAAAAAtJs/KkyIl8zoBfoD4BuTLwA-lZ2JlwmXVm_lQCLcB/s400/079b%2BChettinadu%2Bpalace2.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-KeZbcFJF7LI/V9VX1G_nA8I/AAAAAAAAtJ0/Qx9kGsfs-WMUjyBIdwl73dIOE4aquIUiACLcB/s1600/106-DSC_7937.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-KeZbcFJF7LI/V9VX1G_nA8I/AAAAAAAAtJ0/Qx9kGsfs-WMUjyBIdwl73dIOE4aquIUiACLcB/s400/106-DSC_7937.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">Typical nagarathar house has a high narrow entrance which leads
to the outer courtyard. A passage (</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , sans-serif;">நடைபாதை</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">) leads to a high raised platform called
“Thinnai” </span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">(</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , sans-serif;">திண்ணை</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , sans-serif; font-size: large;">)</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;"> </span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">which is both sides of the main entrance. Main entrance is made
up of fine quality Burma teak with exquisite carvings on top it. The doors of
the main entrance opens to the main hall which often has a double height
ceiling (20 ft height) so that the hall is always cool even during peak summer
periods with ventilators on top of it for the hot air to escape. The floor is
often made up of Italian marbles or Athangudi tiles, a locally handmade tile.
Another door opens to the semi open area called inner courtyard where usually
marriage functions are held which is surrounded by a corridor which contains
lot of rooms for each individual of the house. The pillars and beams of the
houses are often made up of Burma teak or British iron or polished granite.
Depends upon the wealth of the family there may be more than 2 courtyards in a
house besides a separate bojana hall. Usually the kitchen is in the second or
third courtyard. A door in the kitchen area leads to the backyard which has a
door, which opens to the next street. Courtyards play a crucial role in
maintaining the thermal comfort of the house; it also gives diffuse lighting to
the surrounding areas and aids in cross ventilation.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">After thanking the house owners we started walking to seek
permission to enter into the Chettinad palace. On the way to the palace, I
clicked some more mansions from outside. Sekar’s sister knows the manager of
the palace well and hence she volunteered to help me in getting permission to
access the palace. On the way to the palace, the Chettinadu mansion is
situated, which has been converted as a heritage hotel. She said she can take
me inside that hotel too. After having made to wait for few minutes, we were
granted permission. Some high profile guest had come which was the reason we were
made to wait was the reason given to us. I didn’t mind all these things as I am
fully immersed in the beauty of that mansion. After I had taken enough photos
Sekar and his sister took me to the palace, the place where I was longing to
see for several years. After some initial dialogues, the manager/accountant
allowed us inside. The security also came along with us. True to its name the
mansion is a palace. In the main hall I could see the portraits of recently
demised M.A.M Ramasamy and his wife on one side and the other side his father,
grandfather’s portraits are placed. Two pairs of elephant tusks are displayed
on two sides of the hall. I remember I saw three courtyards. The last one where
the Kitchen area is present is a huge one. The security did not allow us to
enter into the bojana hall and first floor. After thanking the manager,
security and Sekar’s sister, we both headed to Aathankudi.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-gOpMzNh5mjA/V9VYPHWIhuI/AAAAAAAAtJ4/2DVYdCP3gMoiRA-om0z3xJUoC5v00SzPgCLcB/s1600/126-DSC_7963.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-gOpMzNh5mjA/V9VYPHWIhuI/AAAAAAAAtJ4/2DVYdCP3gMoiRA-om0z3xJUoC5v00SzPgCLcB/s400/126-DSC_7963.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-jv9RDqb7dpA/V9VYPbPkkWI/AAAAAAAAtJ8/efkjsM1Z3EEo3silqI00mVul-z2Qj78nwCLcB/s1600/138-DSC_7975.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-jv9RDqb7dpA/V9VYPbPkkWI/AAAAAAAAtJ8/efkjsM1Z3EEo3silqI00mVul-z2Qj78nwCLcB/s400/138-DSC_7975.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-veLI64_qulY/V9VYPWXk--I/AAAAAAAAtKA/ygGVdbStuyc036rpZDEEi3utLsY6SjzcACLcB/s1600/146-DSC_7984.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-veLI64_qulY/V9VYPWXk--I/AAAAAAAAtKA/ygGVdbStuyc036rpZDEEi3utLsY6SjzcACLcB/s400/146-DSC_7984.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Aathankudi, another village in Chettinadu region, seemed to be bigger
than Kanadukathan. The house where Sekar took me is famous for cinema shooting.
The accountant asked me 50 rupees (just 50 rupees) to enter into the house.
This is a smaller house compared with the palace. But for our standards it is
another palace. I took lot of photos here. Then we headed to an Aathankudi tiles
manufacturing company. This is a cement tile manufactured in this village and
hence called Aathankudi tiles. These are all hand made with cement mortar and
glass. They will make different designs and in different colours according to
our choice. Since, it was a holiday for the factory we could not see the
manufacturing process, but, the owner kindly allow us inside. He even sent his
manager to explain the process. There were artisans working on a wood carving.
I took a photo of it. When we were just getting out of Aathankudi, I saw a
beautiful shiva temple with a large temple tank which has half filled with rain
water. I wanted to take photographs and so we stopped there. The tank has
elaborate methods to capture rain water. In fact throughout the Chettinadu
region I could see these kinds of temple tanks. Then we headed to Pallathur,
another Chettinadu village. On the way to Pallathur, outside of Aathankudi, I
saw lot of depleted Nagarathar houses getting crumbled.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-YzZJo4iDYt0/V9VY83dOLuI/AAAAAAAAtKI/mari6R1cQ9gQry56TYIONFfMHuY9sbLzwCLcB/s1600/197-DSC_8037.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-YzZJo4iDYt0/V9VY83dOLuI/AAAAAAAAtKI/mari6R1cQ9gQry56TYIONFfMHuY9sbLzwCLcB/s400/197-DSC_8037.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://3.bp.blogspot.com/-3j5WhC8WkSw/V9VY95LU6zI/AAAAAAAAtKM/qCHIrEbu3M0JTl6UeZxpB9LaNmNBJmhCwCLcB/s1600/199-DSC_8039.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-3j5WhC8WkSw/V9VY95LU6zI/AAAAAAAAtKM/qCHIrEbu3M0JTl6UeZxpB9LaNmNBJmhCwCLcB/s400/199-DSC_8039.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-bqkc_-UFwIY/V9VY-R6aSCI/AAAAAAAAtKQ/zCdnOKz-IFM2arrt-LzT2mPR-XGcmAKEwCLcB/s1600/214-DSC_8054.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-bqkc_-UFwIY/V9VY-R6aSCI/AAAAAAAAtKQ/zCdnOKz-IFM2arrt-LzT2mPR-XGcmAKEwCLcB/s400/214-DSC_8054.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Pallathur is relatively greener than Kanadukathan. Sekar said
there are 3 to 4 Kanmais (Lake like water bodies) around this village and
that’s why it is greener. He works in this village elementary school and hence
many people on the way wished him. Pallathur is the ancestral village for
another south Indian conglomerate, the Murugappa group. As it was getting dark,
we did not stop anywhere, but I keep taking photos from the billion when Sekar
was riding the motorbike. Then we went to Kottaiyur, the village where Alagappa
University founder Dr. Alagappa Chettiyar lived. We took a photograph of his
house. AK Chettiyar also belonged to this village. On returning to Karaikudi I
saw Alagappa University and CECRI campuses. More than 1000s of acres of land
was donated by Alagappa Chettiyar for the cause of education. 1950s, he met
Nehru and donated 350 acres and 15 lakhs (remember in 1950s) for CECRI. Nehru
praised him as the “socialist capitalist”. He established several schools,
engineering colleges, arts and science colleges etc. He donated all his wealth
he earned from his various ventures like, textile mills in Cochin, insurance
business in Kolkatta, Shipping businesss in Mumbai and Coffee plantations in
Coorg, rubber estates in Malaysia, for the cause of education. But
unfortunately he died at the tender age of 47. I did know that Alagappa
Chettiyar established the educational institutions, but the magnitude was not
known to me until Sekar told this to me while riding his bike. I verified it
through Google too.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-a-nTwgsk95o/V9VZT7u0YeI/AAAAAAAAtKU/veN0d2Ck8Bo4RGwF4t2CebHNOSU7t6K0gCLcB/s1600/255-DSC_8110.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://2.bp.blogspot.com/-a-nTwgsk95o/V9VZT7u0YeI/AAAAAAAAtKU/veN0d2Ck8Bo4RGwF4t2CebHNOSU7t6K0gCLcB/s400/255-DSC_8110.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-bjaDaMtfC9c/V9VZU2nyB8I/AAAAAAAAtKY/N_4QF9hVyOkbPQe8GlS-RmoHpBNcdg-EwCLcB/s1600/276-DSC_8142.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-bjaDaMtfC9c/V9VZU2nyB8I/AAAAAAAAtKY/N_4QF9hVyOkbPQe8GlS-RmoHpBNcdg-EwCLcB/s400/276-DSC_8142.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-VW39kongDgg/V9VZa-2HkUI/AAAAAAAAtKg/2AbK_ZzJPUwHJH42wtO09VMaYOqk0rTegCLcB/s1600/292-DSC_8171.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-VW39kongDgg/V9VZa-2HkUI/AAAAAAAAtKg/2AbK_ZzJPUwHJH42wtO09VMaYOqk0rTegCLcB/s400/292-DSC_8171.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-iyZ6atGLx40/V9VZcApqtLI/AAAAAAAAtKk/YeHDIvtKtp8N2wnC9nvCz9B6cswYgL4QQCLcB/s1600/295-DSC_8174.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://4.bp.blogspot.com/-iyZ6atGLx40/V9VZcApqtLI/AAAAAAAAtKk/YeHDIvtKtp8N2wnC9nvCz9B6cswYgL4QQCLcB/s400/295-DSC_8174.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Sekar took me to his sports academy where he along with few of
his other friends are teaching hockey to school kids, free of cost inside the
Alagappa University grounds. Two of his friends, both named Kumaran, were there
and he introduced me to them. The kumaran with a beard is an architect who is
interested in vernacular architecture and is building a museum for Alagappa
Chettiyar. He also helps 15 poor children for their education. Sekar took me to
the museum, which has a typical Chettinadu style architecture. There is a semi
open amphitheatre inside which is surrounded by corridors. The museum is not
fully inaugurated yet.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-4UvCI_Mh67Y/V9VaUIjFAlI/AAAAAAAAtK0/KinalIW0L14LXbgrckKwo8q4--xX0ATHQCLcB/s1600/312-DSC_8197.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-4UvCI_Mh67Y/V9VaUIjFAlI/AAAAAAAAtK0/KinalIW0L14LXbgrckKwo8q4--xX0ATHQCLcB/s400/312-DSC_8197.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lre1vPBdMQ0/V9VaS7dRYbI/AAAAAAAAtKs/CW14stHmw3Y9b4oqQoL8fSXxVZ-J07OIACLcB/s1600/314-DSC_8199.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-lre1vPBdMQ0/V9VaS7dRYbI/AAAAAAAAtKs/CW14stHmw3Y9b4oqQoL8fSXxVZ-J07OIACLcB/s400/314-DSC_8199.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-6E2bb5amWBw/V9VaTbu1CII/AAAAAAAAtKw/OEgDaPEmhgcVIF_Ln9tmp5iFpp6Zx3DLQCLcB/s1600/316-DSC_8203.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-6E2bb5amWBw/V9VaTbu1CII/AAAAAAAAtKw/OEgDaPEmhgcVIF_Ln9tmp5iFpp6Zx3DLQCLcB/s400/316-DSC_8203.JPG" width="400" /></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">On the way to Selva’s house, Sekar took me to a restaurant named
– New president hotel. It is a semi open restaurant with temporary roofs. Sekar
told that the owner is an interesting person. Whatever, the customer says he
will only bill for that; He won’t suspect the customer. Moreover, if the
customer says no money to pay he would say OK. All his employees are paid
Rupees 700 per day and given welfare measures too. It reminded me of
Jeyamohan’s short story “Sottru kanakku” which told to Sekar. There are still a
lot people like him in India. I was reluctant to eat full dinner, since Ganka
kept calling me from her clinic that I should eat dinner at their house. But
Sekar already ordered parrotta for each of us. I stopped eating parotta few
years back. However, it was very tasty and then he told me to taste fried
idiappam and then finally a garlic dosa; thus I ate a full dinner. When we
reached Selva’s house, Ganka also came in by that time and after thanking them
I left for Devakottai, another prominent town in Chettinadu area where my close
friend Dr. Mariappan lives.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">I along with Mariappan and 3 other friends stayed together
during our five and half years of UG days. After about 45 minutes travel, I
reached Devakottai around 9.30 PM. I and Mariappan went for a walk and on the way he showed me some of the big Chettinadu mansions. AV Meiyapan
chettiyar, the founder of AVM studios belonged to Devakottai town. It was already 12 AM, </span></span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">by the time we slept </span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;">and I had to get up 4.30 AM to
catch the bus to Kalayarkoil, a historical place, from there I wanted to go to my
colleague’s daughter marriage. Thus my first day travelogue is over.</span><br />
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: large;"><a href="https://flic.kr/s/aHskGigbPY" target="_blank">More photos in Flickr</a></span></div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-39435152411986558142016-09-11T13:30:00.003+05:302016-09-11T14:43:21.787+05:30My travelogue on Cettinadu...Part 1<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large; line-height: 115%;">When my colleague Dr. Kannan Krishnan invited me for her daughter’s
marriage, I was excited. He is from Kalayarmangalam, a tiny chettinadu village
near Sivagangai. Visiting the Chettinadu area, the land of Nagarathar’s or
Nattukottai chettiyar’s, was my unfulfilled dream for several years. Last year,
he had conducted his son’s marriage there, but due to some important meeting in
the department, I missed visiting there and hence, I determined this time not
to miss this opportunity. I made up a detailed plan to visit places of
importance and also informed my friends living there in Sivaganga District. I
could make a meticulous and tight scheduled plan, thanks to Google Map; my long
term dream became a reality. It was a highly satisfying trip, I would say. I am
writing my travelogue in four parts. Much of the travelogue is written for my
colleagues, some of them are from other states and hence, it is addressed for
them. Here comes the first part.</span><br />
<span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><br /></span>
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><b><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Day 1, (03/09/2016),
forenoon (First part)</span></b><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large;">Morning around 6.30, I
reached Karaikudi, the biggest town in Sivaganga district, which has two big
institutions – Alagappa University and Central Electro Chemical Research
Institute (CECRI), a CSIR institute. My friend Dr. Selvakumar took me to his
house. He and his wife Dr. Ganka, both are my UG classmates, live in Karaikudi
with their two children. Their son is now doing 10<sup>th</sup> standard
and a state level badminton player in under 15 & 17 levels. Daughter is also
a badminton player and studying in 7<sup>th</sup> standard. One of the
biggest advantages I got from my college was that I have friends from all the
districts of Tamil Nadu.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Selva, as we fondly
call him, offered his car to visit the places that I had wanted to see. But, I
took Ganka’s scooter as I was skeptical about my own car driving skills. Selva
could not take leave as there was some important meeting going in Karaikudi GH
where he works as a Siddha physician. After breakfast, I took the vehicle to go
to Thirukoshtiyur which is about 35kms from Karaikudi. After a very long time I
was driving a two wheeler without a helmet in a highway. But there was not much
traffic and the Sun was playing a hide and seek game, so the ride was easy. The
roads are also good and dotted with lot of tamarind and fig trees. Moreover,
this region had got regular evening rains for few days before my visit and so
the ride was very pleasant too. However, the rain had also brought a new enemy
to the unprotected two wheeler rider, the flying insects; Selva had given his
sunglasses which protected my eyes. But, because of the speed of the vehicle, I
felt little pain in my cheeks as the flying insects crashed on my face
occasionally. Luckily, throughout my journey, I had the opportunity of listening
to Symphony music. No, I did not carry any Illayaraja music - I am referring to
the music of “<a href="http://sofcon.org/?p=359" target="_blank"><span style="color: #1155cc;">Cicada</span></a>” (</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 8.0pt;">சில்வண்டு</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;">).</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">This little creature, which cannot be seen
often, gave a great company to me. It is a small house fly like creature which
makes a loud noise. When thousands of cicadas make noise it sometimes crosses
100db.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Around 10.30 AM, I
reached</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Thirukoshtiyur. Thirukoshtiyur has an
important place as far as the social fabric of India is concerned. This is
where one of the great philosophers of Vedanta, the Ramanuja (11<sup>th</sup> century)
preached the “</span><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Ashtakshara manthra” (Om namo narayanaya)</span><b><span style="color: #252525; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 8.5pt;"> </span></b><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">to<b> </b>all the people of
Thirokoshtiyur</span><b><span style="color: #252525; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;"> </span></b><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">standing atop of the t</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">emple tower. The story goes like this;
Ramanuja was eager to learn the Manthra from a saint lived in Thirukoshtiyur,
called Nambi. In his 18<sup>th</sup> attempt only Ramanuja was allowed to
be taken as his sishya by Nambi (For more details please Google it). Upon
preaching the manthra, the Guru told Ramanuja that he should not reveal this
manthra to anyone; if he reveals he will then go to hell was the order. But
Ramanuja, true to his nature, climbed up the temple tower and called all the
villagers, irrespective of their caste and creed to assemble in the agrahara.
He then revealed the manthra to everyone. Upon knowing this his guru was angry
with Ramanuja. Ramanuja then told his guru that if he does not reveal he can only
attain Moksha, but by revealing this to everyone, now, all can attain moksha; he
is willing to go to Narakha, for the sake of thousands of people attaining
moksha, was his answer. Nambi then prostrated in front of Ramanuja and told him
as his god (</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 8.0pt;">எம் பெருமானார்</span><span style="color: #222222; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;">).</span><span style="color: #222222; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #222222; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-m63pl4G45Rs/V9UMXGYh_RI/AAAAAAAAtH0/tQPyjiDNhEMZVxN7C7GhZ7Ny5SZxznrpgCLcB/s1600/01-DSC_7665.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="https://2.bp.blogspot.com/-m63pl4G45Rs/V9UMXGYh_RI/AAAAAAAAtH0/tQPyjiDNhEMZVxN7C7GhZ7Ny5SZxznrpgCLcB/s320/01-DSC_7665.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Thus begun Ramanuja’s
social reformism. He is believed to have converted thousands of “low caste”
people as Vaishnava Brahmins. No wonder, Gandhiji considered Ramanuja as his
role model as far as social reformism is concerned. Ramanuja then went on to
establish separate school of Vedanta philosophy. His interpretation of Vedanta
is called <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Vishishtadvaita" target="_blank"><span style="color: #1155cc;">Vishishtadvaita</span></a></span><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">. The other two philosophical streams of
Vedanta are namely Advaita and Dvaita rendered by Adi Sankara, who was born in
the present day Kerala and Madhvacharya who was born in present day Karnataka,
respectively.</span></span><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-U8Hrp8eA27M/V9UMhp3UIVI/AAAAAAAAtH4/jxODV49r4wI-olIKzyDGlD7V9lkRziPWACLcB/s1600/1-IMG_20160903_105636.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="148" src="https://2.bp.blogspot.com/-U8Hrp8eA27M/V9UMhp3UIVI/AAAAAAAAtH4/jxODV49r4wI-olIKzyDGlD7V9lkRziPWACLcB/s320/1-IMG_20160903_105636.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-5DRCYaWlPc8/V9UMkz0DDaI/AAAAAAAAtH8/BpDWXTiMXgA2EQJB_KFt_cklj4WgV4BwwCLcB/s1600/15-DSC_7683.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://3.bp.blogspot.com/-5DRCYaWlPc8/V9UMkz0DDaI/AAAAAAAAtH8/BpDWXTiMXgA2EQJB_KFt_cklj4WgV4BwwCLcB/s320/15-DSC_7683.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , serif;">Incidentally this year
is the 1000</span><sup style="color: #252525; font-family: "times new roman", serif;">th</sup><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , serif;"> birth anniversary of Ramanuja. This temple is
called Sowmya Narayanaperumal temple. I, along with few other people, was taken
to the top of the temple tower through narrow steps by a guide. Standing from
the same place where Ramanuja revealed the Mantra to the villagers, 1000 years
before, was a thrilling experience. The guide showed the house where Ramanuja’s
Guru Thirukoshtiyur Nambi supposed to have lived. It was the sixth house on the
left hand side of the Agrahara. I took photographs from there and went down to
the same agrahara and took the photo of the house and the temple tower. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-cOlDh08tcj8/V9UMtj1dJxI/AAAAAAAAtIA/fxeGG_gyam4LrqPAJhiX7gTeGBwIqQo3ACLcB/s1600/29-DSC_7730.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="https://3.bp.blogspot.com/-cOlDh08tcj8/V9UMtj1dJxI/AAAAAAAAtIA/fxeGG_gyam4LrqPAJhiX7gTeGBwIqQo3ACLcB/s320/29-DSC_7730.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br />
<!--[endif]--></span><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Upon returning I
planned to visit Pillayarpatti and kundrakudi temples. It was already 11.30AM
and the temples are usually closed around 12.30 PM. So I wanted to rush but
could not resist my temptation of taking some bird photography as I had sighted
a lot of Peacocks, Vultures, Indian rolers (</span><span style="color: #252525; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 8.0pt;">பனங்காடை</span><span style="color: #252525; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;">)</span><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">and White browed
wagtails (</span><span style="color: #252525; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 8.0pt;">வெண் புருவ வாலாட்டி</span><span style="color: #252525; font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;">).</span><span style="color: #252525; font-family: "arial" , "sans-serif"; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">So I did spend some time to photograph them.
When I reached Pillayarpatti it was around 12.15 PM and there were lot off rush
owing to marriages and Vinayagar chaturdhi. I am not a religious person and
hence not interested in offering poojas like stuff. Since, Pillayarpatti
Ganapathi is a rock cut idol created by Pandya Kings 1600 years before, I was
curious to see it. Pillayar patti is one of the clan temples for Nattukottai
chettiyars. It is originally a Shiva temple and during the last few decades
only the Ganesha became more popular than the Shiva. The Shiva shrine is still
there. <o:p></o:p></span></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-tyqmgdAOsDE/V9UM7Dp4p_I/AAAAAAAAtIE/68gxzZliXsAnkJrPvd2SVHASbm_7bQZlwCLcB/s1600/2-IMG_20160903_121730.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://3.bp.blogspot.com/-tyqmgdAOsDE/V9UM7Dp4p_I/AAAAAAAAtIE/68gxzZliXsAnkJrPvd2SVHASbm_7bQZlwCLcB/s320/2-IMG_20160903_121730.jpg" width="320" /></a></div>
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-ec0wuU1zr88/V9UM8Vnw15I/AAAAAAAAtII/UJK3yhVxpUogqTIxKhBWKZHdMYwvBcBCQCLcB/s1600/4-IMG_20160903_122727.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://4.bp.blogspot.com/-ec0wuU1zr88/V9UM8Vnw15I/AAAAAAAAtII/UJK3yhVxpUogqTIxKhBWKZHdMYwvBcBCQCLcB/s320/4-IMG_20160903_122727.jpg" width="320" /></a><a href="https://2.bp.blogspot.com/-mcU2fHrA9AE/V9UM-mA01iI/AAAAAAAAtIM/8qTLuHFKAxEmd23sll_BPKjXBpL5QsKDACLcB/s1600/33-DSC_7755.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="220" src="https://2.bp.blogspot.com/-mcU2fHrA9AE/V9UM-mA01iI/AAAAAAAAtIM/8qTLuHFKAxEmd23sll_BPKjXBpL5QsKDACLcB/s320/33-DSC_7755.JPG" width="320" /></a><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-tvoncSIFAbc/V9UM_jopyHI/AAAAAAAAtIQ/7cP9U7eEZ54zvKEkY-7cnH3IxLkLZ4npwCLcB/s1600/36-DSC_7778.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://1.bp.blogspot.com/-tvoncSIFAbc/V9UM_jopyHI/AAAAAAAAtIQ/7cP9U7eEZ54zvKEkY-7cnH3IxLkLZ4npwCLcB/s320/36-DSC_7778.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-size: large;"><span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;">My next stop was Kundrakudi, which has medium size hillock and
on the top of it a Murugan temple, called Shanmuga Nathar. There were about 150
stairs to reach this temple. Both Pillayarpatti and Kundrkudi temples are well
maintained. Kundrakudi also boasts a Saivaite math “Kundrakudi adheenam” which
was popular till my college days because of the previous head of the math.
There is a memorial for him in Kundrakudi. </span><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-NF3x7-TH6-8/V9UOTJXuhbI/AAAAAAAAtIY/ZGi9KyHU874IS6c4NObvHIPQ0GpNhBoNwCLcB/s1600/51-DSC_7808.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://1.bp.blogspot.com/-NF3x7-TH6-8/V9UOTJXuhbI/AAAAAAAAtIY/ZGi9KyHU874IS6c4NObvHIPQ0GpNhBoNwCLcB/s320/51-DSC_7808.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-36FVk4ezGNk/V9UOTq41JNI/AAAAAAAAtIc/HIK9xu7gS5QkTQXyeyHjPXSod2FLe31tQCEw/s1600/47-DSC_7801.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://4.bp.blogspot.com/-36FVk4ezGNk/V9UOTq41JNI/AAAAAAAAtIc/HIK9xu7gS5QkTQXyeyHjPXSod2FLe31tQCEw/s320/47-DSC_7801.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br />
<!--[endif]--></span><span style="color: #500050; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large; line-height: 115%;">When I was returning back to Karaikudi the Sun stopped playing hide and
seek game and was out fully. So I felt little exhausted. Around 1.30 PM, I had
gone back to Selva’s house, by then he was about to leave to Tirunelveli.</span><br />
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large; line-height: 115%;"><br /></span>
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large; line-height: 115%;">More photos from <a href="https://flic.kr/s/aHskGpdHps" target="_blank">Flickr</a></span><br />
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large; line-height: 115%;"><br /></span>
<span style="color: #252525; font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: large; line-height: 115%;">Second part will be uploaded soon...</span></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-82692786120759188002016-08-01T22:10:00.002+05:302016-09-11T13:11:16.443+05:30நவீன சித்தமருத்துவத்தின் முகங்கள்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;">சில நேரங்களில் நம்மை பின்னோக்கிப் பார்க்கவைத்து நம்மை நாமே
சீர்தூக்கிப் பார்த்துக்கொள்ளக் கூடிய தருணங்கள் அமைந்துவிடுவதுண்டு. நேற்று அத்தகைய
தருணம் எனக்கு வாய்த்தது. என் கல்லூரிக்கால நெருங்கிய நண்பர்கள் சிலர் முன்னின்று நடத்திக்கொண்டிருக்கும்
துளிர் என்ற நிகழ்விற்கு சென்றிருந்தேன். இந்நிகழ்வு குறித்து முன்பொருமுறை <a href="http://puliamaram.blogspot.in/2011/12/blog-post.html" target="_blank">புளியமரத்தில்</a>
எழுதியிருக்கிறேன். இந்நிகழ்வின் நோக்கம் கல்லூரியில் சித்தமருத்துவம் பயிலும் அல்லது
படித்துவிட்டு சித்தமருத்துவம் புரியும் மருத்துவர்களுக்கு அத்துறையில் வெற்றிகரமாக
இயங்கக்கூடிய முன்னோடி மருத்துவர்களின் அனுபவங்களை பகிர்ந்துகொள்வதும், இளம் மருத்துவர்களுக்கு
ஒரு வழிகாட்டியாக இருப்பதுவுமாகும். நான் படிக்கும்போது சித்தமருத்துவக் கல்லூரிகளில்
சித்தமருத்துவத்தை அறிந்துகொள்வதைவிட கல்லூரி மூத்த நண்பர்களிடம் அறிந்துகொள்வதே முதன்மையானதாக
இருந்தது. உள்ளது. இப்போதும் அப்படித்தான் உள்ளது என்றே நினைக்கிறேன். இருபத்தியாறு
வருடங்களுக்கு முன் நான் பாளையங்கோட்டை அரசு சித்த மருத்துவக் கல்லூரியில் சேர்ந்தபோது,
துளிர் மாதிரியான நிகழ்வுகள் ஏதும் இல்லை. என்னைப்போன்றே பெரும்பாலனவர்கள் அவர்களது
பெற்றோர்களின் அரசு வேலைக் கனவுகளால் சித்தமருத்துவம் பயில கல்லூரியில் சேர்த்துவிடப்பட்டவர்கள்.
+2 வரை நம் மரபான அறிதல் முறைகள் மேல் எந்தவிதமான புரிதலோ, மதிப்போ இல்லாமல் சித்தமருத்துவக்
கல்லூரிகளில் வந்துசேரும் மாணவர்களுக்கு கல்லூரிகள் மேலும் ஒரு சுமையாகிப் போவதே அக்காலங்களில்
வாடிக்கையாக இருக்கும். ஒரு சில விதிவிலக்கான ஆசிரியர்களைத் தவிர்த்து பெரும்பாலும்
சித்த மருத்துவம் மேல் பிடிப்போ, முனைப்போ இல்லாத ஆசிரியர்களே எங்களுக்கு வாய்த்தார்கள்.
அப்போதிருந்த எனது கல்லூரி மூத்தவர்கள் இல்லையெனில் சித்தமருத்துவம் மேல் எனக்கு இன்றளவும்
நீடிக்கும் பிடிப்பு இருந்திருக்குமா என்பதே சந்தேகம்தான். அவர்களனைவரும் இன்றும் துடிப்போடு
செயல்பட்டுக்கொண்டிருக்கிறார்கள். நேற்றைய துளிர் நிகழ்வு அவர்களைப் பற்றிய நினைவுகளைக்
கிளர்த்தியது. இன்று அவர்களைப் பற்றி நினைத்துப் பார்க்கும்போது அக்காலங்களிலேயே அவர்களிடம்
இருந்த அந்த உணர்வும், பொறியும், அப்போதைவிட இப்போது, என்னால் நன்றாக உணரமுடிகிறது.
இவர்கள் ஒவ்வொருவரும் சித்தமருத்துவம் குறித்து தன்னளவில் வேறுபட்ட பார்வைகள் கொண்டவர்கள்.
ஆயினும், என் நினைவிலிருந்து அவர்களை இன்று மீட்டுருவாக்கம் செய்யும்போது அவர்களிடம்
இன்று சில பொதுவான பண்புகள் இருப்பதை பார்க்கமுடிகிறது. இப்பதிவு அவர்களப் பற்றியதாகும்.
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><b><a href="https://www.facebook.com/thiru64?fref=nf" target="_blank">மரு. தி. திருநாராயணன்</a></b> – இவர் விதிவிலக்கான எனது ஆசிரியர்களில்
ஒருவர். சித்தமருத்துவ வரலாறு, சைவ சித்தாந்தம், புராணங்கள் ஆகியவற்றை கலந்துகட்டிய
பாடம் ஒன்று முதலாண்டு சித்தமருத்துவப் படிப்பில் உண்டு – தோற்றக்கிரம ஆராய்ச்சி என்று
பெயர். அதனை இவர் பயிற்றுவித்த நல்லூழ் வாய்க்கப்பெற்றேன். பின்னர் இரண்டாமாண்டில்
நரம்பியல் எங்களுக்கு நடத்தினார். இன்றும் தொடரும் அவரது ஆர்வமும், தன் முனைப்பும்,
நவீனத்துவ மனதோடு சித்தமருத்துவதை அணுகும் அவரது பார்வையும் அக்காலங்களில் எங்களுக்கு
மிகவும் உதவிகரமாக இருந்தன. நவீன அறிவியல் கண்ணோட்டத்தோடு, பெரும்பாலும் தம் பெற்றோர்களின்
வற்புறுத்தலால், சித்த மருத்துவ பட்டப்படிப்பில் சேர்ந்த எங்களுக்கு நவீன அறிவியல்,
மரபான சித்தமருத்துவத்துடன் இணையும் புள்ளிகளை கோடிட்டு காட்டிய முன்னோடிகளுள் ஒருவர்.
அரசாங்க வேலையை உதறிவிட்டு, தான் தொடங்கிய <a href="http://siddhactmr.blogspot.in/" target="_blank">அமைப்பின்</a> மூலம், சித்தமருத்துவ மூலிகைகள்,
சுவடிகள் ஆகியவற்றில் அதிக ஆர்வம் காட்டிவருகிறார். <o:p></o:p></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-L3OZrBDsTmQ/V597BzUsRWI/AAAAAAAAr1w/aoCp6KHGp7sCL67Gug93XXXuoYTKxWsTACLcB/s1600/TTN3.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="256" src="https://4.bp.blogspot.com/-L3OZrBDsTmQ/V597BzUsRWI/AAAAAAAAr1w/aoCp6KHGp7sCL67Gug93XXXuoYTKxWsTACLcB/s320/TTN3.gif" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><b><a href="https://www.facebook.com/drbmichaeljeyaraj" target="_blank">மரு. மைக்கேல் ஜெயராஜ்</a> </b>– நான் கல்லூரியில் சேரும்பொழுது தனது
படிப்பை முடித்திருந்தார். <a href="https://www.facebook.com/utmksiddha.org/" target="_blank">தமிழ் மருத்துவக் கழகம்</a> என்ற ஒரு அமைப்பை நிறுவுவதில் மிகுந்த
முனைப்புடன் இருந்தார். அதன் தொடர்ச்சியாக கற்ப அவிழ்தம் என்ற இதழை பின்னர் தொடங்கினோம்.
இனிமேல் இக்கட்டுரையில் குறிப்பிடப்படப்போகும் அனைவரும் இவரது உந்துதலினால் அல்லது
தொடர்பால் முனைப்புற்றவர்கள் என்றால் அது மிகையில்லை. சித்த மருத்துவம் குறித்த மரபான
பார்வையுடையவர். இருபத்தைந்து ஆண்டுகளுக்கு முன்பு 1991 மே மாதம் இவரின் வழிகாட்டலில்
நாங்கள் மேற்கொண்ட ”அகத்தியர் பொதிகை” மூலிகைப் பயணம் எங்கள் வாழ்க்கையில் மிக முக்கியமானதாகும்.
இன்று முண்டந்துறை வனப்பகுதியில் சாகசம், ஆன்மீகம் என்ற பெயர்களில் நடத்தப்படும் விளம்பர
பயணங்களோடு ஒப்பிடுகையில், எந்தவித முன் தயாரிப்புகளும் இல்லாமல் ஐந்து நாட்கள் நாங்கள்
செய்த பயணம் உண்மையில் எங்கள் வாழ்நாளெல்லாம் நினைத்து பெருமைப்படவேண்டியதாகும். இன்றும்
இவர் இத்தகைய முலிகை கண்டறியும் பயணங்களை நடத்திக்கொண்டிருக்கிறார். கற்ப அவிழ்தமும்
கடந்த 25 ஆண்டுகளாக தொடர்ந்து தொய்வில்லாமல் நடந்துகொண்டுவருகிறது.<o:p></o:p></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-ojhTi0D3Yxg/V597G2tJLXI/AAAAAAAAr10/hzsbHGyJWb80iiTygB-CYuAQ71BibWTGACLcB/s1600/Michel%2Bjeyaraj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="151" src="https://1.bp.blogspot.com/-ojhTi0D3Yxg/V597G2tJLXI/AAAAAAAAr10/hzsbHGyJWb80iiTygB-CYuAQ71BibWTGACLcB/s320/Michel%2Bjeyaraj.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><b><a href="https://www.facebook.com/gurusamy.sivaraman?fref=ts" target="_blank">மரு. கு. சிவராமன்</a></b> – இவரைக் குறித்து நான் சொல்லி தெரிந்துகொள்ளும்
நிலையில் இன்றைய இணைய தமிழர்கள் யாரும் இல்லை. அவிழ்தம் இதழின் முதல் ஆசிரியராய் இருந்தவர்.
ஒரு காலத்தில் கல்லூரியில் போராளியாய் இருந்தவர். இவர் முன்னின்று நடத்திய மாணவர் போராட்டம்தான்
எனக்கு இவரை அறிமுகப்படுத்தியது. பிற்பாடு அவர் சென்னையில் தனியாக ஆரோக்கியா சித்தமருத்துவமனை
ஆரம்பித்தபோது நான்தான் முதலில் அவருக்கு ’பதிலீடு’ மருத்துவராக இருந்தேன். பல்திறமை
வாய்ந்தவர். அதில் ஒன்றுதான் அவரது சமையல் திறமையும். அதன் தொடர்ச்சியாகத்தான் அவரது
சிறுதானிய உணவு ஆர்வங்களைப் புரிந்துகொள்ளமுடியும். எப்போதும் நண்பர்கள் சூழ இருப்பவர்.
மிகுந்த நகைச்சுவை நுண்ணுனர்ச்சி கொண்டவர். </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-VhpMEs9YyXo/V597MdazHLI/AAAAAAAAr14/dlSJr7-iVHwty7_a3ROKWKoyGOLVkpZOgCLcB/s1600/Sivaraman.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-VhpMEs9YyXo/V597MdazHLI/AAAAAAAAr14/dlSJr7-iVHwty7_a3ROKWKoyGOLVkpZOgCLcB/s320/Sivaraman.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><b><a href="https://www.facebook.com/ganapathy.velu" target="_blank">மரு. வெ. கணபதி</a></b> – இன்று விவேகானந்தா கேந்திரத்தின் மூலம் வர்ம
மருத்துவ முறையை பயிற்றுவிக்கும் ஆசான்களில் ஒருவராக உள்ளார். மரபான சித்தமருத்துவ
பார்வையுடையவர். எனக்கு இரண்டுவருடங்கள் கல்லூரியில் மூத்தவர். சிலகாலம் அவிழ்தத்தின்
ஆசிரியராய் இருந்தவர். எனக்கு, குழந்தை தசையிழிவு நோய் சிகிச்சை முறையை கடத்த முயன்று
தோல்விகண்டவர். <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-L8Xrf3lU7QY/V597RrxkMXI/AAAAAAAAr18/iUxdHxvhm0w42iRfnBnyxnIGFQ-JHbXmgCLcB/s1600/VGanapathy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-L8Xrf3lU7QY/V597RrxkMXI/AAAAAAAAr18/iUxdHxvhm0w42iRfnBnyxnIGFQ-JHbXmgCLcB/s320/VGanapathy.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><b><a href="https://www.facebook.com/sriramsiddha?fref=ts" target="_blank">மரு. ஜெ. ஸ்ரீராம்</a></b> – எனக்கு ஓராண்டு மூத்தவர். சித்தமருத்துவப்
புத்தகங்களை தேடித்தேடி நகலாக்கம் செய்வதை ஒரு குடிசைத்தொழிலாகவே செய்துவந்தவர். நவீன
பார்வையுடையவர். தற்போது அரசு சித்தமருத்துவராக பணியாற்றுகின்றார். குறுஞ்செய்தி, வாட்ஸ்
அப் போன்றவற்றின் மூலம் சித்த மருத்துவ நுணுக்கங்களை சித்த மருத்துவர்களுக்கு கடத்தி
வருபவர்.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-kCHGu4biCO0/V597WKr3s2I/AAAAAAAAr2A/sI3fjlD3ors5Bl5hIWy4E1aTlcul2yqHACLcB/s1600/Sriram.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://1.bp.blogspot.com/-kCHGu4biCO0/V597WKr3s2I/AAAAAAAAr2A/sI3fjlD3ors5Bl5hIWy4E1aTlcul2yqHACLcB/s1600/Sriram.jpeg" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;"><br /></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;">
<span style="font-family: "latha" , "sans-serif"; font-size: 9.0pt; line-height: 200%;">இன்னும் சிலர் உள்ளனர். ஆயினும் இவர்களே எனக்கு நெருக்கமானவர்கள்
அல்லது என்னை செதுக்கியவர்கள். இன்றைய சித்தமருத்துவத்தின் முகங்களாக இவர்களை தவிர்த்துவிட்டு
யாரும் பட்டியலிடமுடியாது. இவர்கள் அனைவரிடமும் பொதுவான ஒற்றுமைகள் பலவுண்டு. ஸ்ரீராம்
தவிர வேறு யாரும் அரசு சித்தமருத்துவர்கள் இல்லை. திருநாராயணன் கூட அரசு வேலையை உதறிய
பின்னரே மிகவும் படைப்பூக்கத்துடன் செயல்பட்டு வருகிறார். பெரும்பாலனவர்கள் சித்த மருத்துவ
பட்ட மேற்படிப்பு படிக்கவில்லை. ஆயினும் தம் முனைப்பால் சித்தமருத்துவத்தின் வெவ்வேறு
துறைகளில் இன்று பொருட்படுத்தக்கூடிய அளவில் செயல்பட்டுக்கொண்டிருக்கிறார்கள். ஒருவகையில்
அரசு வேலையை தேடிச் செல்லாததால் இவர்கள் இன்னும் படைப்பூக்கத்துடன் செயல்பட்டுக்கொண்டிருக்கிறார்கள்
போலும் (ஸ்ரீராம் போன்றவர்கள் விதிவிலக்கு). ஆயினும், மாணவர்களோடும், இளம் சித்த மருத்துவர்களோடும்
இன்றும் இவர்களைனைவரும் உரையாடலில் உள்ளனர். தொடர்ந்து சித்தமருத்துவமும் புரிந்துகொண்டுள்ளனர். <o:p></o:p></span></div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-89131412469770825982016-01-27T00:09:00.002+05:302019-12-31T21:19:25.471+05:30மணப்பாக்கம் அடையாறு ஆற்றங்கரையில் மீண்டும்...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
சில வருடங்களுக்கு முன்பு நண்பர் <a href="http://puliamaram.blogspot.in/2013/07/blog-post_14.html" target="_blank">‘கவர்னர்’ சீனிவாசன்</a> மணப்பாக்கம் அடையாறு<a href="http://puliamaram.blogspot.in/2013/07/blog-post_28.html" target="_blank"> ஆற்றங்கரையோர நடைப்பயிற்சியை</a> எனக்கு அறிமுகப்படுத்தி வைத்தார். அமுதனும், நானும் அங்கிருந்து சில செடிகளை எடுத்து வந்து வீட்டில் நட்டிருந்தோம். அவை இப்போது நன்றாக வந்துவிட்டன. 2 வருடங்களுக்கு முன் ஜெயமோகன் என் வீட்டில் வந்து தங்கியபோது ஒருநாள் காலை அங்கு நண்பர்களோடு நடை சென்றோம். அதன்பின் அங்கு செல்வது தடைபட்டு போய்விட்டது. ஆற்றங்கரையோரம் பொதுப்பணித்துறையால் மூங்கில், புங்கம், வேம்பு, நாவல் மரம் போன்றவை நடப்பட்டு இருசக்கர வாகனம் செல்ல ஏற்றமாதிரி கரைகள் செப்பனிடப்பட்டு அழகாக இருந்தது. இந்த வெள்ளம் வந்து சென்றபின் அப்பகுதியை பார்க்கவேண்டும் என்று நினைத்துக்கொண்டேயிருந்தேன். நேற்றே அமுதனிடமும், ஆதிரனிடமும் சொல்லியிருந்தேன். பையன்கள் தினமும் காலை 6 மணிக்கே எழுந்து பள்ளி செல்ல ஆயத்தமாவதால் இன்று நன்றாகத் தூங்கட்டும் என்று விட்டுவிட்டோம். ஆதலால் காலை 11 மணிக்குத்தான் கிளம்ப முடிந்தது.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-F36hG5zyWi4/Vqe68MbDc5I/AAAAAAAAlkc/CzMX2S2ReRY/s1600/1-DSC_0521.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://3.bp.blogspot.com/-F36hG5zyWi4/Vqe68MbDc5I/AAAAAAAAlkc/CzMX2S2ReRY/s320/1-DSC_0521.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-W0luN3FRskw/Vqe68O7OYYI/AAAAAAAAlkg/6wcE5eUK9XY/s1600/1-DSC_0548.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://4.bp.blogspot.com/-W0luN3FRskw/Vqe68O7OYYI/AAAAAAAAlkg/6wcE5eUK9XY/s320/1-DSC_0548.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-vZJLsrb3fJM/Vqe68JnZmBI/AAAAAAAAlkk/E_UQnW-GUE0/s1600/1-DSC_0557.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://1.bp.blogspot.com/-vZJLsrb3fJM/Vqe68JnZmBI/AAAAAAAAlkk/E_UQnW-GUE0/s320/1-DSC_0557.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-RCG1epc4ZUo/Vqe7q6CZvBI/AAAAAAAAllU/YTYVlK2RQtQ/s1600/1-DSC_0170.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="230" src="https://3.bp.blogspot.com/-RCG1epc4ZUo/Vqe7q6CZvBI/AAAAAAAAllU/YTYVlK2RQtQ/s320/1-DSC_0170.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-MuQl8ix9lSg/Vqe7rKbcxCI/AAAAAAAAllY/HND5-MwUN28/s1600/1-DSC_0189.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="176" src="https://2.bp.blogspot.com/-MuQl8ix9lSg/Vqe7rKbcxCI/AAAAAAAAllY/HND5-MwUN28/s320/1-DSC_0189.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-77JxWV7dcN4/Vqe7rPCCfCI/AAAAAAAAllc/Fl76WC4jXPY/s1600/1-DSC_0193.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="218" src="https://4.bp.blogspot.com/-77JxWV7dcN4/Vqe7rPCCfCI/AAAAAAAAllc/Fl76WC4jXPY/s320/1-DSC_0193.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-pRL5gljnv90/Vqe7sHQaEPI/AAAAAAAAllk/C_qlgjUbvNg/s1600/1-DSC_0460.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="215" src="https://4.bp.blogspot.com/-pRL5gljnv90/Vqe7sHQaEPI/AAAAAAAAllk/C_qlgjUbvNg/s320/1-DSC_0460.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
இப்பகுதிகளில் பலரும் மீன் பிடித்துக்கொண்டிருந்தனர். ஆற்றின் மேற்கு கரையோரம் மணப்பாக்கமும், கிழக்குக் கரையில் நந்தம்பாக்கமும் உள்ளன. இரண்டு பகுதிகளுமே டிசம்பர் வெள்ளத்தில் கடுமையாக பாதிக்கப்பட்டவை. அதன் அடையாளமாக நெகிழிக் குப்பைகள் மரங்களில் இன்னமும் சொருகிக் கிடந்தன. ஒரு இடத்தில் சற்றே பெரிய கொடுக்காய் புளி மரத்தின் உச்சிவரை நெகிழிகள் இருந்தன. குறைந்த பட்சம் கரையிலிருந்து 15 அடி உயரம் வரை தண்ணீர் சென்றிருந்திருக்கும். இவ்விடத்தில் ஆற்றின் அகலம் மிகவும் குறைவு. இங்கு கரைகளில் உடைப்பைத் தடுக்க மணல் மூட்டைகளை அடுக்கி வைத்திருந்திருக்கின்றனர். ஆனால் வெள்ளம் அதைவிட பலமடங்கு உயரத்தில் சென்றிருக்கிறது. இங்கு நடப்பட்டிருந்த மரங்கள் சில வேரோடு போய்விட்டன. ஆச்சரியமாக சில மரங்கள் முக்கியமாக மூங்கில் இன்னும் கரைகளிலேயே உள்ளன. கரையில் போடப்பட்டிருந்த செம்மண் கப்பி கப்பி சாலை மட்டும் அரிக்கப்பட்டு ஜல்லிக் கற்கள் பல்லிளித்துக் கொண்டிருக்கின்றன. சென்னையின் நிலப்பரப்பு கிட்டத்தட்ட சமதளமாக இருப்பதால் வெள்ளம் அவ்வளவு உயரம் சென்றிருந்தாலும் நில அரிப்பு அவ்வளவாக இல்லை. இன்னும் சற்று தள்ளி தெற்கே நடந்தால் ஆறு மிக விரிவாக இருக்கும். மதுரை வைகை ஆற்றைவிட அகலமாகவே இவ்விடத்தில் அடையாறை பார்க்கலாம். இந்த இடம் பரங்கிமலை ராணுவ அலுவலர் பயிற்சிக் கல்லூரியிலிருந்து ராணுவத்தினர் மணப்பாக்கம் திடலுக்கு வருவதற்காக போடப்பட்டிருந்த இரும்பு பாலத்தை தாண்டி உள்ளது. இந்த இரும்புப் பாலமும் முற்றாக அடித்துச் செல்லப்பட்டுவிட்டது. ஆனால் இங்கு கரை மேல் போடப்பட்ட சாலை அப்படியே உள்ளது. வேப்பமரங்கள் நன்றாக வளர்ந்து சோலையாக உள்ளன. இன்னும் சற்று தள்ளிப்போனால் மீண்டும் ஆறு குறுகலாகும். இவ்விடத்தில் ஆற்றின் கிழக்குப் பகுதியில் விமான நிலைய சுற்றுச் சுவர் ஆரம்பமாகிறது. விமான நிலையம் நீரில் மூழ்கியதில் ஆச்சரியமேதுமில்லை.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-5f1PIwaCKYc/Vqe7MqYraiI/AAAAAAAAlk4/LL1QT0A44wY/s1600/1-DSC_0215.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://4.bp.blogspot.com/-5f1PIwaCKYc/Vqe7MqYraiI/AAAAAAAAlk4/LL1QT0A44wY/s320/1-DSC_0215.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-jiWt73epUNc/Vqe7Mx9sJYI/AAAAAAAAlk8/fPEWYvBryfI/s1600/1-DSC_0257.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://3.bp.blogspot.com/-jiWt73epUNc/Vqe7Mx9sJYI/AAAAAAAAlk8/fPEWYvBryfI/s320/1-DSC_0257.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-kN9TDyxKxXM/Vqe7Md0UfII/AAAAAAAAlk0/NT_KhSOT2Kw/s1600/1-DSC_0334.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="147" src="https://1.bp.blogspot.com/-kN9TDyxKxXM/Vqe7Md0UfII/AAAAAAAAlk0/NT_KhSOT2Kw/s320/1-DSC_0334.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-fojzO77FXRE/Vqe7NS54UqI/AAAAAAAAllE/qlCZJKiVLrw/s1600/1-DSC_0336.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="164" src="https://3.bp.blogspot.com/-fojzO77FXRE/Vqe7NS54UqI/AAAAAAAAllE/qlCZJKiVLrw/s320/1-DSC_0336.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
ஆகவே, இப்பகுதியானது பரங்கிமலை, மணப்பாக்கம் ராணுவ அலுவலர் பயிற்சிக் கல்லூரிக்கும், சென்னை விமான நிலையத்திற்கும் இடைப்பட்ட பகுதியாகும். ராணுவ திடலின் சுற்றுச் சுவர் முடியுமிடத்தில் இன்னும் சில குறுங்காடுகளும், புதர்க்காடுகளும் உள்ளன. சென்னை மாநகராட்சிக்கு உட்பட்ட இந்தப் பகுதி அதன் இயல்பு மாறாமல் இன்னமும் நீடிக்கின்றது. சில தனியார் பண்ணை வீடுகளும் இடிந்த நிலையில் இப்பகுதியில் உள்ளது. அதில் ஒன்று நடிகர் ரவிச்சந்திரனுடையது என்று ஒருவர் சொன்னார். அவர் அநேகமாக நில புரோக்கராக இருக்கலாம். இங்கெல்லாம் எப்போ சார் ரோடு போடுவாங்க, ஒரு கிரவுண்டு நிலம் எவ்வளவு . இருக்கும் என்று என்னிடம் கேட்டுக் கொண்டேயிருந்தார்.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-iOSZ9VtbNEA/Vqe73uzsV6I/AAAAAAAAll8/wqeWJsi9Ch4/s1600/1-DSC_0227.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://4.bp.blogspot.com/-iOSZ9VtbNEA/Vqe73uzsV6I/AAAAAAAAll8/wqeWJsi9Ch4/s320/1-DSC_0227.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-S6Xyk78nQ-M/Vqe73iQukKI/AAAAAAAAll0/EK1lMCgxe90/s1600/1-DSC_0243-001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="226" src="https://2.bp.blogspot.com/-S6Xyk78nQ-M/Vqe73iQukKI/AAAAAAAAll0/EK1lMCgxe90/s320/1-DSC_0243-001.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-m4NGmUyZoR8/Vqe735KWSnI/AAAAAAAAll4/WZm6dNDosvs/s1600/1-DSC_0246.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="172" src="https://4.bp.blogspot.com/-m4NGmUyZoR8/Vqe735KWSnI/AAAAAAAAll4/WZm6dNDosvs/s320/1-DSC_0246.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-FXTmYra83ew/Vqe74r7Tn-I/AAAAAAAAlmE/8duISPTneuQ/s1600/1-DSC_0248.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="261" src="https://2.bp.blogspot.com/-FXTmYra83ew/Vqe74r7Tn-I/AAAAAAAAlmE/8duISPTneuQ/s320/1-DSC_0248.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-seb04_bpzM0/Vqe74_kMtqI/AAAAAAAAlmI/ia-QLkMd26w/s1600/1-DSC_0424.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://1.bp.blogspot.com/-seb04_bpzM0/Vqe74_kMtqI/AAAAAAAAlmI/ia-QLkMd26w/s320/1-DSC_0424.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-gLp_emoV06Q/Vqe75LZfi2I/AAAAAAAAlmM/RRbeDVjFET0/s1600/1-DSC_0502.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://1.bp.blogspot.com/-gLp_emoV06Q/Vqe75LZfi2I/AAAAAAAAlmM/RRbeDVjFET0/s320/1-DSC_0502.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-f7lCUnreb8g/Vqe75vlj1tI/AAAAAAAAlmY/cKop-boNUy8/s1600/1-DSC_0509.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="231" src="https://2.bp.blogspot.com/-f7lCUnreb8g/Vqe75vlj1tI/AAAAAAAAlmY/cKop-boNUy8/s320/1-DSC_0509.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
இந்தக் கரையோரப் பாதை வழி சென்றால் சென்னை விமான நிலையத்தின் நீட்டிக்கப்பட்ட (அடையாற்றின் குறுக்கே வரும்) இரண்டாவது ஓடுபாதை வரை செல்லலாம். இப்பகுதியானது பல பறவைகள், பூச்சிகள், போன்றவற்றின் இயற்கை வாழிடமாக உள்ளது. அரசாங்கம் இங்கு வேறு ஏதும் குடியிருப்புத் திட்டங்களை நிறைவேற்றாமல் இந்த குறுங்காடுகளை பாதுகாத்து வருமானால் நல்லது. நாங்கள் உச்சி வெயிலில் சென்றபோதும் பல பறவைகளைப் பார்த்தோம். குறிப்பாக கொக்கு வகைகளில் குளத்துக் கொக்கு (Indian Pond Heron), உண்ணிக் கொக்கு (Indian Cattle Egret), சின்னக் கொக்கு (Little Egret), போன்றவைகளையும் தைலாங் குருவி (Barn Swallow), சிறிய நீர்க்காகம் (Little Cormorant), பஞ்சுருட்டான் ( Green Bee Eater), கறுப்பு வெள்ளை மீன் கொத்தி (Pied Kingfisher), வெண்மார்பு மீன்கொத்தி (White Thorated Kingfisher), வல்லூறு (Shikra), தேன் சிட்டு (Sunbird), செண்பகம் ( Greater Coucal), கொண்டைக் குருவி (Bulbul), கழுகு (Eagle), கரிச்சான் (Black Drongo), உள்ளான் (Sandpiper), செம்மூக்கு ஆள்காட்டி (Red-wattled Lapwing) போன்றவற்றைப் பார்த்தோம். ஒருவேளை காலையிலோ, மாலையிலோ சென்றிருந்தால் இன்னும் நிறைய பார்த்திருக்கலாம்.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-nBqDcVhrmVA/Vqe8IHDS5aI/AAAAAAAAlms/7U0m6EwLOMY/s1600/1-DSC_0160.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="185" src="https://2.bp.blogspot.com/-nBqDcVhrmVA/Vqe8IHDS5aI/AAAAAAAAlms/7U0m6EwLOMY/s320/1-DSC_0160.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-InUFSyQo-VY/Vqe8IAcuXhI/AAAAAAAAlmw/2i6V75JmFmU/s1600/1-DSC_0183.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="201" src="https://3.bp.blogspot.com/-InUFSyQo-VY/Vqe8IAcuXhI/AAAAAAAAlmw/2i6V75JmFmU/s320/1-DSC_0183.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-TUxj_Zl7ftg/Vqe8If4Tl6I/AAAAAAAAlm0/T21rbSN8_IU/s1600/1-DSC_0255.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="187" src="https://4.bp.blogspot.com/-TUxj_Zl7ftg/Vqe8If4Tl6I/AAAAAAAAlm0/T21rbSN8_IU/s320/1-DSC_0255.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-zVXZgSa42MA/Vqe8Iy_e7zI/AAAAAAAAlm4/R2LxoHn3GnA/s1600/1-DSC_0268.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="237" src="https://4.bp.blogspot.com/-zVXZgSa42MA/Vqe8Iy_e7zI/AAAAAAAAlm4/R2LxoHn3GnA/s320/1-DSC_0268.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-_FXprBRGQAc/Vqe8JN_u8VI/AAAAAAAAlnE/iuvwA6WsVrQ/s1600/1-DSC_0329.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="226" src="https://4.bp.blogspot.com/-_FXprBRGQAc/Vqe8JN_u8VI/AAAAAAAAlnE/iuvwA6WsVrQ/s320/1-DSC_0329.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ONDj-Nmc1q8/Vqe8KQ0Z-dI/AAAAAAAAlng/v41tS6zXKx4/s1600/1-DSC_0385.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="163" src="https://4.bp.blogspot.com/-ONDj-Nmc1q8/Vqe8KQ0Z-dI/AAAAAAAAlng/v41tS6zXKx4/s320/1-DSC_0385.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-6kcukJuhJA8/Vqe8J70FrTI/AAAAAAAAlnQ/DlWlnLODbS8/s1600/1-DSC_0405.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="247" src="https://3.bp.blogspot.com/-6kcukJuhJA8/Vqe8J70FrTI/AAAAAAAAlnQ/DlWlnLODbS8/s320/1-DSC_0405.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-ImChp1AXmac/Vqe8KAzk7tI/AAAAAAAAlnY/09699pTJg7Y/s1600/1-DSC_0427.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="224" src="https://3.bp.blogspot.com/-ImChp1AXmac/Vqe8KAzk7tI/AAAAAAAAlnY/09699pTJg7Y/s320/1-DSC_0427.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-rklEgIS_q6w/Vqe8KU8UZrI/AAAAAAAAlnc/1StA-2CeXmI/s1600/1-DSC_0474.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="231" src="https://2.bp.blogspot.com/-rklEgIS_q6w/Vqe8KU8UZrI/AAAAAAAAlnc/1StA-2CeXmI/s320/1-DSC_0474.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-Af6rAUCHjAU/Vqe8K5bR97I/AAAAAAAAlno/9wvr0_gobB0/s1600/1-DSC_0495.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://3.bp.blogspot.com/-Af6rAUCHjAU/Vqe8K5bR97I/AAAAAAAAlno/9wvr0_gobB0/s320/1-DSC_0495.JPG" width="320" /></a></div>
<br /></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-22796330895204991292016-01-17T17:06:00.001+05:302016-01-17T17:50:22.836+05:30தாராசுரம் ஐராவதீஸ்வரர் கோயில்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-x6qZANusEi8/Vpt6oyo1gUI/AAAAAAAAlfM/y0yo9I9Pe6Q/s1600/1-DSC_9904.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://2.bp.blogspot.com/-x6qZANusEi8/Vpt6oyo1gUI/AAAAAAAAlfM/y0yo9I9Pe6Q/s320/1-DSC_9904.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: Latha, sans-serif;">பிற்காலச் சோழர்களின்
மூன்று பெருங் கலைக்கோயில்களில் ஒன்றான தாராசுரம் கோயிலை நேற்று ஒருவழியாக பார்த்தேவிட்டேன்.
தஞ்சைப் பெரியகோவிலையும், கங்கைகொண்ட சோழபுரக் கோயிலையும் ஏற்கனவே பார்த்தாகிவிட்டது.
இது மட்டும் தட்டிப்போய்க்கொண்டே இருந்தது. சென்ற ஆண்டு பிப்ரவரியில் காரைக்காலில்
அண்ணன் வீட்டு விசேஷத்திற்கு சென்றுவிட்டு கும்பகோணம் வரும்வழியில் என் புதிய திறன்பேசியை
தொலைத்துவிட்டேன். அது தொலைந்ததைவிட அதில் ஏற்றப்பட்டிருந்த தகவல்களின் பாதுக்காப்பு
என்னை நிம்மதி இழக்கச் செய்ததால் தாரசுரம் செல்லாமலேயே சென்னை வந்துவிட்டேன். இவ்வாண்டு
நேற்று மீண்டும் காரைக்கால் சென்றிருந்தேன். அங்கிருந்து மதியம் பேருந்து ஏறி கும்பகோணம்
வரும்போது அந்திசாயும் நேரமாகிவிட்டது. நான் ஏறிய பேருந்து 60 கி. மீட்டருக்கு இரண்டரை
மணிநேரம் எடுத்துக்கொண்டது. சென்ற ஆண்டும் இவ்வாறே ஆனது. இதற்கு நான் மயிலாடுதுறை வழியாகவே
கும்பகோணம் சென்றிருந்திருக்கலாம் என்று நினைத்துக்கொண்டேன். மேலும் காரைக்கால் – கும்பகோணம்
வழித்தடத்தில் பேருந்துகளும் குறைவு. புதுச்சேரி யூனியன், நாகை மாவட்டம், திருவாரூர்
மாவட்டம் இறுதியாக தஞ்சை மாவட்டம் என நான்கு அரச நிர்வாக பகுதிகளை கடந்து வரவேண்டியதாகிவிட்டது.
அரசாலாறு, நாட்டாறு மேலும் அவற்றின் கால்வாய்களில் தண்ணீர் நிறைய ஓடுகிறது. பல இடங்களில்
நெல் வயல்கள் செழிப்புற்றிருந்தன. பனங்காடை (Indian Roller), பஞ்சுருட்டான் (Green
Bee eater), கழுகு என பறவைகள் பலவற்றை வழியில் பார்க்க நேர்ந்தது. ஆயினும் மனம் தாராசுரத்திலேயே
லயித்திருந்ததாலும், தொடர்ந்த பயணங்களால் தூக்கம் தொலைந்த சோர்வாலும் மனம் இவற்றில்
ஈடுபடவில்லை. ஒருவழியாக கும்பகோனத்தை மாலை 6 மணிக்கு பேருந்து அடைந்தது. ஓட்டமும் நடையுமாக
</span><span style="font-family: Latha, sans-serif;">எதிரிலிருக்கும் நகரப் பேருந்து நிலையத்தை
அடைந்து கிளம்பத் தயாரக இருந்த தாராசுரம் பேருந்தை பிடித்தேன். தாராசுரத்தை அடையும்
போது மாலை 6.15. நடத்துனர் என்னை கோயிலினருகிலேயே இறக்கிவிட்டார். </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-9quLmqbeixY/Vpt6yUUc-_I/AAAAAAAAlfU/64S6K7A-5yw/s1600/1-DSC_9906-001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="139" src="http://2.bp.blogspot.com/-9quLmqbeixY/Vpt6yUUc-_I/AAAAAAAAlfU/64S6K7A-5yw/s320/1-DSC_9906-001.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-R3tv-rHEff4/Vpt6yrdBUzI/AAAAAAAAlfc/q-rmjUvFDew/s1600/1-DSC_9908.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://1.bp.blogspot.com/-R3tv-rHEff4/Vpt6yrdBUzI/AAAAAAAAlfc/q-rmjUvFDew/s320/1-DSC_9908.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-_J4SbPWMCvw/Vpt6yXH6tRI/AAAAAAAAlfY/XGddNj060zo/s1600/1-DSC_9910.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://2.bp.blogspot.com/-_J4SbPWMCvw/Vpt6yXH6tRI/AAAAAAAAlfY/XGddNj060zo/s320/1-DSC_9910.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-2VAv5nlWvFg/Vpt6zOhCsSI/AAAAAAAAlfg/PR32ufmtTeY/s1600/1-DSC_9913.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://1.bp.blogspot.com/-2VAv5nlWvFg/Vpt6zOhCsSI/AAAAAAAAlfg/PR32ufmtTeY/s320/1-DSC_9913.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-QsPvHsLqlWo/Vpt6zcsz71I/AAAAAAAAlfo/MC4AT4tw3eM/s1600/1-DSC_9914.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://4.bp.blogspot.com/-QsPvHsLqlWo/Vpt6zcsz71I/AAAAAAAAlfo/MC4AT4tw3eM/s320/1-DSC_9914.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Tz6JvpfqoI4/Vpt6zhWY5YI/AAAAAAAAlfs/KYKDKBFe72Q/s1600/1-DSC_9916.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://1.bp.blogspot.com/-Tz6JvpfqoI4/Vpt6zhWY5YI/AAAAAAAAlfs/KYKDKBFe72Q/s320/1-DSC_9916.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Latha","sans-serif";">முதல்பார்வையில்
கோயில் என்னை ஈர்க்கவில்லை. தஞ்சை, மற்றும் கங்கை கொண்ட சோழபுரத்திற்கு நிகரான பிரம்மாண்ட
விமானம் தாராசுர ஐராவதீஸ்வரருக்கு இல்லாமல் இருப்பதும் ஒரு காரணமாக இருக்கலாம். அந்தப்
பிரம்மாண்டம் நம்மை முதல் பார்வையிலேயே கட்டிப்போட்டுவிடும். எனது முதல் DSLR கேமராவில்
நான் படம் எடுக்கும் முதல் பழங்கால கோயில் இதுவே. நமது வரலாற்றுத் தொண்மை வாய்ந்த கோயில்களை
புகைப்படம் எடுக்கவேண்டும் என்பதும் நான் DSLR வாங்க முதன்மையான காரனங்களில் ஒன்று.
கேமாராவை வெளியில் எடுக்கும்போது கிட்டத்தட்ட இரவாகிவிட்டது. மஞ்சள் ஒளி விளக்குகளால்
கோயில் அதன் அழகின் வேறொரு பரிமாணத்தை காட்டியது. கோனார்க் சூரியன் கோயிலைவிட சிறிய
அளவிலான தேர்ச்சக்கரங்கள் கொண்ட முகப்பு மண்டபம். தேரை கிழக்கு மேற்கு பகுதிகளில் யானைகளும்,
வடபுறம் குதிரைகளும் இழுக்கும்படியான சிற்ப வேலைப்பாடுகள். குதிரைகளின் முகங்கள் சிதைக்கப்பட்டிருக்கின்றன.
முகப்பு மண்டபத்தின் தூண்களின் அடிப்பகுதிகளில் யாளிகள் உள்ளன. ஒருவகையில் யாளிகளே
தூண்களான மண்டபம். மற்ற கோயில்களில் யாளிகள் தூண்களின் மேற்புறத்தில் தனியாக நீட்டிக்கொண்டிருக்குமாறு
செதுக்கப்பட்டிருக்கும். ஆனால் இங்கு யாளிகளின் தலைப்படுதியே தூண்களாக மாற்றப்படிருக்கிறது.
எந்த ஒரு குறிக்கோளுமில்லாமல் பார்க்கும் சிற்பங்களையெல்லாம் படம் எடுத்துக்கொண்டிருந்தேன்.
எந்தச் சிற்பத்தையும் உற்று நோக்கி அறிய முற்படும் முன் புகைப்படம் எடுத்துவிட வேண்டும்
என்ற ஆசையே மேலோங்கி இருந்தது. இரவாகிவிட்டதும், கோயில் நடை சாத்திவிடுவார்களே என்ற
அச்சமும், அவற்றை எல்லாம் விட இந்த சிற்பங்களை பற்றி பெரிதாக ஏதும் தெரியாது என்பதும்
இதற்குக் காரணம். இந்த நுண்ணிய சிற்பங்களே இந்தக்கோயிலை தஞ்சை, கங்கைகொண்ட சோழபுரக்
கோயில்களிலிருந்து வேறுபடுத்துகிண்றன. இவ்வாளவு நுண்ணிய சிற்பங்களைக் கொண்ட தூண்கள்
மற்ற இரு புகழ்பெற்ற பிற்கால சோழர்களின் கலைப்படப்புகளில் இல்லை என்றே நினைக்கிறேன். <o:p></o:p></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-xvLSJ16fukc/Vpt60GUigtI/AAAAAAAAlf4/_AfLx6ebD-I/s1600/1-DSC_9919.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="162" src="http://1.bp.blogspot.com/-xvLSJ16fukc/Vpt60GUigtI/AAAAAAAAlf4/_AfLx6ebD-I/s320/1-DSC_9919.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-apsnPE0uatg/Vpt60TE_qrI/AAAAAAAAlf8/TlrCIzjXbdU/s1600/1-DSC_9929.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://2.bp.blogspot.com/-apsnPE0uatg/Vpt60TE_qrI/AAAAAAAAlf8/TlrCIzjXbdU/s320/1-DSC_9929.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-MRW78Nl1v0A/Vpt60tHCubI/AAAAAAAAlgE/2BesGzz1pYk/s1600/1-DSC_9933.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="236" src="http://2.bp.blogspot.com/-MRW78Nl1v0A/Vpt60tHCubI/AAAAAAAAlgE/2BesGzz1pYk/s320/1-DSC_9933.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-d4QMjikJOe4/Vpt61LeTeuI/AAAAAAAAlgQ/Xh9FEYJRygM/s1600/1-DSC_9936.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://2.bp.blogspot.com/-d4QMjikJOe4/Vpt61LeTeuI/AAAAAAAAlgQ/Xh9FEYJRygM/s320/1-DSC_9936.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Latha","sans-serif";"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Latha","sans-serif";">கோயிலின் வெளிப்புறகாரத்தில்
பாவப்பட்டுள்ள கருங்கற்களில் பல உடைந்த சிற்ப வேலைப்பாடு கொண்ட தூண்களின் பகுதிகளாக
உள்ளன. இந்தக் கோயிலை சமீபகாலத்தில் சீரமைத்தபோது பொருத்தமுடியாத தூண்களை இவ்வாறு பாவுகற்களாக
பயன்படுத்திக் கொண்டனர் போலும். கோயிலின் ஈசான மூலையில் பூட்டப்படிருந்தஒரு மண்டபம்
உள்ளது. அருகிலிருந்த காவலாளி இதில் ஓவியங்கள் உள்ளன பார்க்கிறீர்களா என்று உடைந்த
ஆங்கிலத்தில் கேட்டார். சரி என்றவுடன் திறந்து உள்ளே கூட்டிப்போனார். டார்ச் வெளிச்சத்தில்
கோயிலின் சிதிலமைடைந்த சிற்பங்களை காட்டி கோயில் வரலாற்றை அவரது ஆங்கிலத்தில் சொல்லத்தொடங்கினார்.
தமிழிலேயே சொல்லுங்கள் என்றதும், இந்தியா சுதந்திரம் அடைந்தபோது தாராசுரத்திலிருந்து
டெல்லி என அதிகாரம் மாறியது என ஏதேதோ முன்னுக்குப் பின் முரணாக அவரது ஆங்கிலத்திலேயே
பேசினார். அந்தக்கால தமிழர்கள் இவ்வாறு ஆங்கிலத்திலேயே பேசினார்கள் என்றார். இப்போது
இந்த இடம் பவர் சோப்புக்காரகளுக்கு பட்டா போட்டுவிடப்பட்டுள்ளது, கோர்ட்டில் கேஸ் நடக்கிறது
என்று உளற ஆரம்பித்துவிட்டார். அவரிடமிருந்து தப்பித்துவர பெரும்பாடாகிவிட்டது. பாவம்
என்ன மனக்கோளாறோ அவருக்கு. பேச்சின் நடுவே லட்சுமணன் என்று அடிக்கடி சொன்னார். அவரது
பெயரோ என்னமோ!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Latha","sans-serif";"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-EzmXntHXsoU/VpuC3fOjwAI/AAAAAAAAlg4/GEr-albt82g/s1600/1-DSC_9945.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="305" src="http://3.bp.blogspot.com/-EzmXntHXsoU/VpuC3fOjwAI/AAAAAAAAlg4/GEr-albt82g/s320/1-DSC_9945.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-B3z9eAbIKps/VpuC3UYGMSI/AAAAAAAAlg8/q8BFqttbYDo/s1600/1-DSC_9946.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="292" src="http://1.bp.blogspot.com/-B3z9eAbIKps/VpuC3UYGMSI/AAAAAAAAlg8/q8BFqttbYDo/s320/1-DSC_9946.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-wlug1l7kIE8/VpuC3urYWeI/AAAAAAAAlg0/R6wVN7lP2c0/s1600/1-DSC_9953.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="288" src="http://4.bp.blogspot.com/-wlug1l7kIE8/VpuC3urYWeI/AAAAAAAAlg0/R6wVN7lP2c0/s320/1-DSC_9953.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-NfsbVoV47ds/VpuC4Y6PsoI/AAAAAAAAlhA/LqXoyBXTetw/s1600/1-DSC_9975.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-NfsbVoV47ds/VpuC4Y6PsoI/AAAAAAAAlhA/LqXoyBXTetw/s320/1-DSC_9975.JPG" width="257" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-0yfhz0Dob8U/VpuC4rG0DBI/AAAAAAAAlhE/f0VgczUegjE/s1600/1-DSC_9977.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://2.bp.blogspot.com/-0yfhz0Dob8U/VpuC4rG0DBI/AAAAAAAAlhE/f0VgczUegjE/s320/1-DSC_9977.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-cYOvMtcoGwk/VpuC42y769I/AAAAAAAAlhQ/P1Kl4T461KU/s1600/1-DSC_9988.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="230" src="http://1.bp.blogspot.com/-cYOvMtcoGwk/VpuC42y769I/AAAAAAAAlhQ/P1Kl4T461KU/s320/1-DSC_9988.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-rHVKFleYY4M/VpuC5dJ-s1I/AAAAAAAAlhc/8BI9N1XXxeY/s1600/1-DSC_9989.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://3.bp.blogspot.com/-rHVKFleYY4M/VpuC5dJ-s1I/AAAAAAAAlhc/8BI9N1XXxeY/s320/1-DSC_9989.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-kkj5sCGOp9Q/VpuC5t-soeI/AAAAAAAAlhg/vcLu61ScIXw/s1600/1-DSC_9993.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="http://3.bp.blogspot.com/-kkj5sCGOp9Q/VpuC5t-soeI/AAAAAAAAlhg/vcLu61ScIXw/s320/1-DSC_9993.JPG" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "Latha","sans-serif";"><br /></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Latha","sans-serif";">கோயிலின் அர்த்த
மண்டபம்(?) மிகச்சாதாரணமாக இருக்கிறது. முகப்பு மண்டபதிலுள்ள தூண் சிற்பங்கள் இங்கு
இல்லை. கேமாராவுடன் தயங்கி நின்ற என்னை உள்ளே வாங்க என்று குருக்க</span><span style="font-family: Latha, sans-serif;">ள்</span><span style="font-family: "Latha","sans-serif";"> அழைத்தார். லிங்கத்தை
கர்ப்பக்கிருகம் அருகில் சென்று பார்க்கலாம். லிங்கம் கங்கை கொண்ட சோழபுரத்தை விட சிறியதுதானே
என்றதற்கு இது நான்காவது பெரிய ஆவுடை என்று குருக்கள் சொன்னார். முதலில் கங்கை கொண்ட
சோழபுரம், இரண்டாவது தஞ்சை பெரியகோயில், மூன்றாவது ஏதோ ஒரு கோயில் பெயர் சொன்னார் மறந்துவிட்டேன்.
ஆவுடைக்கு தீபாராதனை காட்டி பிரசாதம் வழங்கினார். அவரது மன திருப்திக்காக நெற்றியில்
இட்டுக்கொண்டேன். சென்னை போரூர் பகுதியிலிருந்து வருகிறேன் என்றதும் தன் சித்தப்பா
மற்றும் பல உறவினர்கள் அங்கு இருப்பதாகச் சொன்னார். பெண் எடுத்தது மாங்காடு என்றார்.
250 வருடங்களுக்கு முன்பு எங்களது பூர்வீகமும் மாங்காடுதான் என்றேன் அவரிடம். 30 களில்
இருக்கும் அழகிய குருக்கள். வெளியே தெற்கு பார்த்தவாறு பெரிய நாயகி அம்மன் கருவறை.
அங்கிருந்த குருக்களிடம் மூன்று பிற்கால சோழ்ர்கால கோயில்களிலும் அம்மன் பெயரும் பெரியநாயகிதானே
என்று உறுதிப்படுத்திக் கொண்டேன். கருவறை மூடியிருந்தாலும் கோயிலின் பிறபகுதிகளை நீங்கள்
எப்போது வந்தாலும் புகைப்படம் எடுத்துக்கொள்ளலாம் என்றார். கோயிலை விட்டு வெளிவந்ததும்
வடபுறம் மற்றொரு தனிக்கோயில் இருக்கக் கண்டு அங்குசென்றேன். அதற்குள் கோயில் குருக்களும்,
காவலாளியும் கதவைப் பூட்டிக்கொண்டிருந்தனர். இது அம்மன் கோயில் என்றும், அம்மன் பெயர்
தெய்வநாயகி என்றும், இதுவே பிரதான அம்மன் என்றும் சொன்னார். <o:p></o:p></span></div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-13854677293893557092015-05-29T14:57:00.000+05:302015-05-29T15:10:39.497+05:30தேக்கடியில் கல்லூரி நண்பர்களுடன்...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நாங்கள் பாளையங்கோட்டை சித்தமருத்துவக் கல்லூரியில் சேர்ந்து 25 வருடங்கள் ஆகிறது. வெள்ளிவிழாவை கொண்டாடும் வகையில் வகுப்புத்தோழர்களின் கூடுகை ஒன்றை தேக்கடியில் சென்றவாரம் நான் முன்னின்று ஏற்பாடு செய்திருந்தேன். கடந்த 15 வருடங்களுக்கு முன்பே இத்தகைய கூடுகை ஒன்றை நடத்தலாம் என எல்லாருக்கும் கடிதம் மூலம் தெரிவித்திருந்தேன். ஆனால் பெரும்பாலானவர்களுக்கு பல்வேறு காரணங்களால் அப்போது அதில் கலந்துகொள்ள விருப்பமில்லை. ஆனால், நானும் வேறு சில குறிப்பிட்ட நண்பர்களும் இதை விடாப்பிடியாக பிடித்துக்கொண்டிருந்தோம். மற்ற நண்பர்களோ இத்துறையிலேயே இருக்க, நான் மட்டும் மந்தையிலிருந்து விலகிய ஆடாக இருந்தபோதிலும் இதை நடத்துவதில் நான் முனைப்பாக இருப்பதின் காரணம் சற்று விசித்திரமானது. உண்மையில் எங்கள் கல்லூரி குறித்து எனக்கு மதிப்போ, முக்கியத்துவமோ இருந்ததில்லை. காரணம் எங்களுக்கு அமைந்த ஆசிரியர்கள் அப்படி, ஒரு சிலரைத்தவிர மற்றதெல்லாம் தண்டச்சோறுகள். ஆனால் நல்ல நண்பர்கள் அமைந்தார்கள். எனது மிகச் சிறந்த நண்பர்கள் அனைவரும் என்னுடன் கல்லூரியில் படித்தவர்களே. கல்லூரிக் கட்டடங்களையும், மருத்துவமனையையும் நட்பின் அடையாளமாகவேதான் பார்க்கிறேனே தவிர, என்னைப் பொறுத்தவரை அவற்றிற்கு வேறு மதிப்பில்லை. சித்தமருத்துவம் குறித்து ஆசிரியர் பாடம் நடத்தி அறிந்து கொண்டதைவிட மூத்த நண்பர்கள் மூலம் கல்லூரிக்கு வெளியே அறிந்துகொண்டதுதான் அதிகம். சொல்லப்போனால், படிக்காமலேயே தேர்வுகளில் வெற்றிபெறுவதற்குரிய உத்தியை கைவரப் பெற்றிருந்தேன். சித்தமருத்துவம் குறித்து அத்துறைக்குள்ளேயே இருந்து ஆராய்ச்சி செய்வைதைவிட வெளியில் சென்று அப்பணியை ஆற்றுவதுதான் சிறந்தது என்ற முடிவுக்கு 20 வருடங்களுக்கு முன்பே வந்திருந்தேன். ஆதலால், பெரும்பாலான என் நெருங்கிய நண்பர்கள் கல்லூரியிலியேயே முதுகலை சித்த மருத்துவம் பயின்றபோது நான் விலகிச் சென்றுவிட்டேன். மேலும் அரசுப்பணியில் சித்தமருத்துவராக வேண்டும் என்று விரும்பியதேயில்லை. அப்பாவுக்கு அதனால் என்மேல் கோபமிருந்தது. என் நண்பர்களுடன் ஒப்பிட்டு எப்போதும் என்னை குறை சொல்லிக்கொண்டேயிருப்பார். ஆனால், இப்போது நினைத்துப் பார்க்கையில், என்னைப் பொறுத்த அளவில், என் முடிவு மிகச் சரியானதென்றே படுகிறது. என் இயல்புக்கு அங்கு குப்பை கொட்டமுடியாது. ஆனால், நண்பர்களுடன் அப்படியில்லை. துறை மாறினாலும் தொடர்ந்து நெருங்கிய நண்பர்களுடன் தொடர்பிலேயே இருந்தேன்.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-R9gtdESynJQ/VWf8Pq52GgI/AAAAAAAAgG0/7CIPcPt858c/s1600/GTG_Photo1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><img border="0" height="237" src="http://1.bp.blogspot.com/-R9gtdESynJQ/VWf8Pq52GgI/AAAAAAAAgG0/7CIPcPt858c/s400/GTG_Photo1.jpg" width="400" /></span></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-5J_ounzcQ0A/VWgvsI4zy0I/AAAAAAAAgLY/2GWYLa1v_VM/s1600/GTG_Photo%2Bwith%2Bfamily.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-5J_ounzcQ0A/VWgvsI4zy0I/AAAAAAAAgLY/2GWYLa1v_VM/s400/GTG_Photo%2Bwith%2Bfamily.JPG" width="400" /></span></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">1990 ஆம் ஆண்டு ஒரு ஆனி-ஆடி சாரல் மழைநாளில் எங்களுக்கு கல்லூரி முதல்நாள். அநேகமாக தமிழகத்தின் எல்லா மாவட்டங்களிலிருந்தும் நண்பர்கள் சித்த மருத்துவம் பயில சேர்ந்திருந்தார்கள். எல்லா மாவட்டங்களிலிருந்தும் நண்பர்கள் இருக்கிறார்கள் என்ற எண்ணமே எனக்கு மிகுந்த மன விரிவைக் கொடுத்தது. ஒவ்வொருவரின் ஊரையும், அவ்வூரின் சிறப்புகளையும் குறித்து பேசுவது எனது அப்போதைய பொழுதுபோக்குகளில் ஒன்று. அந்த ஊரைப் பார்ப்பதற்காகவே நெருங்கிய நண்பர்களின் வீடுகளில் விடுமுறைக் காலங்களில் டேரா போடுவதை வழக்கமாக வைத்திருந்தேன். பெரும்பாலானவர்களின் வீட்டு முகவரிகளையும் சமீப காலம் வரை ஞாபகம் வைத்திருந்தேன். இன்னும் சிலரது பழைய வீட்டு முகவரிகளை என்னால் சொல்லமுடியும். முதலாண்டு முடியும்போது வகுப்பில் 86 பேர்கள் இருந்தோம். அதில் 60 பேர் பெண்கள். எங்களுக்கும், எங்களது இளவல்கள் மற்றும் மூத்த மாணவர்களுக்குமிடையே ஒரு முக்கியமான வேறுபாடுண்டு. மற்ற வகுப்புகளில் ஆண்-பெண் விகிதாச்சாரம் சரிபாதி. மேலும் அங்கெல்லாம் பல்வேறு கோஷ்டி பிரிவினைகள் உண்டு. ஊர் சார்ந்து, சாதி சார்ந்து என்று வகுப்பிலேயே பல்வேறு பிரிவினைகள் உண்டு. திருநெல்வேலியல்லவா, இதெல்லாம் இல்லையென்றால் தான் ஆச்சரியம். ஆனால் எங்கள் வகுப்பில் அந்த ஆச்சரியம் நிகழ்ந்தது. நாங்கள் சாதி சார்ந்தோ, ஊர் சார்ந்தோ குழுவாக பிரிந்து அடித்துக்கொள்ளவில்லை. சாதிப் பெயர்களை கிண்டல் மூலம் தாண்டிச்சென்றோம். இதற்கு ஆண்கள் மிகக் குறைவாக இருந்ததும் ஒரு காரணமாகயிருக்கலாம். ஆனால், 60 பெண்கள் இருந்தும், ஆச்சரியமாக பெரிதாக தனிப்பட்ட குழுக்கள் இல்லை. 1990 லிருந்து 95 வரை பகைமை-பொறாமை கொண்ட குழுக்கள் இல்லாமல் நாங்கள் வெற்றிகரமாக படிப்பை முடித்தோம். எங்களுக்கு ஒருவருடம் மூத்தவர்கள் படிப்பாளிகள் என்ற பிம்பத்தைக் கொண்டிருந்தார்கள்; இளவல்களோ ரவுடி பிம்பமும் கொண்டிருந்தார்கள். நாங்கள் இதில் எதிலும் சேர்த்தியில்லை. ஒருவகையில் நாங்கள் அமைதியானவர்கள்; ஆனால் குசும்பர்கள் என்ற எண்ணம் பொதுவாக இருந்தது. ஆசிரியர்கள் கேள்விகேட்டால் பதில் தெரிந்தும் தெரியாதது மாதிரி நடிப்பது எங்கள் வகுப்பின் உத்தி. கேள்வி கேட்ட ஆசிரியர் பதில் கிடைக்காததால் நொந்துவிடுவார். கிட்டத்தட்ட முந்திரிக்கொட்டைகளே எங்கள் வகுப்பில் இருந்ததில்லை.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-LLEQtnpPw3M/VWf88Kn2QjI/AAAAAAAAgG8/5Ne-Xto8Y80/s1600/GTG_MEeting10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-LLEQtnpPw3M/VWf88Kn2QjI/AAAAAAAAgG8/5Ne-Xto8Y80/s200/GTG_MEeting10.jpg" width="200" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-toXG_IYgvbk/VWf9nNrdRnI/AAAAAAAAgHM/6YL_UQVAN7g/s1600/Bus_Antony2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-toXG_IYgvbk/VWf9nNrdRnI/AAAAAAAAgHM/6YL_UQVAN7g/s200/Bus_Antony2.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-n1sDBiXmY8g/VWf_T3JGu4I/AAAAAAAAgHg/v-wTMxBYY-U/s1600/IMG_20150519_194107.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-n1sDBiXmY8g/VWf_T3JGu4I/AAAAAAAAgHg/v-wTMxBYY-U/s200/IMG_20150519_194107.jpg" width="200" /></a><a href="http://3.bp.blogspot.com/-Y8sij1u6XcM/VWf_qBL74JI/AAAAAAAAgHo/fZQM14I8Ydc/s1600/IMG_20150520_105415.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://3.bp.blogspot.com/-Y8sij1u6XcM/VWf_qBL74JI/AAAAAAAAgHo/fZQM14I8Ydc/s200/IMG_20150520_105415.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
<br />
கல்லூரியில் படிப்பிற்கு செலவழித்ததைவிட வருடா வருடம் சுற்றுலா செல்வதற்கும், அங்கு எடுத்த புகைப்படங்களை பிரிண்ட் போடுவதற்கும் என்று நாங்கள் அனைவரும் அதிகம் செலவழித்திருப்போம். இப்போது திரும்பிப் பார்க்கும்போதும் படிப்பை விட அதுதான் முக்கியமானதாகப் படுகிறது. இந்தக் கூடுகைக்கான திட்டமிடலை 6 மாதங்களுக்கு முன்பே ஆரம்பித்துவிட்டோம். இதற்காக சென்னையில் இருக்கும் நண்பர்களுடன் என் வீட்டில் வைத்து கடந்த ஜனவரி மாதம் ஒரு சிறிய கூடுகையை நடத்தினோம். பின்னர் எல்லோரிடமும் இணையம் மூலமும், குறுஞ்செய்தி மூலமும் ஒட்டெடுப்பு நடத்தி கூடுகை நடத்த விரும்பும் இடத்தை தேர்வுசெய்ய முயன்றோம். 86 பேரில் பல வருடங்களுக்கு முன்பே ஒருவர் ஒரு சாலை விபத்தில் அகால மரணமடைந்துவிட்டார். ஆறு பேரை, இந்த செல்பேசி உலகிலும், கண்டுபிடிக்கவே முடியவில்லை. வெளிநாடுகளில் வாழும் மூன்று பேரை தொடர்புகொள்ள முடியவில்லை. மீதமிருக்கும் 76 பேரிடமும் பேசி தொடர்பை மீண்டும் ஏற்படுத்திக்கொண்டோம். இவர்களில் பலர் அரசு சித்தமருத்துவ அலுவலர்களாக இப்போது வேலை செய்கிறார்கள்; சிலர் தனியாக கிளினிக் வைத்திருக்கிறார்கள்; சிலர் வேறு மருத்துவமனைகளில் பணிபுரிகிறார்கள்; மேலும் சிலர், என்னைபோல், வேறு துறைகளில் பணிபுரிகிறார்கள். சிலருக்கு கல்லூரியில் படிக்கும் மகன், மகள் இருக்கிறார்கள்.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-BfNXvZz4o2I/VWgBGd72LYI/AAAAAAAAgH0/7MJ5XkXbigA/s1600/Thekkady_Group2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-BfNXvZz4o2I/VWgBGd72LYI/AAAAAAAAgH0/7MJ5XkXbigA/s320/Thekkady_Group2.JPG" width="320" /></span></a></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
மதுரையிலுள்ள ஒரு பயண ஏற்பாட்டு நிறுவனம் மூலம் தேக்கடியில் கடந்த 19-20 தேதிகளில் எங்களது கூடுகையை நடத்த திட்டமிட்டோம். முதலில் நண்பர்கள் மட்டும் கலந்துகொள்ளும் நிகழ்வாக நடத்த நினைத்தோம். ஆனால், சிலர் எங்கள் குடும்பத்தோடுதான் வருவோம் என்று கூறியதால் அவரவர் விருப்பப்படி வரலாம் என தீர்மானித்தோம். சிலர் தங்களது வாகனங்களில் நேரடியாக தேக்கடி வந்துவிட்டார்கள். பெரும்பாலானவர்கள் மதுரை, திண்டுக்கல் வந்து அங்கிருந்து எங்களுக்காக அமர்த்தப்பட்ட பேருந்து மூலம் தேக்கடி அடைந்தோம். உடன்படித்த 76 பேரில், ஐம்பது நண்பர்களையாவது திரட்டிவிட வேண்டுமென முயன்றேன். எவ்வளவோ நான் முயன்றும் 34 நண்பர்கள் அவர்களது குடும்பங்கள் என்று 70 பேர்தான் வந்திருந்தனர். சிலரால் தவிர்க்கமுடியாத காரணங்களால் வர இயலவில்லை. நீண்ட வருடங்கள் கழித்து, முதன்முதலில் தொடர்புகொண்டபோது வருகிறேன் என்று சொன்ன பலர் அடுத்தடுத்த அழைப்புகளில் தயக்கம் காட்டினர். சிலர் நான் கூப்பிட்டால் செல்பேசியை எடுப்பதையே தவிர்த்துவிட்டனர். குறுஞ்செய்திகளுக்கும் பதில் அனுப்பவில்லை. சிலர் கடைசிவரை டபாய்த்துக்கொண்டேயிருந்தனர். சில நண்பர்களின் இத்தகைய போக்கு கடைசி 20 நாட்களில் ஒருவிதமான விரக்தியை எனக்குள் ஏற்படுத்தியது. ஆகையால் தேக்கடிக்கு ஒருவிதமான வெறுமையான மனநிலைலேயே சென்றேன். அவ்வாறு நடக்கவில்லையென்றிருந்தாலும் ஒருவேளை நான் அத்தகைய மன நிலையில்தான் சென்றிருப்பேனோ என்னவோ?! என் மன அமைப்பே அப்படித்தான்; எல்லா விசயத்திலும் கடைசித் தருவாயில் சற்று சொதப்புவது என் பாணி. வடிவேலுவின் பாணியில் ”ஓப்பனிங் எல்லாம் பலமாத்தான் இருக்கும், ஆனால் பினிஷிங்தான் சரியிருக்காது”.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-sF1gFr__VP0/VWgnXnKzx6I/AAAAAAAAgIM/mtSWLm8XfwU/s1600/IMG_20150519_193738.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-sF1gFr__VP0/VWgnXnKzx6I/AAAAAAAAgIM/mtSWLm8XfwU/s200/IMG_20150519_193738.jpg" width="150" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-jZaPOa3Jm8c/VWgnXw9CZ9I/AAAAAAAAgIQ/SRKnDJiQMLw/s1600/IMG_20150519_193330.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-jZaPOa3Jm8c/VWgnXw9CZ9I/AAAAAAAAgIQ/SRKnDJiQMLw/s200/IMG_20150519_193330.jpg" width="150" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-1lUk4HEMmAQ/VWgnouh6b-I/AAAAAAAAgIk/nBklozrhUvk/s1600/IMG_20150519_203952.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-1lUk4HEMmAQ/VWgnouh6b-I/AAAAAAAAgIk/nBklozrhUvk/s200/IMG_20150519_203952.jpg" width="150" /></a><a href="http://3.bp.blogspot.com/-Oz5Nk1y5L34/VWgnonP5-jI/AAAAAAAAgIg/9YxRREBGuME/s1600/IMG_20150519_210136.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-Oz5Nk1y5L34/VWgnonP5-jI/AAAAAAAAgIg/9YxRREBGuME/s200/IMG_20150519_210136.jpg" width="150" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> நிகழ்வு நாள்களிலும் ஒருவிதமான பதட்டத்துடனும், எரிச்சலிலும்தான் இருந்தேன். நண்பர்களை ’செல்லமாக’ கடிந்துகொண்டேன். சில வேலைகளை பிற நண்பர்களுக்கு பிரித்துக்கொடுத்திருக்கலாம்தான். எல்லாவற்றிலும் என்னை ஈடுபடுத்திக்கொள்ள வேண்டும் என்ற கமல்ஹாசத்தனம் என்னிடம் உண்டு. சிலர் இதை அடுத்தவர் மேல் நம்பிக்கையின்மை எனச் சொல்வார்கள்; ஆனால் என்னைப் பொறுத்தவரை செய்யும் செயலில் முழுமையாகத் தன்னை ஈடுபடுத்திக்கொள்தல் என்றே பொருள்கொள்வேன். கமல்ஹாசன் என்னைப் போல் பதட்டப்படுவாரா எனத்தெரியாது. ஆனால், என் தந்தைக்கு நிகரான, என் நண்பர் சுகன்யாவின் தந்தை, மறைந்த இலக்கியவட்டம் நாராயணன் அவர்கள் காஞ்சிபுரத்தில் இலக்கியவட்ட நிகழ்வுகளை முன்னின்று நடத்துவதை பலமுறை அருகிலிருந்து கவனித்திருக்கிறேன். கூட்டத்திற்காக மேசை, நாற்காலிகளை தனியொருவராக தூக்கி வைத்து போடுவதிலிருந்து, வந்திருப்பவர்களுக்கு டீ சப்ளை பண்ணுவது, கூட்டத்தை துவக்கி வைத்து பேசுவது என்று எல்லா வேலைகளையும் ஒரு கர்மயோகியாக பதட்டமின்றி செய்வார். என்னைப் பொறுத்தவரை அது ஒரு யோகச் செயல்பாடுதான்.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-oCrhJrtRRcg/VWgpn4kwD-I/AAAAAAAAgI4/xziJbjpRFS0/s1600/IMG_20150519_210819.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-oCrhJrtRRcg/VWgpn4kwD-I/AAAAAAAAgI4/xziJbjpRFS0/s200/IMG_20150519_210819.jpg" width="200" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-9YU9bfY6Llw/VWgps37FQLI/AAAAAAAAgJE/OjVVlFSVa5s/s1600/IMG_20150520_093948.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-9YU9bfY6Llw/VWgps37FQLI/AAAAAAAAgJE/OjVVlFSVa5s/s200/IMG_20150520_093948.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
<br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-f3q5qu0u5ko/VWgp4NxBWhI/AAAAAAAAgJQ/cS7EKE5ohhg/s1600/Terrace_Waiting2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://1.bp.blogspot.com/-f3q5qu0u5ko/VWgp4NxBWhI/AAAAAAAAgJQ/cS7EKE5ohhg/s200/Terrace_Waiting2.jpg" width="200" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-q97ghzTpQIA/VWgp6jjnoNI/AAAAAAAAgJY/G7DI7MIdMu8/s1600/Terrace_Waiting4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-q97ghzTpQIA/VWgp6jjnoNI/AAAAAAAAgJY/G7DI7MIdMu8/s200/Terrace_Waiting4.jpg" width="200" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-nbNluuLVeFk/VWgwh94mKFI/AAAAAAAAgLk/pfs9GeJ0pTc/s1600/IMG-20150521-WA0075.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-nbNluuLVeFk/VWgwh94mKFI/AAAAAAAAgLk/pfs9GeJ0pTc/s200/IMG-20150521-WA0075.jpg" width="200" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-cmfRSiOKSjQ/VWgwhd19CWI/AAAAAAAAgLg/ki8PxkxiPAI/s1600/IMG-20150523-WA0031.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="112" src="http://2.bp.blogspot.com/-cmfRSiOKSjQ/VWgwhd19CWI/AAAAAAAAgLg/ki8PxkxiPAI/s200/IMG-20150523-WA0031.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">தேக்கடியில் முதல்நாளன்று மாலை ஹோட்டல் கருத்தரங்க அறையில் நண்பர்கள் சந்திப்பு நடைபெற்றது. எவ்வாறு பேச்சை ஆரம்பிக்க வேண்டும் என்று நினைத்திருந்தேனோ, அதற்கு நேர்மாறாக ஒரு எதிர்மறைத் தொனியுடன் ஆரம்பித்தேன். தொலைபேசினால் செல்பேசியை எடுக்காதது, குறுஞ்செய்திகளுக்கு பதில் அனுப்பாதது இன்னபிற வழக்கங்கள் ஒரு பொறுப்பற்ற தன்மையைக் குறிப்பன; கல்லூரியில் ஆசிரியர்களுக்கு நாம் செய்ததை இப்போது எனக்கே திருப்பியளித்து விட்டீர்களே என நண்பர்களை கடிந்துகொண்டேன். நண்பர்கள் சிலர் பேசினர், சிலர் பாடினர். பின்னர் குழந்தைகளின் நிகழ்வு நடைபெற்றது. எங்கள் அனைவரையும் விட குழந்தைகளே இப்பயணத்தை மிகவும் மகிழ்ச்சியாக கொண்டாடினார்கள். மறுநாள் புகழ்பெற்ற தேக்கடி படகுப் பயணத்திற்கு சென்றோம். 1992 ஆம் வருடம் கல்லூரியில் படிக்கும்போது இங்கு சுற்றுலா வந்திருக்கிறோம். அதன்பின் ஒருமுறை இங்கு வந்துள்ளேன். ஆனால் இந்தமுறைதான் படகுப்பயணத்தில் யானைக் கூட்டங்களையும், வரையாடுகளையும் பார்த்தேன். பொதுவாக நான் தனிமையானவன். நண்பர்களுடன் இருக்கும்போதே சற்றென்று தனிமையுணர்வு கொண்டுவிடுவேன். என் ஒன்றுவிட்ட மைத்துனனும், எனக்கு கல்லூரியில் ஒரு வகுப்பு மூத்தவனும், 40 ஆண்டுகளுக்கு மேலாக என்னை அறிந்தவனுமான மீனாட்சி சுந்தரம் முன்பொருமுறை சொன்னான் - நீ ஒன்னு கூட்டத்தில் முதலாவதா வர்ற அல்லது பின்னாடி கடைசியா வர்ற என்று. ஆம் நான் கும்பல் மனப்பான்மையிலிருந்து எப்போதுமே விலக்கம் கொள்கிறேன். அது எனக்கு பல வகைகளிலும் உதவியாக உள்ளது. தேக்கடியிலும் படகுச் சவாரியினை ரசிக்க படகின் முன்பக்கம் சென்று தனியாக அமர்ந்துகொண்டேன். அதனால், பின்பக்க இரைச்சல்களிலிருந்து தப்பித்து எனக்கான காட்டை என்னால் ரசிக்க முடிந்தது.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-TCfnzFArVPg/VWgrTtfRHfI/AAAAAAAAgJs/jGS2EUqCCls/s1600/BalamuruganFamily2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-TCfnzFArVPg/VWgrTtfRHfI/AAAAAAAAgJs/jGS2EUqCCls/s200/BalamuruganFamily2.jpg" width="200" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-dyBtA6E7ctg/VWgrSb7NTjI/AAAAAAAAgJk/7LPEsQ_ZL_U/s1600/Boys2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-dyBtA6E7ctg/VWgrSb7NTjI/AAAAAAAAgJk/7LPEsQ_ZL_U/s200/Boys2.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
<br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-3c8nE_njogA/VWgrVF5iPvI/AAAAAAAAgJ4/d4g9JsZWG7g/s1600/GT_Talking.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://3.bp.blogspot.com/-3c8nE_njogA/VWgrVF5iPvI/AAAAAAAAgJ4/d4g9JsZWG7g/s200/GT_Talking.jpg" width="200" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-Pfj3Z0qXaWc/VWgrTysoKII/AAAAAAAAgJw/Gb6RpfAPTJk/s1600/GTG_Meeting9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-Pfj3Z0qXaWc/VWgrTysoKII/AAAAAAAAgJw/Gb6RpfAPTJk/s200/GTG_Meeting9.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
<br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-U7F_rmEM5ZU/VWgrYp94xrI/AAAAAAAAgKE/-8ssNA2FUD0/s1600/Poonks_Nancy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-U7F_rmEM5ZU/VWgrYp94xrI/AAAAAAAAgKE/-8ssNA2FUD0/s200/Poonks_Nancy.jpg" width="200" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-P7AMS00POqk/VWgrZHreWII/AAAAAAAAgKM/aIH6J53OIMg/s1600/Sujatha_Thenmozhi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-P7AMS00POqk/VWgrZHreWII/AAAAAAAAgKM/aIH6J53OIMg/s200/Sujatha_Thenmozhi.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
<br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-TAk_wqtY7yY/VWgrYww1DxI/AAAAAAAAgKI/3Hg_pXvuOKs/s1600/Waiting%2BBoat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="120" src="http://3.bp.blogspot.com/-TAk_wqtY7yY/VWgrYww1DxI/AAAAAAAAgKI/3Hg_pXvuOKs/s200/Waiting%2BBoat.jpg" width="200" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-0z5vTvJmCvM/VWgsofVmAEI/AAAAAAAAgKc/Kv5fOyx510k/s1600/Prami_Family_Uma_Poonks.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://4.bp.blogspot.com/-0z5vTvJmCvM/VWgsofVmAEI/AAAAAAAAgKc/Kv5fOyx510k/s200/Prami_Family_Uma_Poonks.jpg" width="200" /></a></span></div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br />
மறுநாள் சென்னை வந்து சேர்ந்தபின் எல்லோருக்கும் பத்திரமாக வீடு சென்று சேர்ந்துவிட்டீர்களா என குறுஞ்செய்தி அனுப்பினேன். இது ஜெயமோகனிடமிருந்து நான் கற்றுக்கொண்ட பழக்கம். தனது நண்பர்களுக்கு ஒவ்வொரு நிகழ்வு முடிந்ததும் அவரிடமிருந்து இப்படி ஒரு குறுஞ்செய்தி வரும். நான் ஆச்சரியப்படும் வகையில் எல்லா நண்பர்களும் உடனேயே பதில் குறுஞ்செய்தி அனுப்பினர். மகிழ்ச்சியாய் இருந்தது. இதை எல்லோரும் முதலிலேயே பின்பற்றியிருந்தால் இன்னும் நன்றாக நிகழ்வை நடத்தியிருக்கலாமே என மனதில் நினைத்துக் கொண்டேன்.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-1dO-odSrhxo/VWgtEM3QPJI/AAAAAAAAgKo/WdiC1uUmlG8/s1600/Elephant.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-1dO-odSrhxo/VWgtEM3QPJI/AAAAAAAAgKo/WdiC1uUmlG8/s200/Elephant.jpg" width="200" /></a><a href="http://3.bp.blogspot.com/-YxbXPkOSAjA/VWgttb8khDI/AAAAAAAAgLE/AhXyMKSq-Ck/s1600/IMG_20150520_102642.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://3.bp.blogspot.com/-YxbXPkOSAjA/VWgttb8khDI/AAAAAAAAgLE/AhXyMKSq-Ck/s200/IMG_20150520_102642.jpg" style="cursor: move;" width="200" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-wsoVprhS04I/VWgtFCs-rtI/AAAAAAAAgKw/3QV0BSOfOXQ/s1600/Elephants3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-wsoVprhS04I/VWgtFCs-rtI/AAAAAAAAgKw/3QV0BSOfOXQ/s200/Elephants3.jpg" width="200" /></a><a href="http://3.bp.blogspot.com/-tPyaG8w_vaM/VWgtEX1FXvI/AAAAAAAAgKk/qhLBxY84Y_w/s1600/Elephants.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://3.bp.blogspot.com/-tPyaG8w_vaM/VWgtEX1FXvI/AAAAAAAAgKk/qhLBxY84Y_w/s200/Elephants.jpg" style="cursor: move;" width="200" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-faGlvI2WrFc/VWgtumXqPOI/AAAAAAAAgLM/FrO89X3F25k/s1600/IMG_20150520_100214.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-faGlvI2WrFc/VWgtumXqPOI/AAAAAAAAgLM/FrO89X3F25k/s200/IMG_20150520_100214.jpg" width="200" /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-Y08uZ9szhKQ/VWgtsabSzBI/AAAAAAAAgK8/WbKpMbi5pzU/s1600/IMG_20150520_095548.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" src="http://2.bp.blogspot.com/-Y08uZ9szhKQ/VWgtsabSzBI/AAAAAAAAgK8/WbKpMbi5pzU/s200/IMG_20150520_095548.jpg" width="200" /></a></span></div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-92173467105366663012014-02-05T19:54:00.003+05:302014-02-05T19:54:53.635+05:30ஜோ டி குரூஸூக்கு பாராட்டுவிழா<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
சென்ற சனிக்கிழமை நெய்தல் படைப்பாளிகள் சார்பாக நண்பர் சிறில் அலெக்ஸ் முன்னின்று சாகித்ய அகாடமி விருதுபெற்ற எழுத்தாளர் ஜோ டி குரூஸுக்கு பாராட்டுவிழாவை சென்னை லயோலா கல்லூரியில் ஏற்பாடு செய்திருந்தார். தமிழக முன்னாள் டி.ஜி.பி அலெக்ஸாண்டர், இந்திரா பார்த்தசாரதி, ஜெயமோகன், வறீதையா கான்ஸ்டாண்டின், ஜஸ்டின் திவாகர், டாக்டர் ரெக்ஸ் ஆகியோருடன் ஜோ டி குரூஸும் விழாவில் பேசுவார்கள் என அழைப்பிதழில் குறிப்பிடப்பட்டிருந்தது. ஆனால் பெயர் குறிப்பிட்டவர்களோடு வேறு பலரும் அன்று பேசினர்.<br />
<br />
<div style="color: #222222; font-family: arial;">
முதலில் அலெக்சாண்டர் தலைமையுரை ஆற்றினார். பணியிலிருந்த காலங்களில் தனக்கு இலக்கிய புத்தகங்களைப் படிக்க நேரமிருந்ததில்லையெனினும் மீனவர்களை பற்றி எழுதப்பட்டிருப்பதால் ஆழி சூழ் உலகு, கொற்கை ஆகியவற்றை வாங்கியதாகவும் கூறினார். மீனவ சமுதாயத்தைச் சார்ந்தவன் ஆயினும் தஞ்சை, கும்பகோணம் பகுதிகளில் பிறந்து வளர்ந்தவன் ஆதலால் கடலைப் பற்றியோ, அதைச் சாரந்திருப்பவர்கள் பற்றியோ தனக்கு அதிகம் தெரியாது என்றார். கொற்கையில் பனிமயமாதா தேவாலயத்தில் கூடியிருக்கும் மனிதர்களில் ஒருவராக வரும் ராஜரத்தினம் என்பவர் தனக்கு மிகவும் நெருங்கிய உறவினர் என்றும் அதற்காகவே அதை சிலாகித்து படித்ததாகவும் பேசினார். அலைந்து திரிந்து சேகரித்த தகவல்களை ஒருமைப்படுத்தி இத்தகைய நாவல் ஒன்றை எழுதிய ஜோவின் மேதமையை வாழ்த்தி அமர்ந்தார். </div>
<div style="color: #222222; font-family: arial;">
<br /></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial;">
<span style="background-color: white;">டாக்டர் ரெக்ஸ், ஒரு காலத்தில் மாலைநேர தேநீருடன் உண்பதற்காக கொழும்பிலிருந்து பிஸ்கெட் வரவழைப்போம் என </span><span style="background-color: white;">அவரது அம்மா சொல்வதுண்டு என்றும் அவ்வாறு செல்வச் செழிப்பில் திகழ்ந்த </span><span style="background-color: white;">மீனவ சமுதாயம் இப்போது வறிய நிலையை அடைந்துவிட்டதாக கூறினார். ஜஸ்டின் திவாகர், நெய்த</span><span style="background-color: white;">ல் படைப்பாளிகளை ஒருங்கிணைத்து அவரும் வறிதையாவும் நாகர்கோவிலில் </span><span style="background-color: white;">நடத்திவரும் அமைப்பு குறித்து கூறினார். பின்னர் வறிதையா கான்ஸ்டாண்டின் அரசியல் கோணத்தில் உணர்சிகரமான உரை நிகழ்த்தினார் - வலம்புரி ஜான் மீனவர் என்றாலும் அந்த அடையாளத்தை மறைத்துக்கொண்டு தான் எழுதினார் என்றார். ராஜம் கிருஷ்ணன் மீனவர்களோடு தங்கியிருந்து நாவல் எழுதினாலும் அது முழுமையாக மீனவர்கள் வாழ்க்கையை சொல்லிவிடவில்லை என்றும், கடல்புரத்தில் எழுதிய வண்ணநிலவன் மீன் பரவர்களை மீன் பறையர்கள் என வேண்டுமென்றே எழுதியதாகக் கூறினார். இதைச் சொல்லும்போது அந்த சாதியை (பறையர்) தான் குறைத்து சொல்லவில்லை என்பதையும் தெளிவாக்கினார். ஆயினும் சாதியை வேண்டுமென்றே வண்ணநிலவன் மாற்றி எழுதியிருப்பதை, அவர்மேல் மதிப்பு இருந்தாலும், கண்டிப்பதாகக் கூறினார். தாம் ஆண்ட பரம்பரை என்பது போன்ற மேட்டிமை</span><span style="background-color: white;">த் தனங்களை விட்டுவிட்டு பரதவ சமுதாயங்கள், (பரவர், </span><span style="background-color: white;">முக்குவர் இன்னபிற), </span><span style="background-color: white;">அனைத்தும் ஒன்றுபட்டு குர</span><span style="background-color: white;">லெழுப்ப வேண்டிய காலமிது எனக்குறிப்பிட்டார். இவர்கள் அனைவரும் கொற்கைக்கு கிடைத்த விருது நம் சமுதாயத்திற்குக் கிடைத்த விருது என்ற கண்ணோட்டத்திலேயே பேசினர்.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial;">
<span style="background-color: white;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial;">
<span style="background-color: white;">பின்னர் ஜோவுக்கு ஒருவர் வந்து பட்டம் (தலைப்பாக) கட்டினார். அதன் தாத்பர்யம் என்ன என விளக்குமாறு அவரிடம் சொல்லப்பட்டது. மைக்கைப் பிடித்த அவர் நமது தாழ்ச்சிக்கு கத்தோலிக்கம் தான் </span><span style="background-color: white;"> காரணம் என ஒரே போடாய்ப்போட்டார். </span><span style="background-color: white;">நெற்றிக் </span><span style="background-color: white;">குங்குமம் விபச்சாரிகள் தான் வைப்பார்கள் என பாதிரியார்கள் சொன்னதால்தான் நம் பெண்டிர் அதை தவிர்த்தனர். இவ்வாறு நாம் நம் மரபிலிலிருந்து துண்டிக்கப் பட்டோம் என அதிரடியாக கருத்து சொல்ல ஆரம்பித்தார். அலெக்சாண்டர், பட்டம் கட்டுவது குறித்து உம்மை கருத்து சொல்ல சொன்னால் தேவையில்லாமல் பே</span><span style="background-color: white;">சிக்கொண்டிருக்கிறேரே என்றார். அதற்கு அவர், பட்டம் ஏன் கட்டுகிறார்கள் என்பது தனக்குத் தெரியாது என்ச் சொன்னார். அப்படின்னா, </span><span style="background-color: white;">முதலில் ஓடிப்போய் உக்காரும் என முன்னாள் டி.ஜி.பி. சிரித்துக்கொண்டே சொன்னார். பின்னர் பல்வேறு ஊர்களிலிருந்து வந்திருந்த மீனவ தலைவர்கள் ஜோவுக்கு பொன்னாடை அணிவித்து மரியாதை செய்தனர். இடிந்தகரையிலிருந்து வந்திருந்த ஒருவர் முன்னர் பேசியவரின் கருத்துக்கு மறுப்பு தெரிவித்து பேசினார். கத்தோலிக்க மதத்தால் நமக்கு விளைந்த நன்மைகளும் உள்ளன எனச்சொன்னார். பொது இடத்தில் இவ்வாறு தடாலடியாக பேச</span><span style="background-color: white;">க்கூடாது என அவரை கண்டித்தார். </span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-q4Rds6aL8ww/Uu3N6kKHqFI/AAAAAAAAmhs/EF9SAkyZpvE/w929-h619-no/Joe+De+Cruz+function+100.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-q4Rds6aL8ww/Uu3N6kKHqFI/AAAAAAAAmhs/EF9SAkyZpvE/w929-h619-no/Joe+De+Cruz+function+100.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: white;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial;">
<div>
பின்னர் ஜெயமோகன் தெளிவான கச்சிதமான உரையாற்றினார். கடல் திரைப்படம் தோல்வி அடைந்ததற்கு அது தமிழ்ச் சமூகத்துடன் ஒட்டாத கலாச்சாரத்தை பிரதிபலித்ததே காரணம் என தமிழின் முண்ணனி பத்திரிக்கைகள் சில எழுதியதாகக் குறிப்பிட்ட அவர், அதற்கான காரணத்தையும் சொன்னார். வரலாறு என்பது நடப்பதல்ல; நடந்ததாக எழுதிவைக்கப்பட்டதுதான் வரலாறாக முடியும், தமிழ்ப்பண்பாடு என்று நம்மை உணரவைப்பது பல காலகட்டங்களில் எழுதப்பட்டவைகளின் தொகுப்பே என்றார். எனவே மீனவ சமுதாயங்களின் பண்பாடு என்பதை நீங்கள்தான் எழுதவேண்டும் என்றார். அவ்வாறு எழுதி வரலாறாக்கப்ட்ட பின் அது தமிழ்பபண்பாட்டோடு ஐக்கியமாகிவிடும் என்றார். உதாரணமாக ஜெயகாந்தன் கடலூர்க்காரராக இருந்திருந்தாலும் அவர் அவ்வூரைப் பற்றி எழுதவில்லை. ஆகவே நடுநாட்டின் பண்பாட்டை அறிய நாம் கண்மணி குணசேகரன் வரும்வரை காத்திருக்கவேண்டியிருந்தது என்றார். முன்பு கொல்லங்கோடு கடற்கரையில் மீனவர்கள் மீன்படிக்க செல்லும்போது செம்மீன் படத்தில் சலீல் சவுத்திரி இசையமைத்த பாட்டை பாடிக்கொண்டு செல்வதை தான் பார்த்திருக்கிறேன் என்றார். கோழிக்கோட்டிலிருந்து தூத்துக்குடி வரை மீனவர்களின் பாடலாக ஒரு பெங்காலி இசையமைத்த பாடலே கோலோச்சியது. காரணம் அம்மீனவர்களிலிருந்து அவர்களின் பண்பாட்டைப் பற்றிய பிரபலமான பாடலாசிரியரோ, இசையமைப்பாளரோ இல்லாமல் வெற்றிடமாய் இருந்தது. இன்னும் சொல்லப்போனால் சங்க இலக்கியத்திலேயே நெய்தல் திணை பற்றிய வர்ணனைகள் சிறப்பாக இல்லை. ஏனென்றால் அப்பாடல்களை இயற்றியவர்களில் பெரும்போலோர் மருத நிலத்தைச் சார்ந்த கிழார்கள் என்றார். இத்தகைய இரண்டாயிர வருட பின்புலத்தில் ஜோ டீ குரூஸின் வருகை மிகவும் முக்கியத்துவம் வாய்ந்ததாகும். அவர் தமிழிலக்கியத்திற்கு முற்றிலும் புதிய அத்தியாயத்தை எழுதிச் சேர்த்து நெய்தலை அதன் உண்மையான வகையில் பிரதிநிதப்படுத்துவதாக கூறினார். ஜோவின் தொடக்கமே மிகச் சிறப்பாக அமைந்தது என்றும், கவிதை எழுத வந்த அவரை ஆழி சூழ் உலகு எழுத வைத்த ‘தமிழினி’ வசந்த குமாரின் பங்கை குறிப்பிடத்தக்கது என்றும் சொன்னார். ஒரு மீனவன் மட்டுமே எழுதியிருக்கக் கூடிய கடலைப் பற்றியும், மீனகளைப் பற்றியுமான அபாரமான வர்ணனைகள் ஜோ வின் நூற்களில் உள்ளதாகக் குறிப்பிட்டார். உதாரணமாக, ஆழி சூழ் உலகில் உள்ள சுறா வேட்டை வர்ணனை, ஹெமிங்வேயின் ‘கிழவனும் கடலும்’ நாவலில் வரும் சுறா வேட்டையை விட மிகச் சிறப்பான ஒன்று எனக் குறிப்பிட்டார். அதேபோல் மகாபாரத்தில் மீன்களைப் பற்றிய வர்ணனைகள் நல்ல கவித்துவத்தோடு உள்ளது. அவைகளைத் தொகுத்தால் அது மட்டுமே 400 பக்கங்களுக்கு வரும், ஏனெனில், வியாசர் சத்தியவதி என்ற மீனவப் பெண்ணிற்கு மகனாக யமுனை நதித் தீவில் பிறந்தவர் என்றார்.<br />
<br />
சாகித்ய அகாடமி விருது கிடைத்தவுடன் முதல் பாராட்டு விழா விஷ்ணுபுரம் இலக்கிய வட்டம் மூலம் நடத்தலாம் என ஜோவைத் தொடர்புகொண்டபோது முதலில் தயக்கத்துடனேயே ஒத்துக்கொண்ட அவர் பின்னர் மறுத்துவிட்டார். அதற்கு அவர் சொன்ன காரணம் - பல சீனியர்கள் இருக்கும்போது தனக்கு கிடைத்த இவ்விருதை தனக்கான தனிப்பட்ட அங்கீகாரமாகக் கருதாமல் தனது சமூகத்திற்குக் கிடைத்த அங்கீகாரமாகக் கருதுவதாகவும், எனவே தனக்கு விழா எதுவும் எடுக்கவேண்டாம் என ஜோ கூறியதாக ஜெயமோகன் சொன்னார். ஆயினும் ஆழி சூழ் உலகோ, கொற்கையோ மீனவ ச்முதாயத்தை மட்டுமே முன்னிறுத்தவில்லை. அவை தமிழ்ப்பண்பாட்டையே முன்னிறுத்துகின்றன. அவைகள் தமிழ்ப்பண்பாடு என்ற நூலில் ஒரு அத்தியாயம் மட்டுமே என்றார். இதுபோன்ற பல அத்தியாயங்கள் சேர்ந்தே தமிழ்ப்பண்பாடு என்ற நூல் உருவாக்கப்படுகிறது என்ற இலக்கிய, பண்பாட்டு வரலாற்றுணர்வை தான் முன்னிறுத்துவதாக்க் கூறினார். அவரைத் தொடர்ந்து பேசிய அருள் எழிலன் பரதவர்கள் ஆண்ட குலம் என்ற மேட்டிமைத்தனங்களை விட்டுவிட்டு நமது தற்போதைய நிலை குறித்து கவனம் கொள்ளவேண்டும் என வலியுறுத்தினார். பின்னர் இந்திரா பார்த்தசாரதி தான் அகடாமி விருதுக் குழுவில் ஜூரியாக இருந்ததால் தனக்கு இவ்விழாவில் கலந்துகொள்ள முதலில் தயக்கம் இருந்தது என்றார். பொதுவாக அகாடமி விருதுகளை ஒரு சமூகமே கொண்டாடி தான் பார்த்ததில்லை என்றும், இவ்விழா தனக்கு மிகுந்த மகிழ்ச்சியளிப்பதாகவும் கூறினார். கொற்கை ஒரு வகையில் தால்ஸ்தாயின் போரும் அமைதியும் நாவலை தனக்கு ஞாபகப்படுத்துவதாகக் கூறினார். போரும் அமைதியும் ஒரு நாவலோ, வரலாறோ அல்ல என்றும் அது ஒரு ஆவணம் என்றும் தால்ஸ்தாய் சொன்னது கொற்கைக்கும் பொருந்தும் எனவும் சொன்னார். கடைசியாக ஜோ ஏற்புரை வழங்கினார். அதிகம் அவர் பேசவில்லை. தனக்கு இந்த விழாவில் கலந்துகொள்ளக் கூடாது என மிரட்டல்கள் வந்ததாகக் குறிப்பிட்ட அவர் ‘என்ன பாவம் செய்தேன், என் ஜனமே, நான் என்ன பாவம் செய்தேன்’ என்று தொடங்கும் பாடலை அவரது கணீர்க்குரலில் பாடிவிட்டு அமர்ந்தார். இறுதியில் சிறிலின் நன்றியுறையுடன் விழா இனிதே முடிவுற்றது.<br />
<br />
<a href="https://plus.google.com/photos/110728844116729149244/albums/5975623837142429857" target="_blank">மேலும் படங்கள்</a></div>
</div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-82482125103806035892014-01-13T00:54:00.000+05:302014-01-13T12:19:56.670+05:30சென்னை புத்தகத் திருவிழாவில்...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
இன்று மதியம் (12/01/2014) சென்னை புத்தகத் திருவிழாவிற்கு சென்றிருந்தேன். நண்பர்கள் திட்டமிட்டபடி ஏற்கனவே வந்திருந்தார்கள். பாஸ்டனிலிருந்து வந்திருக்கும் அர்விந்தை நான்கு ஆண்டுகள் கழித்து சந்தித்தேன். <a href="http://www.jeyamohan.in/?p=40485" target="_blank">சீர்மை குறுநாவலின்</a> புகழால் இப்போது ’சீர்மை அரவிந்த்’என அழைக்கப்படுகின்றார். சீனிவாசன் தம்பதியினர் தன்னுடய மகன்களோடு வந்திருந்தனர். அவர்களுடன் செந்தில், சுரேஷ்<span style="color: #222222; font-family: arial;">பாபு</span>, சுனில்கிருஷ்ணன், வினோத் மற்றும் நான் இன்று புத்தகத் திருவிழாவில் சந்திக்கலாம் என ஏற்கனவே திட்டமிட்டிருந்தோம். பின்னர் ஜாஜா, சாம்ராஜ், ஜடாயு, மணிகண்டன், எழுத்து பிரசுரம் அலெக்ஸ், அசோக்குமார், கவிஞர் இசை, விழியன் என ஏதேச்சையான பல சந்திப்புகள் அரங்கேறின. இதற்கிடையில் எனக்கு மட்டுமே தெரிந்த வேறு சில நண்பர்களையும் தற்செயலாக சந்தித்தேன். அவர்களுள் <a href="http://nizhal.in/" target="_blank">நிழல் திருநாவுக்கரசு</a> அவர்களை பல ஆண்டுகள் கழித்து சந்தித்தேன். இயல்பாகவே <a href="http://puliamaram.blogspot.in/2012/11/blog-post.html" target="_blank">இலக்கியவட்டம் நாராயணன்</a> குறித்தும் அதன் தற்போதைய செயல்பாடுகள் குறித்தும் பேசிக்கொண்டோம். பின்னர் வெளியேறும் போது இலக்கியவட்டம் மூலம் அறிமுகமான <a href="http://ta.wikipedia.org/wiki/%E0%AE%85._%E0%AE%B5%E0%AF%86%E0%AE%A3%E0%AF%8D%E0%AE%A3%E0%AE%BF%E0%AE%B2%E0%AE%BE" target="_blank">கவிஞர் வெண்ணிலா</a>வையும் பார்த்தேன். தனது புத்தக வெளியீடு இன்று நடைபெறுவதால் அந்நிகழ்விற்கு வருமாறு அழைத்தார். நேரமாகிவிட்டதால் கலந்துகொள்ள இயலாது என மறுத்துவிட்டேன்.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-CxrNl8kMEDI/UtLrYqwKxzI/AAAAAAAAHYc/-ej7WsywKvI/s1600/Bookfair.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-CxrNl8kMEDI/UtLrYqwKxzI/AAAAAAAAHYc/-ej7WsywKvI/s1600/Bookfair.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: x-small;">படம் உதவி: ஜடாயு </span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: x-small;"> </span><br />
<span style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: x-small;"><br /></span>
இந்தமுறை எனது தேர்வு பெரும்பாலும் தன் வரலாற்று நூல்கள். உ.வே.சா, நெ.து. சுந்தரவடிவேலு, பம்மல் சம்பந்த முதலியார், தி.சே.செள.ராஜன் போன்றவர்களின் சுயசரிதகளை வாங்கினேன். இவைகள் அனைத்துமே ஜெயமோகனால் பரிந்துரைக்கப்பட்டவை. 10 ஆண்டுகளுக்கு முன்பு இதுபோல் சுந்தர ராமசாமி பரிந்துரைத்த நூல்களாக தேடிப்பிடித்து வாங்கியிருக்கிறேன். கு. அழகிரிசாமி கதைகள் சாகித்திய அகாடமியில் சகாய விலைக்குக் கிடைத்தது. வெண்முரசின் பாதிப்பினால் பி.கே. பாலகிருஷ்ணனின் இனி நான் உறங்கட்டும், ராஜாஜியின் வியாசர் விருந்து போன்றவற்றை வாங்கினேன். ஜடாயுவின் பரிந்துரையின் பேரில் சுவாமி விவேகானந்தரின் தேர்ந்தெடுக்கப்பட்ட உரைகளின் நூல் ஒன்றை ராமகிருஷ்ண மடம் புத்தக ஸ்டாலில் வாங்கிக்கொண்டேன். கிழக்கு பதிப்பகத்தில் ஹரன் பிரசன்னாவை பார்த்தேன். சில ஆண்டுகளுக்கு முன்பு அங்கு வாங்கிய ஜெயமோகனின் இந்து தத்துவ மரபில் ஆறு தரிசனங்கள் நூலில் பக்கங்கள் விடுபட்டிருந்ததால் அதற்குப் பதிலாக வேறு புது புத்தகம் கொடுத்தார்.<br />
<br />
கே.பி. வினோத்தின் 9 வயது பெண் <a href="http://www.jeyamohan.in/?p=34870" target="_blank">சைதன்யா</a>விடம் சிலர் ஆட்டோகிராப் வாங்கினர். நாங்கள் சைதன்யாவின் ’மேனேஜர்’ வினோத்தை கிண்டலடித்துக்கொண்டோம். நண்பர்கள் அனைவரின் பேச்சும் சுற்றி சுற்றி ஜெயமோகனின் <a href="http://venmurasu.in/%E0%AE%B5%E0%AF%86%E0%AE%A3%E0%AF%8D%E0%AE%AE%E0%AF%81%E0%AE%B0%E0%AE%9A%E0%AF%81-%E0%AE%AA%E0%AE%B1%E0%AF%8D%E0%AE%B1%E0%AE%BF/" target="_blank">வெண்முரசை</a>ப் பற்றியே இருந்தது. எங்கள் எல்லோரையும் அது நேர்மறையாக அழுத்தமாக பாதிக்கிறது என்பதை உணர்ந்து கொண்டேன். மணி ஆறு தாண்டியவுடன் அங்கிருந்து கிளம்பினேன். பவானிக்கு வாக்களித்தபடி 7 மணிக்குள் வீடு வந்தடைந்தேன். அமுதன் எனக்கு அமர்சித்திர கதாவின் மகாபாரதம் வாங்கினாயா என வீட்டிற்குள் நுழைந்தவுடனேயே கேட்டான். அதற்கு தனியாக இன்னொருநாள் போகலாம்டா என்றேன். உன்மையில் இன்னும் குறைந்தது இரண்டுமுறையாவது புத்தகத் திருவிழாவிற்கு செல்லவேண்டும். இன்னும் தமிழினி, காலச்சுவடு, நற்றிணை போன்ற பிரபலமான ஸ்டால்களுக்குள் போகவேயில்லை. ஆதிரன் எல்லா புத்தகத்தையும் எடுத்து விரித்து வைத்துக்கொண்டு ‘படித்துப் பார்த்தான்’. பின்னர் அவனது போக்கில் கடாசினான்.<br />
<br />
புத்தக அலமாரியில் புதிய புத்தகங்களை அடுக்கும்போது என்னிடம் புனைவுகளைவிட அபுனைவு நூல்களே அதிகமிருப்பதை கண்டேன். ஒரு இலக்கிய வாசகனாக நான் இன்னும் ஆரம்பப் படிகளையே தாண்டவில்லை என்ற யதார்த்தம் உரைக்கிறது. </div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-25786571246855159712014-01-01T10:14:00.000+05:302014-01-01T10:31:36.407+05:30புத்தாண்டில்...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
இன்று எனது இயல்புக்கு மாறான புத்தாண்டு. நான் இன்று மகிழ்ச்சியாய் இருக்கிறேன். ஏனெனில் நான் புத்தாண்டு கொண்டாடத்தை அருவெருப்பவன். ஆகையினால் புத்தாண்டு நாட்களில் அந்த கொண்டாட்டங்களுக்கு எதிர்வினையாக வேண்டுமென்றே உருவாக்கிக்கொண்ட ஒரு எதிர்மறை உணர்வில் இருப்பேன். அதனால் முந்தைய புத்தாண்டுகளில் இவ்வளவு உற்சாசமாக இருந்ததில்லை என்றே நினைக்கிறேன். இன்றும் புத்தாண்டை பலரும் கொண்டாடும் வழக்கமான பாணியில் கொண்டாடவில்லை. நேற்றிரவு 12 மணிக்கு முன்பே தூங்கப் போய்விட்டேன். ஆனால், நேற்று மாலை நானும் பவானியும் எங்கள் குடும்ப வாழ்க்கையில் செய்யவேண்டியன குறித்து பேசிக்கொண்டோம். இதில் எங்கள் இருவரின் தொழிலில் செய்யவேண்டியன குறித்த இலட்சியங்களும் அடங்கும். எங்களுக்கு டிசம்பர் 31 புத்தாண்டைவிட முக்கியமான நாளும் கூட. ஏனெனில், 13 ஆண்டுகளுக்கு முந்தைய டிசம்பர் 31 அன்றுதான் நாங்கள் இருவரும் வாழ்க்கையில் இணைவது குறித்த முடிவை எடுத்தோம். <br />
<br />
இன்று காலை எழுந்தவுடன் நேற்று பேசியவற்றை ஒரு தாளில் குறித்துக்கொண்டேன். 41 வயதைக் கடந்துவிட்டேன். இன்னும் எனது இலட்சியங்களில் பெரும்பாலனவற்றை நான் அடையவில்லை. இன்னும் பத்தாண்டுகளில் நான் அவற்றை அடையவில்லையென்றால் மீதியிருக்கும் எனது வாழ்நாள் மிக துன்பகரமாக இருக்கும் என்றே உணருகிறேன். ஏனெனில் எனது கனவுகளை நான் அடையாதது குறித்த கவலைகள் என்னை அப்போது தினமும் வருத்தும். அவற்றை அடைவதற்கான உடல் வலுவோ, மனத்திடமோ அப்போது இராது. மேலும் 10 ஆண்டுகளில் இரண்டு மகன்களும் வளர்ந்துவிடுவார்கள். ஆகவே இந்த 10 ஆண்டுகளே எனக்கான இலட்சியங்களை அடைய தகுந்தவை. இந்த மனநிலை கடந்த சில மாதங்களாகவே இருந்தாலும் நேற்று பவானியுடன் பேசியபின் தான் திட்டவட்ட வடிவை அடைந்தன. ஆகவே எனது இலட்சியங்களை அடைய புத்தாண்டு என்பது ஒரு உத்தேச தொடக்கம் மட்டும்தான்.<br />
<br />
உண்மையில் 1988 ஆம் ஆண்டின் அக்டோபர் மாதத்தின் ஒரு மழைநாளில்தான் நான் எனது திறமைகளை உணர்ந்தநாள். அப்போது நான் பிளஸ் ஒன் படித்துக்கொண்டிருந்தேன். முந்தைய 10 ஆம் வகுப்பு பரீட்சையில் பள்ளியிலேயே முதல் மதிப்பெண். மாநிலத்தில் முதல் நாற்பது மாணவர்களில் ஒருவன். இதற்காக நான் பெரிதாக எந்த முயற்சியும் எடுத்திருக்கவில்லை. சொல்லப்போனால் பரீட்சை நாட்களில் கிரிக்கெட் விளையாடியிருக்கிறேன். நன்றாக ஞாபகமிருக்கிறது, அன்று பெருமழை பெய்து பணகுடி அனுமன் ஆற்றில் தண்ணீர் பெருக்கெடுத்து ஓடிக்கொண்டிருந்தது. வெள்ளத்தை ஆற்றின் கரையில் நடந்தவாறு வேடிக்கை பார்த்துக்கொண்டு நடந்தபோது நான் மட்டும் முயற்சி செய்திருந்தால் மாநிலத்தில் எளிதாக முதல் மதிப்பெண் பெற்றிருக்கலாம் என்ற எண்ணம் தோன்றியது. பிளஸ் டூவில் அத்தகைய முயற்சியை எடுக்கவேண்டும் என எண்ணிக்கொண்டேன். செய்யவில்லை. ஆயினும் பள்ளியின் முதல் மாணவன். இதுபோல் எத்தனையோ முறைகள் இலட்சியங்களை வளர்த்து அவற்றை தெரிந்தே தவற விட்டிருக்கிறேன்.<br />
<br />
இதற்கு எனது அவநம்பிக்கையும் அதனால் விளையும் தயக்கம், சோம்பேறித்தனம், செயல்களை ஒத்திப்போடும் மனப்பாங்கு போன்றவை தான் காரணம் என உணர்ந்தே இருக்கிறேன். இவை எனது குடும்பச் சொத்தாகும். எனவே இந்த உணர்வுகளை வென்றால்தான் என்னால் சாதிக்கமுடியும். இந்தமுறை வென்றுவிடுவேன் என உறுதியாக நம்புகிறேன். அதற்கு முக்கியமான காரணம் ஜெயமோகன். அவரது எழுத்துக்கள் என்னுள் ரசாயன மாற்றத்தை ஏற்படுத்தியிருக்கின்றன. அவரது நண்பர்களில் ஒருவனாகும் பாக்கியம் பெற்றதால் அவரை அருகிருந்து அறியும் பேறும் பெற்றிருக்கிறேன். அவரே இன்றிலிருந்து <a href="http://www.jeyamohan.in/?p=43681" target="_blank">ஒரு பெரிய செயலில்</a> இறங்கியிருக்கிறார். எனது நல்லூழ், அந்த செயலும் 10 ஆண்டுகள் தொடரப்போகிறது. எனது தேடல்கள், கேள்விகளுக்கு அவரது இந்த முயற்சியின் வழியாக பதில்களைக் கண்டடைவேன் என நம்புகிறேன். எனவே, எனது குருவைப் பற்றிக்கொண்டு இந்தப் பத்தாண்டுகளை வெற்றிகரமாகக் கடந்துவிடுவேன்.<br />
<br />
புத்தாண்டு வாழ்த்துக்கள் :-)</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-57538531564058888442013-10-24T20:37:00.000+05:302014-01-01T08:42:05.580+05:30கங்கைகொண்ட சோழபுரம்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
அண்மையில் உடன் பணிபுரியும் நண்பர் ஒருவரது திருமணத்திற்காக பெரம்பலூர் மாவட்டம் தொழுதூர் அருகிலுள்ள கிராமம் ஒன்றிற்கு சென்றிருந்தேன். திருமணம் முடிந்தவுடன் அங்கிருந்து கங்கைகொண்ட சோழபுரம், வடலூர், சிதம்பரம் சென்றுவிட்டு சென்னை திரும்புவதாகத் திட்டமிட்டிருந்தேன். கூகிள் வரைபடம் மூலம் வழிகளையும் தேர்ந்தெடுத்து வைத்திருந்தேன். அதன்படி ஒன்றரை மணிநேர பயணத்தில் கங்கைகொண்ட சோழபுரம். ஆனால், அக்கிராமத்திலிருந்து ஜெயங்கொண்டம் செல்ல பேருந்து இல்லை. அரியலூர் சென்றுதான் போகவேண்டும் எனச்சொன்னார்கள். அதற்கும் அதிக பேருந்து வசதியில்லை. எனவே பெரம்பலூர்- அரியலூர்-ஜெயங்கொண்டம்-கங்கைகொண்ட சோழபுரம் என்பதாக என் திட்டம் மாறியது. காலை 10 மணிக்கு பெரம்பலூர் பேருந்து நிலையத்திலிருந்து அரியலூர் பேருந்தைப் பிடித்தேன்.<br />
<br />
வழியெங்கும் சிறிய கிராமங்கள். புள்ளிவிபரங்களின்படி தமிழகம் இந்தியாவிலேயே நகரமயமாகிவிட்ட மாநிலம். பெரம்பலூர் - அரியலூர் மாவட்டப் பகுதிகள் தமிழகத்தின் 'பின்தங்கிய' பகுதிகளில் ஒன்று. சென்னையில் ஹோட்டல்களில் வேலைபார்க்கும் சிப்பந்திகளில் பலர் இங்கிருந்தே வருகின்றனர். அன்று திருமண நாள். வெயிலில் உழைத்து கறுத்து மெலிந்த கிராமத்து எளிய மனிதர்கள் பேருந்தில் அதிகமிருந்தனர். ஆண்கள் வெள்ளை வேட்டி வெள்ளை சட்டை; பெண்கள் அளவான ஒப்பனையுடன் பட்டுச் சேலைகளில்.<br />
<br />
கிழக்கே செல்லச் செல்ல நிலக்காட்சி மாறிகொண்டே இருந்தது. மரங்களின் அடர்த்தி அதிகமாகியது, கூடவே பசுமையும். பல இடங்களில் மூங்கில் புதர்கள் இருந்தன. மூங்கில் எனக்குப் பிடித்த மர வகைகளில் ஒன்று. என் வீட்டிலும் ஒன்று வைத்துள்ளேன். வீடுகளில் வளர்க்கப்படும் மூங்கிலைவிட இயற்கையாக வளரும் மூங்கில் மரங்கள் மிக அழகு. இங்கு இவற்றின் வளர்ச்சி கட்டுப்படுத்தப் படுவதில்லையாதலால் புதர்களாக வளருகின்றன. ஏற்காடு சென்றிருந்தபோதும் நெடிதுயர்ந்த இவற்றின் அழகில் மயங்கியிருக்கிறேன். வழியெங்கும் தேக்கு மரங்களும் பயிரிட்டிருந்தார்கள். அண்மையில் மழை பெய்திருந்ததால் குட்டைகள், குளங்கள் பழுப்பு நிற தண்ணீரால் பெருகியிருந்தன. ஆலம் விழுதுகள் அதை அள்ளிப் பருகுவதுபோல் தொங்கிக்கொண்டிருந்தன. சில இடங்களில் களிமண் நிலம் மாறுபட்டு செம்மண் நிறைந்திருந்தது.<br />
<br />
அரியலூர் பேருந்து நிலையத்தையடைய சிறிய சாலைகள் வழியே பேருந்து சுற்றி சுற்றி சென்றுகொண்டிருந்தது. நாங்குநேரி ஊருக்குள் நுழைந்த பிரமையை அது அளித்தது. நான் வந்த பேருந்து நடத்துனரிடம் கங்கைகொண்ட சோழபுரத்திற்கு வழிகேட்டேன். அவர் ஓட்டுநரிடம் கேட்டார். சிறிது யோசனைக்குப் பின்னர் ஓட்டுநர் மீன்சுருட்டி போய் போகலாம் என்றார். எனக்கு அது தவறாகத் தெரிந்தது. எங்கள் உரையாடலைக் கேட்டபடி இறங்கிகொண்டிருந்த ஒரு நடுத்தர வயதுப் பெண்மணி தானும் அங்குதான் செல்வதாகக் கூறினார். உடனே ஓட்டுநர் அந்த அம்மாவுடன் செல்லுங்கள் எனக் கைகாட்டினார்.<br />
<br />
கங்கைகொண்ட சோழபுரம் அங்கிருந்து 40 கி.மீ தான். உலகப் புகழ்பெற்ற அவ்விடத்திற்கு பேருந்து ஊழியர்களுக்கே வழி சொல்லத் தெரியவில்லையே என அவர்களின் வரலாற்றுணர்வை மனதில் திட்டிகொண்டே அப்பெண்மணியுடன் நடந்தேன். அக்கிராமத்துப் பெண்மணிக்கு ஒரு அந்நிய ஆடவன் உடன் நடந்து வருவது அசெளகரியத்தைக் கொடுத்திருக்கும்போல. சற்று ஒதுங்கியே நடந்தார். சென்னைவாசியான எனக்கு அது உரைக்க சற்றுநேரம் பிடித்தது. பின்னர் ஒதுங்கிக்கொண்டேன். அங்கிருந்து ஜெயங்கொண்டம் பேருந்தை பிடித்தேன். வழியில் உடையார் பாளையம் என்று சற்று பெரிய ஊர் வந்தது. ஜெயங்கொண்டம் பேருந்து நிலையத்தில் இறங்கிய உடன் என் அருகில் அமர்ந்து பயணம் செய்த ஒரு கிராமத்து இளைஞர் கங்கைகொண்ட சோழபுரம் செல்லும் பேருந்தைக் கைகாட்டினார்.<br />
<br />
பேருந்தில் நிற்கக்கூட இடமில்லாமல் கூட்டம். முழுதும் கிராமத்து எளிய மனிதர்கள். இந்த எளிய மனிதர்களின் முன்னோர்களே தென்கிழக்காசிய நாடுகளை வென்ற ராஜேந்திர சோழனின் படை வீரர்கள். பேருந்து கங்கைகொண்ட சோழபுரத்தை நெருங்க நெருங்க ஒருவிதமான பரவசம் தொற்றிக்கொண்டது. கங்கைகொண்ட சோழபுரத்தில் இறங்கியபோது நண்பகல் மணி ஒன்று. சிறிய ஊர்; சாலையின் மேல் நான்கைந்து பெட்டிக்கடைகள். எதிர்புறம் கோயில். பசித்தது, ஆனால் உணவகம் ஏதும் தென்படவில்லை. வாசலிலேயே இருந்த கடையில் மாசா வாங்கிக் குடித்தேன். காலிக் குப்பியை போட குப்பைத் தொட்டியைத் தேடியபோது, நெகிழி பயன்பாடு தடைசெய்யப்பட்டுள்ளது என கோயில் வாசலில் இந்திய தொல்பொருள் துறையின் அறிவிப்புப் பலகை கண்ணில்பட்டது. அக்கடையில் விற்கப்படும் எல்லாப் பொருட்களுமே நெகிழியால் பொதியப்பட்டவைதாம்!<br />
<br />
கோயிலைப் பார்த்த கணம் தோன்றியது தஞ்சைப் பெரியகோவிலைப் போல் இது கம்பீரமாகத் தோன்றவில்லை என்பதே. ஆனால் அடுத்த மூன்று மணிநேரங்கள் இக்கோயிலின் அழகில் நான் ஒன்றியிருக்கப்போகிறேன் என அப்போது எனக்குத் தெரியாது! வாசலில் இரண்டு பெரிய கல்தூண்கள். பின்னர் ஒரு மொட்டைக் கோபுரம். அதன் பின் பெரிய நந்தி. பின்னர் மையக் கோயில், கருவறையின் மேல் தஞ்சைக் கோயிலைப் போன்றே உயர்ந்த விமானம்.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm8.staticflickr.com/7367/9923827515_a94ff6bf01_o.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm8.staticflickr.com/7367/9923827515_a94ff6bf01_o.jpg" width="320" /></a><a href="http://farm6.staticflickr.com/5492/9924227403_c74fadf369_h.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm6.staticflickr.com/5492/9924227403_c74fadf369_h.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
ஆனால் தஞ்சைப் பெரியகோவிலைப் போல் கலசத்தை நோக்கி ஒரே சீராக கூம்பிச் செல்லாமல் மிக உயரமான சதுரமான அடித்தளத்திலிருந்து நுனியை நோக்கிக் கூம்பிச் செல்லும் கோபுரம். அதனால் 160 அடி உயர கோபுரம் மாதிரியே தெரியவில்லை. தஞ்சைப் பெரியகோவில் கோபுரமே உயரத்திலும், அழகிலும் இதைவிடச் சிறந்தது.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm4.staticflickr.com/3785/9923415126_d03f64bbc4_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm4.staticflickr.com/3785/9923415126_d03f64bbc4_h.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
புரட்டாசி வெயில் மண்டையைப் பிளந்தது. (புரட்டாசி பொன் உருக வெயில் காயும்; மண்ணுருக மழை பெய்யும்) வெறுங்காலில் கொதிக்கும் கிரானைட் கற்களில் கால் வைக்கமுடிவில்லை. தொல்பொருள் துறையினர் வளர்க்கும் புல்வெளி இவ்வகையில் மிக உதவிகரமாக இருந்தது. தெளிவான நீல வானத்தின் பிண்ணனியில் கோயில் பிரம்மாண்டமாக வீற்றிருந்தது. புகைப்படங்கள் எடுப்பதற்கு உகந்த காலநிலை என மனம் மகிழ்ந்தது. பிரம்மாண்டமான நந்தி சுதையினால் செய்யப்பட்டது. கோவிலின் உள் வாயிலுக்குச் செல்லும் உயரமான மண்டபத்தின் மேலேறி பார்க்கும்போது அதன் பிரம்மாண்ட முகத்தினருகில் இருப்போம்.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm3.staticflickr.com/2881/9923779396_181c1cc055_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm3.staticflickr.com/2881/9923779396_181c1cc055_h.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=18635702" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="" /></a></div>
வாசலின் இருபுறமும் பெரிய வாயிற்காப்பாளர்கள். நடை சாத்தியிருந்ததால் ஆவுடையைப் பார்க்க முடியவில்லை. தென்புறத்தில் அடித்தளம் மட்டுமே எஞ்சியுள்ள ஒரு கல் கட்டுமானம் உள்ளது. அதனையடுத்து தஞ்சைக் கோவிலைப் போன்றே திறந்தவெளியில் பல பரிவாரக் கோவில்கள். பிரகாரச் சுவற்றில் அருமையான சிற்பங்கள் - அர்த்தநாரீஸ்வரர், நடராஜர், ஆலமர்ச் செல்வன், லிங்கோத்பவர், துர்க்கை, விஷ்ணு எனத் தெரிந்த சிற்பங்களுடன் தெரியாத பல அழகான சிற்பங்கள். <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm4.staticflickr.com/3738/9924340174_2085574c01_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm4.staticflickr.com/3738/9924340174_2085574c01_h.jpg" width="320" /></a></div>
கங்கைகொண்ட சோழபுரச் சிற்பங்கள் தஞ்சைச் சிற்பங்களைவிட அழகானவை என்கிறார்கள். ஆனால், 6 ஆண்டுகளுக்கு முன் எனக்கு சிற்பங்கள் குறித்த அறிவு அவ்வளவு இல்லையாதலால் தஞ்சைச் சிற்பங்களை உன்னிப்பாக கவனிக்கவில்லை. ஆகவே என்னால் இரண்டையும் ஒப்பிட்டுப் பார்க்க முடியவில்லை. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm4.staticflickr.com/3791/9924594394_baf3b25f93_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm4.staticflickr.com/3791/9924594394_baf3b25f93_h.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm4.staticflickr.com/3815/9924273444_0e45ab6903_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm4.staticflickr.com/3815/9924273444_0e45ab6903_h.jpg" width="320" /></a></div>
தஞ்சை சிற்பங்கள் ஆண் கருங்கல்லிலும், கங்கைகொண்ட சோழபுர சிற்பங்கள் பெண் கருங்கல்லிலும் செதுக்கப்பட்டவையாதலால் இங்கு சிற்பங்கள் நளினமானவை என பிற்பாடு நண்பர் கடலூர் சீனு சொன்னார். <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm4.staticflickr.com/3722/9924535254_382d8a2457_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm4.staticflickr.com/3722/9924535254_382d8a2457_h.jpg" width="320" /></a></div>
கோவிலின் வடபுற சுவற்றில் சிவன் தன் காலடியிலுள்ள மனிதனின் கொண்டையைப் பிடித்திருப்பது போல் ஓர் சிற்பம் காணப்பட்டது. அது ராஜேந்திர சோழனாக இருக்கலாம். <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm6.staticflickr.com/5476/9924106025_314419a968_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm6.staticflickr.com/5476/9924106025_314419a968_h.jpg" width="320" /></a></div>
பெரியநாயகி அம்மனின் கோவில் வடபுறம் தனியாக உள்ளது. அதன் முன்னே மற்றொரு சிதலமடைந்த கோவில். அதில் சில சிற்பங்களை வரிசையாக அடுக்கி வைத்திருந்தார்கள். அதனருகில் சில பயணிகள் கோவிலைக் குறித்து பேசிக்கொண்டிருந்தனர். அதில் வயதானவர் ஒருவர் சோழ ராஜாக்களுக்கு மண்டையில் மாசலாவேயில்லை, இருந்திருந்தா இப்படி கோயில்களைக் கட்டி பணத்தைச் சீரழித்திருப்பார்களா!? நல்லவேளை பிரிட்டிஷ்காரன் வந்து மேட்டூர் அணை கட்டியதால் இப்போது கும்பகோணம் பகுதியெல்லாம் விவசாயம் செய்யமுடிகிறது எனத் திருவாய் மலர்ந்தருளிக் கொண்டிருந்தார். அருகில் யாளி முகம் கொண்ட சிம்மக்கிணறு. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://farm6.staticflickr.com/5497/9923959793_892d196d69_h.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://farm6.staticflickr.com/5497/9923959793_892d196d69_h.jpg" width="320" /></a></div>
நம்மக்கள் அதனுள் நெகிழிக் குப்பிகளை வீசியெறிந்து தங்கள் வரலாற்றுணர்வை வெளிக்காட்டியுள்ளார்கள்.<br />
<br />
இதற்கிடையில் நண்பர் கடலூர் சீனுவிடமிருந்து வடலூர் எப்போது வரப்போகிறேன் எனக் கேட்டு அழைப்பு. சோழர் சிற்பக்கலையின் உச்சமாக தஞ்சை, கங்கைகொண்ட சோழபுரம், தாராசுரம் என்ற வரிசையில் சொல்வார்கள். தாராசுரத்தைத் தான் இன்னும் பார்க்கவில்லை. தாராசுரம் கங்கைகொண்ட சோழபுரத்திலிருந்து அதிக தூரமில்லை. ஆயினும் முன்பே வடலூர், சிதம்பரம், சென்னை என பயணத்தைத் தீர்மானித்துவிட்டதால் தாராசுரம் செல்வதைத் தவிர்த்துவிட்டேன். கோவிலிலிருந்து வெளியேறும்போது மாலை நான்காகிவிட்டது. அடுத்த பயணம் வடலூரை நோக்கி.<br />
<br />
<a href="http://www.flickr.com/photos/96455808@N03/sets/72157635863716195/" target="_blank">மேலதிக புகைப்படங்களுக்கு...</a><br />
<br /></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-14196409134072102992013-07-28T05:05:00.002+05:302013-07-28T05:21:18.404+05:30அடையாற்றின் கரையில்...மீண்டும்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
சென்ற ஞாயிற்றுக்கிழமை மீண்டும் மணப்பாக்கம் அடையாறு கரையோரம் நடை செல்லலாம் என ஏற்கனவே முடிவு செய்திருந்தேன். அமுதன் பள்ளி விடுமுறைக்கு உறவினர் வீட்டிற்கு சென்றுவிட்டதால் வர இயலவில்லை. சீனிவாசனை தொடர்புகொள்ள செல்பேசியைத் தேடினால் காணவில்லை. அது கட்டிலுக்கு அடியில் ஒளிந்து கிடப்பதை பின்னர்தான் கண்டுபிடித்தேன். சின்னவன், ஆதிரனின் கைவண்ணம். எல்லாப் பொருட்களையும் கீழேவீசி விளையாடும் பருவத்தில் இப்போது உள்ளான் அவன். சீனிவாசன் முடிந்தால் வருகிறேன் என்று சொல்லிவிட்டார். செடிகளை எடுத்துக்கொண்டு வர பாலீதீன் கவரில் சிறிது மண், ஒரு கொத்தங்கரண்டியும் எடுத்துக்கொண்டேன். இதற்குள் மணி ஏழாகிவிட்டது. ஸ்கூட்டரை எடுத்துக்கொண்டு கிளம்பி சிறிது தூரம் செல்லும்போதே மழைத்தூறல் போட்டது. இப்பகுதியில் இந்த வருடம் இதுவரையில் அளவுக்கதிகமாகவே மழை பெய்துள்ளது. ஜுலை மாதம் பிறந்ததிலிருந்து 20 நாட்களாக தினமும் மழை பெய்துவருகிறது. வெயிலே இல்லை. எப்போது பார்த்தாலும் மேகமூட்டமாகவேயுள்ளது. எங்கள் வீட்டு கிணற்றில் ஒன்றரையடி அளவுக்கு தண்ணீர் மட்டம் ஏறியுள்ளது. பொதுவாக ஆடி மாதம் தண்ணீர்ப்பஞ்சம் உக்கிரம் அடையும். ஆனால் இந்தவருடம் நேர்மாறாக உள்ளது. காலைத் தூறலில் மணப்பாக்கம் - கெருகம்பாக்கம் சாலையை அடுத்த பகுதிகள் ரம்மியமாக இருந்தன. சென்னை மாநகராட்சிக்குள் இப்பகுதிகள் இரண்டாண்டுகளுக்கு முன்பே சேர்க்கப்பட்டுவிட்டாலும், இன்னும் சிலர் விடாப்பிடியாய் முப்போகம் விளைவிக்கின்றனர். சில இடங்களில் திட்டுகளாக புதர்க்காடுகளும் உள்ளன. வண்டி ஓட்டும்போதே நாம் வீடுகட்டி வந்து இந்தச் சூழலைக் கெடுக்கிறோமே என்ற எண்ணம் தவிர்க்கமுடியாமல் வந்தது.<br />
<br />
வண்டியை நிறுத்திவிட்டு சிறிது தூரம் கரையில் நடக்க ஆரம்பித்திருந்தேன். ஆற்றை ஒட்டிய கால்வாயில் தேங்கியிருந்த தண்ணீர் குட்டையிலிருந்து ஏதோ ஒன்று சட்டென்று அசைந்து அருகிலிருந்த புதருக்குள் சென்றது. அது ஒரு பறவை. செம்பொன் இறக்கைகளுடன் நீண்ட அலகுடன் இருந்தது. இன்று சற்று முன்பே வந்துவிட்டதால் போனவாரத்தை விட சற்றதிக ஆட்கள் தென்பட்டனர். மேலும் சிறிது தூரத்தில் நண்பர்கள் சுரேஷ் பாபுவும், சுவாமிநாதனும் நடைப் பயிற்சியை முடித்துக்கொண்டு வீடு திரும்பிக்கொண்டிருந்தனர். கொஞ்ச தூரத்தில் 20-30 மைனாக்கள் ஒரு இடத்தில் நிலத்தைக் கொத்தி எதையோ சாப்பிடுக்கொண்டிருந்தன. என் வருகையைப் பார்த்தும் அனைத்தும் ஒருசேர மேலெழும்பி பறந்தன. அப்போது பசுக்கூட்டம் ஒன்றும் கரையில் ஏற முன்னோக்கி வந்துகொண்டிருந்தது. அதில் தலைவி போலிருந்த பசு என்னை ஏறிட்டுப்பார்த்தது. பின்னர் என்ன நினைத்ததோ பின்னோக்கி வேகமாகத் திரும்பி ஓட்டமும் நடையுமாகச் சென்றது. அதைப் பின்தொடர்ந்து மற்ற பசுக்களும் திரும்பி வேகமாக நடந்தன. இந்த மைனாக்கள் ஏதும் சொல்லிவிட்டுச் சென்றனவோ என்னவோ?<br />
<br />
எங்காவது சீந்தில் கொடி இருக்கிறதா எனப் பார்த்துக்கொண்டே நடந்தேன். சிறிது தூரத்தில் வால்டர் தேவாரம் மாதிரி மீசை வைத்து தலைச் சாயம் பூசிய சற்றே வயதான மனிதரும் அவருடன் ஒரு நடுத்தர வயது மனிதர் மற்றும் 4 வயதுச் சிறுவன் ஒருவனும் எதிரில் வந்துகொண்டிருந்தனர். மீசைக்காரர் என்னையே உற்றுப் பார்த்தவண்ணம் வந்தார். அருகில் வந்ததும் "ஆர் யு கோயிங் ஃபார் வாக்கிங்? வாட் இஸ் இன்சைட் த பேக்?” என்றார். முதலில் நான், "எஸ், ஐ யம் கோயிங் ஃபார் வாக்கிங். ஐ வாண்ட் டு கலெக்ட் சம் பிளாண்ட்ஸ்” என்றேன். பின்னர் அனிச்சையாக பாலீதீன் கவரை விரித்து அவருக்குக் காண்பித்தேன். சட்டென்று ஏன் அவ்வாறு செய்தேன் என நினைத்து வெட்கப்பட்டேன். கேட்டவர் போலிஸ்காரராக இருக்கலாமோ என்ற அச்சம் என்னை அவ்வாறு செய்யவைத்திருக்கலாம். மேலும் நடக்கத்தொடங்கினேன். ஒரு கரிச்சான் பறவை ராக்கெட் மாதிரி செங்குத்தாக விர்ரென்று மேலெழும்பி சில அடிதூரம் சென்றுவிட்டு அதேமாதிரி மீண்டும் கீழே வந்தது. இவ்வாறே மீண்டும் மீண்டும் செய்துகொண்டிருந்தது. பின்னர் தான் கவனித்தேன், அருகிலிருந்த மரத்தில் வேறொரு கரிச்சான் உட்கார்ந்திருந்தது. ஒருவேளை அதன் இணையைக் கவர இது செய்யும் உத்தியோ என்னவோ! சில இளைஞர்கள் பைக்கில் சென்று யுவதிகள் முன்பு செய்யும் சாகசத்தை என் மனம் ஒப்பிட்டுக்கொண்டது.<br />
<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-x93_JiteerI/UfRanPZF-lI/AAAAAAAAHRQ/GRx5PQJi4YY/s1600/DSCN0396.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-x93_JiteerI/UfRanPZF-lI/AAAAAAAAHRQ/GRx5PQJi4YY/s320/DSCN0396.JPG" width="320" /></a>தொடந்து நடந்து சென்றவாரம் சென்ற இடத்தைத் தாண்டினேன். சற்றுதூரத்தில் ஆற்றின் நடுவே தேங்கியிருந்த குட்டையில் வெண்ணிற அல்லி மலர்கள் பூத்திருந்ததன. மூன்று இளைஞர்கள் விலையுயர்ந்த புகைப்படக்கருவியை வைத்து புகைப்படம் எடுத்துக்கொண்டிருந்தார்கள். அருகில் சென்றபோதுதான் பார்த்தேன் வித்தியாசமான பறவை ஒன்று அல்லிகளுக்கு நடுவே நின்றுகொண்டிருந்தது. வெண்மையான சிறகுகள், வால் நீண்டிருந்தது. சற்று நீண்ட கால்கள். பறவையின் பெயர் அவ்விளைஞர்களுக்கும் தெரியவில்லை. ஆற்றின் மறுகரையில் விமான நிலைய சுற்றுச்சுவரோடு அமைந்த வடிகால் வழியாக மழைத்தண்ணீர் அடையாற்றிற்கு வந்துகொண்டிருந்தது. <br />
இப்போது மரங்கள் குறைந்து பொட்டல்வெளி ஆரம்பமாகிவிட்டது. பெரிய செங்கல் சூளை ஒன்று வந்தது. முன்பு இப்பகுதிகளில் நஞ்சை விவசாயம் செய்யப்பட்டிருக்கவேண்டும். அடையாற்றில் வரும் தண்ணீரை மடைமாற்றி கால்வாய்கள் மூலம் வயல்களுக்கு கொண்டுசெல்ல அமைப்புகள் இன்னும் உள்ளன. சிறிதுதூரம் நடந்தவுடன் விமானநிலையத்தின் நீட்டிக்கப்பட்ட இரண்டாவது ஓடுதளம் அடையாற்றைத் தாண்டி மறுகரையில் கொளப்பாக்கம் கிராமம் வரை நீண்டிருந்தது. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Qq60dMmRmK0/UfRZ35jNF2I/AAAAAAAAHQ4/ZT62JDhiU4A/s1600/DSCN0380.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-Qq60dMmRmK0/UfRZ35jNF2I/AAAAAAAAHQ4/ZT62JDhiU4A/s320/DSCN0380.JPG" width="320" /></a></div>
இதற்குமேல் அடையாற்றின் கரையில் நடக்கமுடியாது. இப்பகுதியில் பலர் காலைகடன்களைக் கழித்துக்கொண்டிருந்தனர். கரையிலிருந்து மணப்பாக்கம் ஊருக்குள் செல்லும் வழித்தடத்தில் சிறிதுதூரம் சென்றேன். மழைபெய்து வழியெங்கும் நீர் தேங்கியிருந்தது. ஓடுதள பாலம் கட்ட பயன்படுத்தப்பட்ட கான்கீரீட் மிச்சங்கள் அங்கங்கே குவித்து வைக்கப்பட்டிருந்தன. அதனோடு ஊர்க்கழிவுகளும். மாதேஸ்வரன் கோபுரம் தெரிந்தது. சிறிது தூரம் இன்னும் நடந்தால் எங்கள் வீட்டை அடைந்துவிடலாம்.<br />
<br />
திரும்பி நடந்தேன். கழுகு ஒன்று வானத்தில் வட்டமிட்டதை கவனித்தேன். நான் கடைசியாக கழுகைப் பார்த்தது எப்போது என்று ஞாபகமில்லை. கண்டிப்பாக பலவருடங்களிருக்கும். சிட்டுக்குருவியைப் போன்றே இப்போது கழுகுகளும் அரிதாகிவிட்டன. டைக்ளோபினாக் மருந்து கொடுக்கப்பட்ட இறந்துபோன மாடுகளை உண்ணும் கழுகுகள் விஷமேறி இறந்துவிடுவதாகச் சொல்கிறார்கள். தொடர்ந்து நடக்கையில் அருகிலுள்ள கால்வாயில் தேங்கியிருந்த தண்ணீரில் எதோ அசைவுதெரிந்தது. முதலில் பார்த்த பறவையை போன்ற மற்றொரு பறவை வேகமாக அருகிலுள்ள புதருக்குள் சென்று ஒளிந்துகொண்டது. இம்முறை அதனை நன்றாகப் பார்க்கமுடிந்தது. கழுத்தற்ற உடல், அலகிலிருந்து வால் வரை இருமுனையிலும் கூரான பகுதிகள். குட்டைக்கால்கள். புதருக்குள் சென்று மறைந்தாலும் அதன் கால்கள் இப்போது நன்றாகத்தெரிந்தன. இம்முறை அருகிலேயே பறவையைக் கண்ணுற்றதால் காத்திருந்து அதை என் புகைப்படக்கருவியில் பதிவுசெய்ய நினைத்தேன். அதற்கு ஒரு காரணமும் உண்டு; ஜெயமோகன் முன்பு <a href="http://www.jeyamohan.in/?p=16748" target="_blank">ஒரு கட்டுரையில் குருகு</a> என்ற பறவை குறித்து அஜிதனுடன் உரையாடியதைப் பற்றி எழுதியிருப்பார். கொக்கை குருகு எனப் பொருள் மாற்றி படிக்கும்போது சங்கப்பாடலொன்று தரும் புதிய அர்த்தத்தை மிக அழகாக விளக்கியிருப்பார். ஏனெனில், குருகு ஆபூர்வமாகக் காணக்கிடைக்கும் ஒருபறவை. ஒருவேளை நான் பார்த்ததும் அப்பறவைதானோ என்ற ஐயம். எனவே புதரின் எதிர்புறமே குத்துக்காலிட்டு அமர்ந்து காத்துக்கொண்டிருந்தேன். பலவிதமான பறவையொலிகள். கீச் கீச் என்ற ஒலி கேட்டு மேலே பார்த்தால் சில சிட்டுக்குருவிகள் பறந்து கொண்டிருந்தன. நான்கைந்து மாதங்களுக்கு முன்பு மேட்டுபாளையமருகிலுள்ள என் தங்கை வீடிருக்கும் பகுதியில் சிட்டுக்குருவிகளைப் பார்த்தபின் இப்போதுதான் அவைகளைப் பார்க்கிறேன். <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-WTxYDj6lPNo/UfRafykmTLI/AAAAAAAAHRE/hd8hGNPk9AY/s1600/DSCN0386.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-WTxYDj6lPNo/UfRafykmTLI/AAAAAAAAHRE/hd8hGNPk9AY/s320/DSCN0386.JPG" width="320" /></a></div>
பறவை வெளிவருவதாயில்லை. இப்போது அதன் கால்களும் தெரியவில்லை. புதருக்குள் நன்கு சென்றுவிட்டது. ஆகவே இடம் மாற்றி சற்றுதள்ளிச் சென்றமர்ந்தேன். மணி ஒன்பதாகி விட்டிருந்தது. ஒரு அரைமணி நேரம் அப்பறவைக்காக செலவிடலாமென மனதுக்குள் தீர்மானம் பண்ணிக்கொண்டேன். பல்வேறு பறவையொலிகள் கேட்டுக்கொண்டேயிருந்தன. கரிச்சான்கள், மைனாக்கள், கிளிகள், குருவிகள், காக்கைகள் இன்னும் பெயர்தெரியாத பலவிதமான பறவையொலிகள், பின்னர் தவளைகளின் சத்தம், வண்டுகளின் ரீங்காரம் என இனம்பிரித்து அறிந்துகொண்டேயிருந்த என் மனம் சட்டென்று என் காலடியில் குர் குர் என கேட்கும் ஒரு நுண்ணிய ஒலியில் சென்று அவதானித்தது. எறும்புகள், குட்டி வண்டுகள் போன்ற உயிரினங்கள் ஊர்ந்துகொண்டிருந்தன. ஆனால் அந்த சத்தம் எந்த உயிரினத்திலிருந்து வருகிறது என கண்டுபிடிக்க முடியவில்லை. ஆனால் பூமிக்குள்ளிருந்துதான் சத்தம் வந்தது. மிக நுண்ணிப்பாய் கவனித்தால் மட்டுமே அந்தச் சத்தம் கேட்கும். ஒருவகையில் அந்தக் கணம் தியானம் கைகூடுவது போலத்தான். மீன் பிடிப்பவர் ஒருவரும், மெல்லோட்டம் ஒடுபவர் ஒருவரும் என்னைக் கடந்து சென்றனர். இனி, அந்தப் பறவை புதரிலிருந்து வெளிவருவதற்கு வாய்ப்பில்லை.<br />
<br />
நடக்க ஆரம்பித்தேன். இருபது கிலோமீட்டர் நீளமேயுடைய அடையாறு சில இடங்களில் மிக அகலமாக இருந்தது. தென் மாவட்ட மேற்குத் தொடர்ச்சி மலைகளில் உற்பத்தியாகும் இதைவிட நீளமான ஆறுகள் பல கூட இவ்வளவு அகலமாக நான் பார்த்ததில்லை. மிக அதிகம் தண்ணீர் வந்தாலொழிய இவ்வளவு அகலமாக ஆறு மாறியிருக்காது. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-2I0fhg1z0ko/UfRZ4bmUdcI/AAAAAAAAHQ8/jP-owMZjlfI/s1600/DSCN0382.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-2I0fhg1z0ko/UfRZ4bmUdcI/AAAAAAAAHQ8/jP-owMZjlfI/s320/DSCN0382.JPG" width="320" /></a></div>
சென்ற 2005 மழைக்காலத்தில் செம்பரம்பாக்கம் நிறைந்து உபரி தண்ணீர் திறந்துவிடப்பட்டபோது அடையாற்றில் வெள்ளம் பெருக்கெடுத்தோடியது. அப்போது செம்பரம்பாக்கம் கலங்கல் (மறுகால்) சென்று அந்த அரிய காட்சியை புகைப்படங்களாகப் பதிவுசெய்திருக்கிறேன். உண்மையில் சென்னையைச் சுற்றிய தொண்டை மண்டலத்தில் சராசரியாக வருடத்திற்கு 1400 மில்லி மீட்டர் மழைபெய்கிறது. இம்மழை நீரை நம் முன்னோர் ஏரி, தாங்கல், குளம், குட்டை எனப் பல்வேறு வடிவங்களில் சேர்த்து வைத்திருக்கின்றனர். முப்போகம் விளைவித்திருக்கின்றனர். பசுமைப்புரட்சி சாதித்ததைவிட மிக அதிக நெல் விளைச்சலை எடுத்திருக்கின்றனர். ஆனால், நம்மைப்போல் மிக மோசமாக நீர் மேலாண்மை செய்யும் சமூகம் இன்று வேறில்லை.<br />
<br />
எனக்கு அடையாற்றின் மேலுள்ள காதலுக்கு வரலாற்றுப் பின்புலம் உண்டு. என் முப்பாட்டனாரின் பாட்டனார் காலத்தில் (1780 - 90 களில்), கிழக்கிந்திய கம்பெனியின் வரிக்கொடுமைக்கு அஞ்சி விவசாய நிலங்களை விட்டுவிட்டு, மாங்காட்டிலிருந்து கடலூர் மஞ்சக் குப்பம் சென்று அங்கிருந்து ஸ்ரீவில்லிபுத்தூர் வந்து குடியேறியிருக்கிறார்கள் எம்முன்னோர்கள். எனவே ஸ்ரீவியில் அவர்கள் குடியேறிய தெரு மஞ்சக்குப்பம் தெரு என்றானது. அது இப்போது மஞ்சப்பூ தெருவாக மருவிவிட்டது. தாங்கள் மாங்காட்டிலிருந்து கொண்டுவந்த தங்கத்தை விற்று ஸ்ரீவியில் நிலங்களை வாங்கி விவசாயத்தை தொடர்ந்திருக்கின்றனர். இந்தத் தொடர்பு விட்டுப்போகக் கூடாது என்பதற்காக எங்கள் தாத்தா எல்லாத் திருமணப் பத்திரிக்கைகளிலும் மாங்காடு வித்துக்கிளார் கோத்திரம் என்றே அவரது பெயருக்குப் பின் போட்டுகொள்வார். சமீப காலம் வரை எங்கள் குடும்பதை மாங்காட்டார் குடும்பம் என்றே ஸ்ரீவியிலும் அடையாளப் படுத்தியிருக்கிறார்கள். சென்ற 2006-ல் முகலிவாக்கத்தில் வீட்டுமனை வாங்கும்போதே நம் முன்னோர் வாழ்ந்த இடத்திற்கே நாமும் வந்துவிட்டோம் என அப்பாவிடம் சொன்னேன். செம்பரம்பாக்க ஏரித்தண்ணீரில் இன்று விவசாயம் செய்யவில்லை எனினும் அந்த நீரையே நிலத்தடி நீர் மூலமாக நாங்கள் குடித்துக்கொண்டிருக்கிறோம்.<br />
<br />
சில ரங்கூன் கொடிகளை எடுத்துக்கொண்டேன். <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/3d4vcbmkcNJuyXUpcCVtXNgHCfrEcUutMztsxKDkI_k=w252-h188-p-no" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="238" src="http://1.bp.blogspot.com/3d4vcbmkcNJuyXUpcCVtXNgHCfrEcUutMztsxKDkI_k=w252-h188-p-no" width="320" /></a></div>
வரும்வழியில் குயில்போன்ற சிறிய பறவை, ஆனால் சற்று பொன்னிறமும், சாம்பலும் கலந்த நிறத்தில், தலையில் ஒரு சிறிய கொண்டையுடன் என் குறுக்காக பறந்துசென்றது. வண்டியை அடையும்போது மணி பத்தாகி விட்டிருந்தது. பசிக்க ஆரம்பித்தது. ஐ ஏ எஸ் காலனிக்குச் சென்று சில பாதாம் மரக் கன்றுகளை எடுக்கலாம் என யோசிக்கும்போது செல்பேசி சிணுங்கியது. எதிர்பார்த்த மாதிரியே பவானியிடமிருந்து. சட்னிக்கு தேங்காய் வாங்கிவட்டு வராம இன்னும் என்ன பண்ணிட்டிருக்கீங்க என சற்று எரிச்சலுடன் கேட்டார். பாதாமை விட்டுவிட்டு தேங்காய் வாங்க வீட்டிற்கு வண்டியை விட்டேன்.<br />
<br />
குறிப்பு: நான் பார்த்தது குருகு தான். இந்த அபூர்வ பறவையை ஒரே நாளில் இரண்டுமுறை பார்க்கமுடிந்தது மகிழ்ச்சியாக உள்ளது.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-dtV3Py340FM/UUtAhfgYERI/AAAAAAAABi8/yYCr0FPrQ8A/s400/Cinnamon+Bittern+(1+of+1).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="192" src="http://3.bp.blogspot.com/-dtV3Py340FM/UUtAhfgYERI/AAAAAAAABi8/yYCr0FPrQ8A/s320/Cinnamon+Bittern+(1+of+1).jpg" width="320" /></a></div>
<br /></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-8571550059950041652013-07-19T22:33:00.000+05:302013-07-19T22:38:40.888+05:30நவ காந்தியர் - பி.வி. ராஜகோபாலலுடன் கலந்துரையாடல்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
சென்ற செவ்வாயன்று <a href="http://www.ektaparishad.com/" target="_blank">ஏக்தா பரிஷத்தின்</a> நிறுவனத் தலைவரான <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Rajagopal_P._V." target="_blank">பி.வி ராஜகோபாலுடன்</a> கலந்துரையாடல் ஒன்றை நண்பர்கள் ஏற்பாடு செய்திருந்தனர். இவர் அண்ணா ஹசாரேயின் முதன்மைக் குழுவில் இருந்தவர். பின்னர் விலகிவிட்டார். கேரளாவைப் பூர்வீகமாகக் கொண்ட இவர் கடந்த பல ஆண்டுகளாக ஆதிவாசிகள், தலித்துக்கள், நிலமற்ற ஏழைகள், கொத்தடிமைகள் போன்றவர்களின் உரிமைகளுக்காக அகிம்சை முறையில் போரட்டங்களை நடத்தி வருகிறார்.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/c/c9/Rajagopal_in_Delhi_Oct_2007.jpg/250px-Rajagopal_in_Delhi_Oct_2007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/c/c9/Rajagopal_in_Delhi_Oct_2007.jpg/250px-Rajagopal_in_Delhi_Oct_2007.jpg" width="212" /></a></div>
<br />
<br />
குறைவான நபர்களே வந்திருந்ததனால் ஒருவரையொருவர் தங்களை அறிமுகப்படுத்திக்கொண்ட பிறகு உரையாடல் தொடங்கியது. ராஜகோபால் எழுபதுகளில் சம்பல் பள்ளத்தாக்கு கொள்ளையர்களை காந்தியடிகளின் புகைப்படத்தின் முன் ஆயுதங்களை ஒப்படைக்க வைத்து பொதுச் சமூகத்திற்கு திருப்பியதின் மூலம் தனது பொதுவாழ்க்கை ஆரம்பமானதாக சொன்னார். ஆதிவாசிகள், நிலமற்ற ஏழைகள், தலித்துக்கள் வசிக்கும் நிலவளங்களின் பயன்பாடு அவர்களது கையிலேயே இருக்கவேண்டும்; வளர்ச்சி என்ற பெயரில் அவர்களை அரசு சுரண்ட அனுமதிக்கக் கூடாது. அப்படி நடக்கும் போது வன்முறைக்குப் பதில் அறவழி மூலமே போராடவேண்டும் என்ற இரண்டு அடிப்படைக் கொள்கைகளின் மேலேயே தனது இயக்கம் கட்டமைக்கப்பட்டுள்ளது என்றார்.<br />
<br />
பின்னர் ஏக்தா பரிஷத் சென்ற ஆண்டு 50,000 நபர்களுடன் குவாலியரிலிருந்து டெல்லி நோக்கி நடத்திய <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jan_Satyagraha_2012" target="_blank">ஜன் சத்யாகிரகா </a>பற்றி சொன்னார். இத்தகைய பிரம்மாண்டமான சத்தியாகிரகப் போராட்டத்தை ஒருங்கிணைந்து நடத்திய அனுபவங்கள் சிலவற்றைக் குறித்துப் பேசினார். இப்போராட்டம் ஒருவகையில் வெற்றி. நடுவணரசு இறுதியில் இறங்கி வந்து தேசிய நிலச் சீர்திருத்த சட்டத்தில் மாற்றங்கள் கொண்டுவர சம்மத்திருக்கிறது. இதற்கு அவருக்கு 20 வருடங்கள் ஆகியிருக்கிறது. கடந்த 20 வருடங்களாக சிறிய அளவில் இதுபோன்ற போராட்டங்களை நடத்தி இன்று இவ்வெற்றியை ஈட்டியிருக்கிறார். ஒவ்வொரு ஆதிவாசிக் குடும்பமும் தினம் ஒருபடி அரிசி, ஒரு ரூபாய் சேமிப்பு என்று 3 வருடங்களாக இப்போராட்டத்திற்கு தங்களை தயார்படுத்தி வந்துள்ளார்கள். ஏனெனில் குவாலியரிலிருந்து டெல்லி வரையிலான தூரத்தைக் கடக்க ஆகும் ஒரு மாத கால அளவிற்குத் தேவையான உணவு, கைச்செலவுக்கு இந்த சேமிப்பு தேவைப்படும். மேலும் பல இளைஞர்களை பயிற்றுவித்து கூட்டத்தை பகுதி பகுதியாகப் பிரித்து ஒவ்வொரு பகுதிக்கும் பல பயிற்சிபெற்ற இளைஞர்கள் பொறுப்பாளர்களாக நியமித்து வழிநடத்தியுள்ளார். இல்லையெனில் இவ்வளவு பிரம்மாண்டமான கூட்டத்தில் வன்முறையை எளிதாக தூண்டிவிடலாம் அல்லவா. (கருணாநிதி கைதிற்கு எதிர்ப்பு தெரிவித்து நடத்தப்பட்ட கூட்டத்தில் அயோத்தியாகுப்பம் வீரமணி வகையாறா தூண்டிய வன்முறை நினைவிற்கு வருகிறது) வன்முறையை அரசு எளிதாகக் கையாண்டுவிடும், வன்முறையின்மையை அதனால் கையாளமுடியாது என்றார். ஆகவே கோபக்கார இளைஞர்களை பயிற்றுவித்து இம்மாதிரி ஆக்கபூர்வமான காரியங்களில் அவர்களை ஈடுபடுத்துவது தனக்குப் பிடிக்கும் என ராஜகோபால் சொன்னார்.<br />
<br />
அவரது உரையாடலின் மையம் முழுவதுமே ஆதிவாசிகள், தலித்துக்கள், நிலமற்ற ஏழைகள், கொத்தடிமைகள் ஆகியவர்களை மையப்படுத்தியே இருந்தது. ஜன் சத்யாகிரகா பற்றி சொல்லும்போதே இத்தகைய போராட்டங்களை இம்மக்களால் மட்டுமே முன்னெடுக்கமுடியும் என்றார். நடுத்தரவர்க்க மக்கள் சாலையில் படுத்துறங்க முன்வரமாட்டார்கள்; இரவானதும் வீடு திரும்பிவிடுவார்கள். அதனால் அவர்களை வைத்துக்கொண்டு இத்தகைய போராட்டங்களை நடத்த முடியாது என்றார். ஆனால் அவர்கள் வேறுவகையில் உதவலாம்; கால்பந்தாட்ட அணியில் இறுதியில் கோலடிப்பவர் ஒருவரானாலும், பந்தை அத்தனை தூரம் கடத்தியதில் பலரது பங்களிப்பும் இருப்பதுபோல என்றார். ஆகவே நடுத்தரவர்க்க மக்கள் பிரதமருக்கு மின் அஞ்சல் அனுப்பலாம், இணையத்தில் இப்போராட்டம் குறித்து எழுதுவதன் மூலம் போராட்டத்திற்கு உதவலாம் எனச் சொன்னார்.<br />
<br />
உரையாடலின் நடுவில் இன்றைய கல்வி குறித்து இயல்பாகவே அவரது கவனம் திரும்பியது. பஞ்சாப், ஹரியானா மாநிலங்களிலிருந்து நன்கு படித்துப் பட்டம் பெற்ற திடகாத்திரமான இளைஞர்களை மாதம் 20 ஆயிரம், ஒரு பைக், செல் பேசி என்று சம்பளம் பேசி இந்திய, சர்வதேசிய நிறுவனங்கள் வேலைக்கு வைத்துக்கொள்கிறார்கள். இவ்விளைஞர்களின் முதன்மையான பணி என்பது ஆதிவாசிகளை அவர்களது பூர்வீக நிலத்திலிருந்து பகிரங்கமாக அப்புறப்படுத்த வேண்டுமென்பதே எனச் சொன்னார். இவ்விளைஞர்கள் எளியவர்களான ஆதிவாசிகளை அடிப்பது குறித்தோ, கொல்வது குறித்தோ குற்றவுணர்வு கொள்வதில்லை. அவர்களுக்குத் தேவை மாதமானால் கை நிறையச் சம்பளம். இன்றைய கல்விமுறையின் பயன் இது எனச் சொன்னார். இன்றைய கல்வி முறையின் பயனாக ஒருவருக்கு சீனா, பிரேசில் போன்ற நாடுகளில் பொருளாதாரம் பற்றி தெரிந்திருக்கிறது. ஆனால் தனது சொந்த கிராமத்தின் பொருளாதாரம் குறித்து கைப்பிடியளவு கூடத் தெரியாது என்றார். கலிபோர்னியா காட்டுத்தீயை அணைக்க அமெரிக்க அரசாங்கம் கோடிக்கணக்கான டாலர் செலவிடுகிறது. நம்நாட்டில் இத்தகைய காட்டுத் தீ ஏற்படுவதில்லை. முதன்மையான காரணம் என்னவெனில் ஆதிவாசிகளுக்கு காட்டுத்தீயை எப்படிக் கையாள வேண்டும் எனத் தெரியும் என்றார். ஆனால் நம்முடைய அரசு அவர்களை வலுக்கட்டாயமாக காடுகளிலிருந்து விரட்டிவிட்டு முசெளரியில் படித்து பட்டம் பெற்ற காட்டிலாகா அதிகாரிகளை நியமிக்கிறது.<br />
<br />
ஆதிவாசிகளுக்கு கல்வியளித்து பொதுச் சமூகத்திற்கு கொண்டுவருவது குறித்து அவரது கருத்து என்ன என நண்பர் ஒருவர் கேட்டார். சிலர் தற்போதைய கல்விமுறையை திறன்மிக்கதாக மாற்றினால் எல்லாம் சரியாகிவிடும் என்கின்றனர்; இது திறன்மிக்கதாக இல்லை என்பது எனக்கு மிகவும் மகிழ்ச்சியளிக்கக்கூடியது என்றார். அவர் கூறியது, உள்ளூருக்குப் பயனளிக்கக் கூடிய கல்விமுறை வேண்டும் என்பதே. உதாரணமாக வனவாசிகளுக்கு பயிற்சியளித்து அவர்களையே காட்டிலாகா அதிகாரிகளாக நியமித்தால் பிரச்சனைகளைக் குறைக்கலாம் என்பதே. மாற்றாக காட்டைப் பற்றி புத்தகத்தில் மட்டுமே படித்த ஒருவர் அதிகாரியாக வருவதால்தான் உண்மையான பிரச்சனைகள் தீர்க்கப்படாமல் இருப்பதாக சொன்னதாக என் நினைவில் பதிந்திருக்கிறது. ஆனால் அவ்வாறு கல்வி பெற்று ‘முன்னேறிவர்களும்’ பிற் நகரவாசிகளைப் போலவே செயல்படத் தொடங்கிவிடுகிறார்கள் என்றும் சொன்னார். உதாரணமாக பல ஆண்டுகளுக்கு முன்பு மத்திய பிரதேசத்திலிருந்து தமிழகக் கொத்தடிமைகள் சிலரை மீட்க அவர் முயன்றபோது, படித்து முன்னேறிய வட இந்திய தலித்தொருவர் அதை ஊதாசீனப்படுத்தினார் என்றார். மேற்கொண்டும் சில உரையாடலகள் நடந்தன. அவைகள் என் நினைவடுக்கிலிருந்து தப்பிவிட்டன. மதியம் நேரமாகிவிட்டபடியால் 12.45 மணிக்கு கலந்துரையாடலை முடித்துக்கொண்டோம். </div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0Mugalivakkam, Chennai, Tamil Nadu, India13.014133117335559 80.15577793121337913.010265617335559 80.150735431213377 13.018000617335559 80.160820431213381tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-37639834172209858022013-07-14T23:46:00.001+05:302019-12-31T21:16:52.147+05:30அடையாற்றின் கரையில்...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
சென்னையில் மணப்பாக்கம் பகுதி அடையாற்றின் கரையோரம் நடைப்பயணம் செல்ல வருமாறு நண்பர் சீனிவாசன் கூப்பிட்டார். இன்று காலை நானும், அமுதனும் சென்றோம். இங்கு புதிதாக குடியிருப்புகள் வந்துள்ளன. பெரும்பாலும் இந்திய ஆட்சிப்பணி, காவல் பணியில் பெரும்பொறுப்பில் உள்ளவர்கள் அதிகம் வசிக்கின்றனர். நாங்கள் வீடு கட்ட ஆரம்பிக்கும்போது இங்குள்ள வீடுகளை பார்வையிட வந்துள்ளேன். காலை கிளம்ப தாமதாகிவிட்டது. கிட்டத்தட்ட 8 மணிக்கு அடையாற்றை அடைந்தோம். ஸ்கூட்டைரை நிப்பாட்டிய இடத்தில் ஒரு பெரிய நத்தை ஊர்ந்துகொண்டிருந்தது. அப்பா, அது ரோட்டிற்குச் செல்கிறது. பைக் வந்தா செத்திடும், அதை எடுத்து இந்தப் பக்கம் விடு என்று அமுதம் சொன்னான். பரவாயில்லைடா, போனா போகட்டும் எவ்வளவோ நத்தை ஊர்ந்து செல்லும், ஒவ்வொன்றையும் நம்மால் காப்பாத்த முடியாது என்றேன்.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-YajhW7tyOzE/UeLPorSXf1I/AAAAAAAAHM0/55P8C1qlaW0/s1600/DSCN0200.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-YajhW7tyOzE/UeLPorSXf1I/AAAAAAAAHM0/55P8C1qlaW0/s320/DSCN0200.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
சற்று நேரத்தில் சீனிவாசன் வந்தார். நடக்க ஆரம்பித்தோம். கரையை பலப்படுத்தி செம்மண் சாலை போட்டிருந்தார்கள். சில வருடங்களுக்கு முன்பு இங்கு வந்திருக்கிறேன். அப்போது இருபுறமும் உடை மரங்கள் வளர்ந்து மோசமான நிலையிலிருந்தது. பொதுப்பணித்துறை இப்போது செப்பனிட்டு இருமருங்கும் மரங்களை வளர்க்க ஆரம்பித்திருக்கிறார்கள். ஒரே மாதிரி இல்லாமல் பல்வகையான் மரங்கள் நட்டிருக்கிறார்கள். மூங்கில் மரங்கள் கூட பல நடப்பட்டிருக்கின்றன. இன்னும் சில வருடங்களில் இப்பகுதி பசுமையாக செழிப்பாய் மாறிவிடும். வழியில் துத்திப் பூ போன்ற பூக்கள் குத்துச் செடிகளில் பூத்துக் குலுங்கின. அப்பூக்களில் நிறைய வண்டுகள் தேன் குடித்துக் கொண்டிருந்தன. அமுதனுக்கு அவற்றின் அருகில் சென்றால் கொட்டிவிடுமோ என்ற பயம்.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/--h2vVz7li1g/UeLTEiToLCI/AAAAAAAAHN0/LVXdKYT9bJ8/s1600/DSCN0210.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/--h2vVz7li1g/UeLTEiToLCI/AAAAAAAAHN0/LVXdKYT9bJ8/s320/DSCN0210.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-Fsh1HIQpzYA/UeLTDw8uohI/AAAAAAAAHNs/f56llOXdOac/s1600/DSCN0211.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-Fsh1HIQpzYA/UeLTDw8uohI/AAAAAAAAHNs/f56llOXdOac/s320/DSCN0211.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">தேன் குடிக்கும் வண்டு</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-cCK0Y7gpn5I/UeLTCmf5yzI/AAAAAAAAHNk/JKrH2lrqWSA/s1600/DSCN0212.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://4.bp.blogspot.com/-cCK0Y7gpn5I/UeLTCmf5yzI/AAAAAAAAHNk/JKrH2lrqWSA/s320/DSCN0212.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-N2pzTQSfPEc/UeLTmKbDc8I/AAAAAAAAHOM/J02asodt6vA/s1600/DSCN0216.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-N2pzTQSfPEc/UeLTmKbDc8I/AAAAAAAAHOM/J02asodt6vA/s320/DSCN0216.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
ஆற்றில் கரிய வாத்து போன்ற நீண்ட கழுத்து கொண்ட சிறிய பறவைகள் நீந்திக்கொண்டிருந்தன. அமுதன் ஸ்வான் என்றான். ஸ்வான் இல்லடா ஏதோ வாத்து போன்ற பறவை என்று நாங்கள் சொல்லிக்கொண்டிருக்கும்போதே அவை சட்டென்று எழும்பி பறந்து அப்பால் சென்று மீண்டும் நீந்த ஆரம்பித்தன. ஏதோ பொம்மை பறவை பறப்பது போலிருப்பதாக சீனிவாசன் சொன்னார். சட்டென்று வானத்தில் கருமேகங்கள் போல் ஊஊ என்று சத்தத்துடன் வண்டுகள்/தேனீக்கள் அடையாற்றின் மறுகரையிலிருந்து எங்களைக் கடந்து பறந்து சென்றன. இவ்வளவு அடத்தியாக இப்பூச்சியினங்கள் பறப்பதை ஆச்சரியடத்துடன் பார்த்துக்கொண்டிருந்தோம். மம்மி ரிட்டன்ஸ் படத்தில் வரும் காட்சி போலிருந்தது.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-eTsiNJNwJq0/UeLTjD9-xPI/AAAAAAAAHOE/_nN-0vk95G4/s1600/DSCN0214.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://4.bp.blogspot.com/-eTsiNJNwJq0/UeLTjD9-xPI/AAAAAAAAHOE/_nN-0vk95G4/s320/DSCN0214.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">கரிய வாத்து போன்ற பறவைகள்</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-kFZNAxGi8wI/UeLTfZNqL1I/AAAAAAAAHN8/xfvaMSiLKu4/s1600/DSCN0213.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-kFZNAxGi8wI/UeLTfZNqL1I/AAAAAAAAHN8/xfvaMSiLKu4/s320/DSCN0213.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">கொத்தாகப் பறக்கும் தேனீக்கள்</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
சற்று தூரம் சென்றதும் மேலும் இரண்டு நண்பர்களைத் தற்செயலாகச் சந்தித்தோம். <a href="http://www.velavanam.com/" target="_blank">வேழவனம்</a> சுரேஷ் பாபுவும், சுவாமிநாதனும் எதிரில் வந்துகொண்டிருந்தார்கள். அவர்களும் மதனந்தபுரத்தில்தான் இருக்கிறார்களாம். அடையாற்றின் இந்தப்பகுதி ராணுவ அதிகாரிகளின் பயிற்சிக் கல்லூரி இடத்தை ஊடறுத்துச் செல்கிறது. உண்மையில் அடையாற்றின் கரை மட்டுமே தமிழக பொத்துப்பணித்துறைக்குச் சொந்தம். ஆற்றின் இரு மருங்கும் ராணுவ அதிகார்களின் பயிற்சி மைதானமும், அலுவலகம், குடியிருப்புப் பகுதிகள் உள்ளன. ஆற்றைக் கடந்து செல்ல ஒரு இருப்புப் பாலம் அமைத்துள்ளார்கள். அமுதனுக்கு அதன் மேல் நடந்து செல்ல ஆசை. தயக்கத்துடனேயே சென்றோம். அதற்குள் இருவர் இங்கு சிவிலியன்களுக்கு அனுமதியில்லை என்று சொல்லி எங்களைப் போகச் சொல்லிவிட்டார்கள். உண்மையில் ராணுவத்தின் கையிலிருப்பதால் மணப்பாக்கம், நந்தம்பாக்கம், பல்லாவரம் பகுதிகளை உள்ளடக்கிய ஆயிரக்கணக்கான ஏக்கர் இன்னும் காங்கீரீட் காடாக மாறாமல் உள்ளது. அடையாறு முகத்துவாரமும் ஒரு காலத்தில் இப்படித்தான் இருந்திருக்கும்.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-M50_meezi3Q/UeLUN1LvK1I/AAAAAAAAHOo/iERJvju2Klw/s1600/DSCN0225.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-M50_meezi3Q/UeLUN1LvK1I/AAAAAAAAHOo/iERJvju2Klw/s320/DSCN0225.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: right;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-xYYHaOlTp6I/UeLUGtF13HI/AAAAAAAAHOY/ZYPC3EypjGc/s1600/DSCN0219.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-xYYHaOlTp6I/UeLUGtF13HI/AAAAAAAAHOY/ZYPC3EypjGc/s320/DSCN0219.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-YmAH8JgOLQs/UeLULluUNGI/AAAAAAAAHOg/67Ax70twvnQ/s1600/DSCN0220.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-YmAH8JgOLQs/UeLULluUNGI/AAAAAAAAHOg/67Ax70twvnQ/s320/DSCN0220.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-FoBJdunIIoY/UeLUgMhCC3I/AAAAAAAAHO4/zfmOa3-7eN0/s1600/DSCN0230.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-FoBJdunIIoY/UeLUgMhCC3I/AAAAAAAAHO4/zfmOa3-7eN0/s320/DSCN0230.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">சங்குப் பூ கொடி புடுங்குகிறார்கள்</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
மேலும் தொடர்ந்து நடந்தோம். இரும்புப் பாலத்தை அடுத்த அடையாற்றின் கரையில் இப்போது வேம்ப மரங்கள் மட்டுமே இருந்தன. இப்பகுதி சற்று முன்னரே செம்மைப்படுத்த பட்டிருக்கவேண்டும். மரங்கள் ஐந்தாறு வருட வயதானவையாக இருந்தன. முன்பகுதியில் உள்ள வெவ்வேறு வகையான மரங்கள் சென்ற இரண்டு மாதங்களில் நடப்பட்டவை. கரைகளில் ஊதா வண்ண சங்குப் பூக்கள் பூத்திருந்தன. விதைகள் இன்னும் முற்றியிருக்கவில்லை. ஆகையினால் அடுத்தமுறை வரும்போது விதகைளைச் சேகரிக்கலாம் என நினைத்தேன். சுரேஷ் ஒரு கொடியை வேரோடு புடுங்கிக் கொடுத்தார். சற்றுதூரம் நடந்ததும் விமான நிலையத்தின் சுற்றுச் சுவர் வந்துவிட்டது. நாங்கள் சென்ற பாதையிலேயே இன்னும் சென்றால் கொளப்பாக்கம் கிராமம் வந்துவிடும், உங்கள் ஸ்கூல் வந்துவிடும் என்று அமுதனிடம் சொன்னேன். போகலாம்பா என்றான். ஆனால் இப்போது அதுமுடியாது. ஏனெனில், இரண்டாவது ஓடுபாதையை நீட்டிப்பதற்காக அடையாற்றின் குறுக்கே பாலம் கட்டிவிட்டதால் இன்னும் சிறிது தூரத்தில் விமான நிலைய சுற்றுச்சுவர் தடுத்துவிடும். உண்மையில் எங்கள் வீட்டிலிருந்து 500 மீட்டர் தொலைவில் விமான நிலையத்தின் நீட்டிக்கப்பட்ட இரண்டாவது ஓடுபாதை வந்துவிடும்.<br />
<br />
வழியில் ஒரு பண்ணை வீட்டைப் பார்த்தோம். பாழடைந்து கிடந்தது. அப்பண்னையின் வேலிகளில் ரங்கூன் கொடிகள் படர்ந்து பூத்திருந்தன. நீண்ட நாட்களாக ஒரு ரங்கூன் கொடியை எங்கள் வீட்டில் வைக்க வேண்டும் என நினைத்திருந்தேன். கொடிகளைப் பிடுங்க அவை முடிவிலா வேர்களைக் கொண்டு அப்பகுதியையே நிறைத்திருந்தன. சில கொடிகளைப் பிடுங்கிக் கொண்டு திரும்பி நடக்க ஆரம்பித்தோம். வழியில் மேலும் சங்குப் பூ கொடிகளை அமுதன் எடுத்துக்கொண்டான். 10 மணிக்கு ஸ்கூட்டர் நிறுத்துமிடத்திற்கு வந்தோம். நத்தையை ஏதோவாகனம் ஏற்றி கூழாக்கியிருந்தது. உங்கிட்ட அப்பவே சொன்னேன்ல, அதை நீதான் காப்பாத்தாம விட்டுட்ட என்று அமுதன் என்னைக் கடிந்தான். வீட்டிற்கு வந்து முதல் வேலையாக செடிகளை மண்ணில் ஊன்றி நீர்விட்டோம். <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ccV4OqFC-10/UeLUfNPM4xI/AAAAAAAAHOw/SZSbFus7uus/s1600/DSCN0227.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://4.bp.blogspot.com/-ccV4OqFC-10/UeLUfNPM4xI/AAAAAAAAHOw/SZSbFus7uus/s320/DSCN0227.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<a href="https://www.thehindu.com/news/cities/chennai/have-you-explored-this-secret-trail-along-chennais-adyar-river-yet/article29812890.ece" target="_blank">ஆங்கில ஹிண்டு பத்திரிக்கையில் 2019-ல் வந்த கட்டுரை</a></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-33442430401883073512013-07-02T20:51:00.001+05:302013-07-03T09:47:03.348+05:30ஏற்காடு இலக்கிய முகாம்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஜெ</span></span></span><span style="color: #222222;">-<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">வின்
வழிகாட்டுதலில் நடைபெறும்
ஊட்டி இலக்கியச் சந்திப்புகளில்
</span></span></span><span style="color: #222222;">2010
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சந்திப்பிற்குப்
பிறகு நான் கலந்துகொள்ளும்
இரண்டாவது சந்திப்பு இது</span></span></span><span style="color: #222222;">;
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இம்முறை
ஏற்காட்டில்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கடந்த
இரண்டு சந்திப்புகளில் சில
தனிப்பட்ட காரணங்களால்
கலந்துகொள்ள முடியாமல்
விடுபட்டுப்போய்விட்டதால்
இம்முறை சற்று கூடுதல்
ஆர்வத்துடனிருந்தேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2012/11/blog-post.html" target="_blank">மறைந்த
காஞ்சிபுரம் வெ</a></span></span></span><span style="color: #222222;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2012/11/blog-post.html" target="_blank">.
</a><span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://puliamaram.blogspot.in/2012/11/blog-post.html" target="_blank">நாராயணன்அவர்கள் நடத்திவந்த இலக்கியவட்டக்கூட்டங்களில்</a> தொண்ணூறுகளில்
இறுதிகளில் தொடர்ச்சியாகக்
கலந்துகொண்டிருக்கிறேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இரண்டு
சிறப்பான ஆளுமைகளால்
முன்னெடுக்கப்படும் சந்திப்புகள்
என்ற பொதுமையைத் தவிர அமைப்பு
முறையிலும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நெறிமுறைகளிலும்
இரண்டும் முற்றிலும் வெவ்வேறான
இலக்கியச் சந்திப்புகள்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆனால்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இரண்டுமே
எனக்கு ஆர்வமூட்டுபவை</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இயல்பிலேயே
கூச்ச உணர்வும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">தயக்க
சுபாவமும் கொண்டவனாதலால்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நான்
எப்போதுமே தீவிரப் பங்களிப்பானாக
இருந்ததில்லை</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆயினும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இத்தகைய
சந்திப்புகளை கூடியமட்டும்
தவிர்க்கமாட்டேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
</span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கடந்த
</span></span></span><span style="color: #222222;">27
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இரவு
சென்னையிலிருந்து ஏற்காடு
விரைவுவண்டியில் நான்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சங்கீதா
ஸ்ரீராம்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஸ்ரீனிவாசன்
</span></span></span><span style="color: #222222;">-
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சுதா</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஜாஜா
</span></span></span><span style="color: #222222;">@
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ராஜகோபாலன்
ஆகிய ஐவரும் புறப்பட்டோம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">பின்னர்
வேறு சில நண்பர்களும்
இணைந்துகொண்டனர்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">காலை
</span></span></span><span style="color: #222222;">8<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மணியளவில்
சந்திப்பு நடைபெற்ற செட்டியார்
பங்களாவை வந்தடைந்தோம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
9.30<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">க்கு
முதல் அமர்வு</span></span></span><span style="color: #222222;">-
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கம்பராமாயணம்
ஆரண்யகாண்டம் தொடங்கியது</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நாஞ்சில்
கனடா பயண ஜெட் லாக்கிலிருந்து
மீண்டிருக்கவில்லை</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அதனால்
நிகழ்வு சற்று தொய்வாக இருந்தது</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆகையால்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">உணவு
இடைவேளைக்குப் பிறகு நிகழ்வுகள்
மாற்றியமைக்கப்பட்டு
தேர்ந்தெடுக்கப்பட்ட உலகச்
சிறுகதைகள் விமரிசிக்கப்பட்டன</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கிட்டத்தட்ட
</span></span></span><span style="color: #222222;">2
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆண்டுகளுக்குப்பின்
</span></span></span><span style="color: #222222;">(<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அறம்
வரிசைக் கதைகளுக்குப் பின்</span></span></span><span style="color: #222222;">)
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இந்நிகழ்வுகளுக்காகவே
சிறுகதைகளை வாசித்து
வந்திருந்தேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நண்பர்கள்
மிக அருமையாக விமரிசனமும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">விவாதமும்
புரிந்தனர்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நான்
பொறாமையுடன் கவனித்துக்
கொண்டிருந்தேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மாலையில்
பகோடா பாயிண்ட் வரை ஒரு சிறு
உலா போய்வந்தோம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அதன்பின்
மீண்டும் விட்ட இடத்திலிருந்து
நிகழ்வுகள் தொடங்கின</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இரவில்
இசைக்கச்சேரி</span></span></span><span style="color: #222222;">;
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நண்பர்கள்
சுரேஷும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சங்கீதாவும்
அனைவரையும் மகிழ்வித்தனர்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
</span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இரண்டாம்
நாள் மீண்டும் கம்பராமாயணம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நாஞ்சில்
புத்துணர்வுடன் தொடங்கினார்</span></span></span><span style="color: #222222;">;
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">பின்னர்
ஜடாயு வழக்கமான உற்சாகத்துடன்
பட்டாசாக வெடித்தார்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மதியம்
நண்பர்கள் தேர்ந்தெடுத்த
இந்தியச் சிறுகதைகளும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கவிதைகளும்
விவாதிக்கப்பட்டன</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இரவில்
தீப்பிழம்பின் ஒளியில்
மீண்டும் இசைக்கச்சேரி</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ராம்
சேர்ந்துகொண்டதால் கூடுதல்
உற்சாகம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">தூக்க
மிகுதியால் </span></span></span><span style="color: #222222;">12
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மணியளவில்
படுக்கச் சென்றுவிட்டேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நண்பர்கள்
காலை </span></span></span><span style="color: #222222;">4:00
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மணிவரை
கொண்டாடி மகிழ்ந்தனர்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மூன்றாம்
நாள் பேராசிரியர் ஞானசம்பந்தம்
வில்லிபுத்தூராரின் பாரதம்
குறித்து அவரது டிரேட் மார்க்
ஜோக்குகளோடு உரையாற்றினார்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மதிய
உணவோடு சந்திப்பு முற்றுப்பெற்றது</span></span></span><span style="color: #222222;">.
</span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="color: #222222;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-f2j5HQy7nJQ/UdEu3xugkLI/AAAAAAAAGuE/3u10LVY6A0w/s128/DSC05669.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="http://1.bp.blogspot.com/-f2j5HQy7nJQ/UdEu3xugkLI/AAAAAAAAGuE/3u10LVY6A0w/s640/DSC05669.JPG" width="640" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="color: #222222;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இந்தச்
சந்திப்பிற்காக நண்பர்கள்
மிகுந்த தயாரிப்புகளோடு
வந்திருந்தனர்</span></span></span><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">.
</span></span><span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மூன்று
நாட்களும் கிட்டத்தட்ட ஒரு
நாளைக்குப் </span></span></span><span style="color: #222222;">10-12
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மணி
நேரங்கள் தீவிரமான விவாதங்கள்
ஊடாக நிகழ்வுகள் நடந்தன</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சோர்வோ</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சலிப்போ
இல்லாமல் எல்லோரும் தீவிர
கவனத்துடன் நிகழ்வுகளில்
பங்கெடுத்துக்கொண்டனர்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மாணவனாக</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கல்வியாளனாக
கிட்டத்தட்ட </span></span></span><span style="color: #222222;">25
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">வருடங்களாக
பல பெரும் கருத்தரங்கங்களில்
கலந்து கொண்டிருந்திருக்கிறேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அவைகளோடு
ஜெ முன்னெடுக்கும் இத்தகைய
நிகழ்வுகளை ஒப்பிட்டுப்
பார்ப்பதைத் தவிர்க்கமுடிவதில்லை</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கடமைக்காகவும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">லெளகீக
பயன்களுக்காகவும் கல்வி</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆராய்ச்சி
புலங்களால் நல்கைகளைப்
பெற்றுக்கொண்டு</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">பெரும்
விளம்பரத்துடன் நடத்தப்பெறும்
ஆராய்ச்சி கருத்தரங்கங்கள்
எனக்கு ஒவ்வாமையைத் தருவன</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">முடிந்தவரை
அவைகளைத் தவிர்க்கவே முயல்வேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">எனக்கு
அதனால் லெளகீகப் பயன்கள்
இருந்தபோதிலும்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆனால்
இது அப்படியல்ல</span></span></span><span style="color: #222222;">;
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">சென்ற
இரண்டு முறைகள் ஊட்டி கூட்டங்களைத்
தவறவிட்டதே எனக்கு பெரும்
சோகம் அளித்தது</span></span></span><span style="color: #222222;">.
</span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">யோசித்துப்
பார்த்தேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">;
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">நான்
எப்போதுமே தீவிரப் பங்களிப்பாளானாக
இருந்ததில்லை</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">எனினும்
எது என்னை இத்தைகய நிகழ்வுகளில்
தொடர்ந்து கலந்துகொள்ள
வைக்கிறது</span></span></span><span style="color: #222222;">-
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இதன்
ஆத்மார்த்தந்தான்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இதில்
அமைப்பாளர்</span></span></span><span style="color: #222222;">-
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">பங்கேற்பாளர்
என்ற மேல்</span></span></span><span style="color: #222222;">-<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">கீழ்
நிலைகள் இல்லை</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஜெ
உட்பட அனைவரும் ஒன்றாக உண்டு</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">உறங்கி
விவாதித்து</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஒரு
குடும்பமாக உணரும் அனுபவத்தை
வார்த்தைகளால் விளக்கமுடியாது</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆயினும்
கறாரான விதிமுறைகளுண்டு</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அதனால்தான்
இத்தகைய நிகழ்வுகளை சிறப்பாக
நடத்தமுடிகிறது</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">இல்லையெனின்
இதுவும் ஒரு வெட்டி அரட்டைக்
கூட்டமாகிவிடும்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
</span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0in;">
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="color: #222222;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மூன்று
நாட்களும் உணவு உபசரிப்பும்
அருமை</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">விடையளிக்கும்போது
இக்கூட்டத்தை அற்புதமாக
ஒருங்கிணைத்து நடத்திய
விஜயராகவன் தேம்பி அழுதேவிட்டார்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மாலை
தனாவின் காரில் சேலம்
வந்தடைந்தோம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ரயிலில்
சென்னை திரும்பும்போதுதான்
நான் கடந்த மூன்றுநாட்களில்
மொத்தமாகப் பேசியதைவிடவும்
அதிகமாகப் பேசிக்கொண்டு
வந்தேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஒரு
இலக்கிய சந்திப்பில் முதன்முறையாக
கலந்துகொண்ட சங்கீதாவின்
கேள்விகளுக்கு பதில்சொல்லும்போதுதான்
எனக்கும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஸ்ரீனிவாசன்
அவர்களுக்கும் ஜெ என்ற ஆளுமைமேல்
இருக்கும் பிரியமும்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">மரியாதையும்
வெளிப்பட்டன</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஜெ
அடிமையாகவே ஸ்ரீனிவாசன்
மாறிவிட்டார் என சுதா
குறிப்பிட்டார்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">வீட்டில்
பவானியிடம் சந்திப்பு குறித்து
விளக்கும்போது அடுத்தமுறை
நானும் கலந்துகொள்ள முயல்கிறேன்
என்றார்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">பெரிய
மகன் அமுதனிடம் நேற்று நிகழ்வில்
எடுக்கப்பட்டப் புகைப்படங்களைக்
காண்பித்துக் கொண்டிருந்தேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அவனையும்
சென்ற மே மாதம் பாண்டிச்சேரியில்
நடந்த சுனில் கிருஷ்ணனின்
திருமணத்திற்கு அழைத்துச்
சென்றிருந்தோம்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அதனால்
நண்பர்களை புகைப்படங்கள்
வழி அடையாளம் கண்டுகொண்டிருந்தான்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஜெ
படம் வந்தபோது</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">அப்பா
இவரும் உன் பிரெண்ட் தானே
எனக் கேட்டான்</span></span></span><span style="color: #222222;">.
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">பிரெண்ட்தான்</span></span></span><span style="color: #222222;">,
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">ஆனால்
அதற்கும் மேலே </span></span></span><span style="color: #222222;">-
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">வழிகாட்டி</span></span></span><span style="color: #222222;">...
<span style="font-family: Tahoma;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">குரு
என்றேன்</span></span></span><span style="color: #222222;">. </span>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-WTBwK9Beo_E/UdEuod_wvFI/AAAAAAAAHBA/IHPi0kiq8wA/s640/DSC05748.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="http://3.bp.blogspot.com/-WTBwK9Beo_E/UdEuod_wvFI/AAAAAAAAHBA/IHPi0kiq8wA/s640/DSC05748.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0in;">
<br /></div>
</div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-4160463228376000892012-12-20T11:34:00.000+05:302012-12-20T12:01:13.642+05:30விஷ்ணுபுரம் விருது - 2012<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: left;">
நாளை மறுநாள் (22/12/2012) மாலை ஆறு மணிக்கு விஷ்ணுபுரம் <span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif;">இலக்கியவட்டம் வழங்கும் 2012ம் ஆண்டிற்கான ”விஷ்ணுபுரம் விருது” கவிஞர் தேவதேவனுக்கு வழங்கப்படுகிறது. கடந்த 2010 ஆம் ஆண்டிலிருந்து இவ்விருது படைப்பாளிகளுக்கு வழங்கப்பட்டு வருகிறது. முதலில் ஆ. மாதவனுக்கும், 2011-ல் பூமணிக்கும் விருது வழங்கப்பட்டது. ஜெயமோகன் மீது பற்றும், மதிப்பும் கொண்ட நண்பர்களால் நடத்தப்படுகிறது இவ்விழா. இந்தமுறை </span><span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif;">விருது வழங்க </span><span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif;">இளையராஜா வருகிறார் என்பது எனக்குக் கூடுதல் மகிழ்ச்சி. இன்று மாலை கோவை கிளம்புகிறேன். நாளை தங்கை வீட்டில் தங்கிவிட்டு சனியன்று மதியம் விழா அரங்கத்திற்குச் செல்லலாம் என் இருகிறேன். நண்பர்கள் பலரை நீண்டநாள் கழித்து சந்திக்கப்போகிறேன் என்பதால் உள்ளம் மகிழ்ச்சியாய் இருக்கிறது. சுனில் கிருஷ்ணன் போன்ற சில நண்பர்களை முதன்முறை நேரில் காணப்போகிறேன். சென்றமுறை கோவையில் இருந்தும், தங்கையின் குழந்தை -கோமதி இறந்துவிட்டதால், </span><span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif;">விருது நிகழ்ச்சிக்குச் செல்லமுடியாமல் போய்விட்டது. </span></div>
<span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span>
<br />
<h4 style="text-align: left;">
<span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;"><b>விழா அழைப்பிதழ்</b></span></h4>
<span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-3i2lFePzuqs/UNKpftwnImI/AAAAAAAAHHg/82bxVPH44sE/s1600/Vishnupuram-Ilakiya-Vattam-2012-invi-2-1024x782.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="244" src="http://1.bp.blogspot.com/-3i2lFePzuqs/UNKpftwnImI/AAAAAAAAHHg/82bxVPH44sE/s320/Vishnupuram-Ilakiya-Vattam-2012-invi-2-1024x782.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-35921249349930738042012-11-20T23:41:00.000+05:302012-11-20T23:57:35.949+05:30அஞ்சலி - மருத்துவர் தெய்வநாயகம்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Ybwj00HJ11U/UKvLgSfYt5I/AAAAAAAAHHM/_bmfivawXeE/s1600/CND.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="204" src="http://2.bp.blogspot.com/-Ybwj00HJ11U/UKvLgSfYt5I/AAAAAAAAHHM/_bmfivawXeE/s320/CND.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
என் மூத்த சித்தமருத்துவ நண்பர் மைக்கேல் ஜெயராஜ் அவர்களால் தொடங்கப்பெற்று இன்றுவரை வெற்றிகரமாக நடத்தப்படும் கற்ப அவிழ்தம் இதழ் 1992 - ஆம் ஆண்டில் ஆஸ்த்துமா சிறப்பிதழ் ஒன்றை வெளியிட்டது. அதில் அப்போது சென்னை மருத்துவக் கல்லூரி மருத்துவமனையின் நெஞ்சக நோய் துறைப் பேராசிரியராக இருந்த மருத்துவர் செ.நெ. தெய்வநாயகம் ஒரு நீண்ட நேர்காணல் அளித்திருந்தார். அப்போது நான் பாளை சித்தமருத்துவக் கல்லூரியில் மூன்றாமாண்டு மாணவன். ஒரு ஆங்கில மருத்துவர், அதுவும் சென்னை மருத்துவக் கல்லூரி பேராசிரியர் ஒருவர் அவ்வாறு சித்த மருத்துவத்தின்பால் நம்பிக்கை கொண்டிருந்தது எங்கெளுக்கெல்லாம் மகிழ்ச்சியளித்தது. அதன்பின் 1995 இறுதியில் நான் சென்னைக்கு நிரந்தரமாகக் குடியேறுவதற்காக வந்தபோது என் நண்பர் மருத்துவர் சிவராமன் தஞ்சை தமிழ்ப் பல்கலைக்கழகத்தில் முனைவர் பட்டத்திற்கு ஆஸ்த்துமாவிற்கு சித்த மூலிகைகள் என்ற கருதுகோளை ஆராய்ந்துகொண்டிருந்தார். அவருக்கு மருத்துவர் தெய்வநாயகம் தான் வ்ழிகாட்டுநர். அவ்வாராய்ச்சி இழுத்துக்கொண்டே சென்றது. சிவராமன் தெய்வநாயகத்தைப் பார்ப்பதற்கே அஞ்சி நடுங்கிய காலமது. சிவராமன் மூலம் நான் தெய்வநாயகம் அவர்களின் குணநலன்களை அறிந்திருந்தேன்.<br />
<br />
இதற்கிடையில் தெய்வநாயகம் அவர்கள் தாம்பரம் சானடோரியத்தில் மருத்துவக் கண்காணிப்பாளராகப் பணியாற்றத்தொடங்கினார். அங்கு காசநோய் கண்ட நோயாளிகள் மட்டுமல்லாது, தேய்வு நோய் (AIDS) கண்ட நோயாளிகளையும் அனுமதித்து சிகிழ்ச்சையளித்து வந்தார். அக்காலங்களில் உலகிலேயே தேய்வு நோய்க்கு மிக அதிகமானோர் உள் நோயாளிகளாக தங்கி சிகிழ்ச்சை பெற்று வரும் மையங்களில் ஒன்றாக தாம்பரம் சானடோரியம் திகழ்ந்தது. அங்கு தேய்வு நோய்க்கு பெரும்பாலும் சித்த மருந்துகளையே அவர் பரிந்துரைத்து வந்தார். தேய்வு நோய் கண்டவர்கள் சித்தமருத்துகள் சாப்பிட்டபின் நன்றாக தேறிவருவதாகவும், அந்நோயினைச் சித்த மருந்துகள் பெருமளவில் கட்டுக்குள் வைத்திருப்பதாகவும் தொடர்ச்சியாக செய்திகள் வெளிவந்தமிருந்தன. இப்போது டெங்குக் காய்ச்சலுக்கு நிலவேம்புக் குடிநீர் எப்படியோ, அப்போது தேய்வு நோய்க்கு ரசகந்தி மெழுகு மிகவும் பரவலாகப் பயன்படுத்தப்பட்டு வந்தது. அப்போது நான் வேலூர் கிருத்துவ மருத்துவக் கல்லூரியில் நோய்ப்பரவியல் துறையில் முதுகலை பயின்று கொண்டிருந்தேன். வார இறுதிகளில் சென்னைக்கு வரும்போதெல்லாம் நானும், சிவராமனும் மற்ற நண்பர்களும் தெய்வநாயகம் அவர்களின் இம்முயற்சி குறித்து அவ்வப்போது பேசிக்கொள்வதுண்டு. சிவராமனும் அவருடன் ஓரளவு நெருக்கமாகிவிட்டார். தெய்வநாயகம் நோயாளிகளிடம் கனிவாகவும், தன் வேலையச் சரிவரச் செய்யாத மருத்துவமனை ஊழியர்களை மிகக் கண்டிப்பாகவும் நடத்தும் விதம் குறித்து சிவராமன் சொல்வதுண்டு. என்னுடைய இரண்டாமாண்டு முதுகலைப் படிப்பு பகுதிநேரமென்பதால் 1998-ல் ஆற்காடு அருகில் இசையனூர் கிராமத்தில் பாரதியம்மாள் வைத்திய சேவா கேந்திரத்தில் சித்த மருத்துவராகப் பணியாற்றிக் கொண்டிருந்தேன். அது இலவச மருத்துவமனை என்பதாலும், என் மேல் ஒரு நல்லபிப்பிராயம் ஏற்பட்டதாலும் பல ஊர்களிலிருந்தும் பெருமளவு நோயாளிகள் அங்கு வருவர். அவற்றுள் தாம்பரத்திற்குச் சென்று தெய்வநாயகத்திடம் சிகிழ்ச்சை பெற்று பின்னர் அங்கு தொடர்ச்சியாக செல்லமுடியாமல் இசையனூர் வரும் நோயாளிகள் சிலர் உண்டு. தெய்வநாயகத்தை அவர்கள் மிகவும் சிலாகித்துச் சொல்வதுண்டு. அதில் ஒருவர் ஒருமுறை நோயாளிக்கு சரிவர மருத்துவம் பார்க்காத மருத்துவரை தெய்வநாயகம் எங்கள் முன்பே அறைந்துவிட்டார் என்றார்.<br />
<br />
பின்னர் 1999-ல் சவேரா ஹோட்டலில் நடைபெற்ற தேய்வுநோய்க் கருத்தரங்கு ஒன்றில் தெய்வநாயகம் சானடோரிய ஆராய்ச்சி முடிவுகள் குறித்து கட்டுரை வாசித்தார். எனக்கு அவர் அதில் இன்னும் சற்று சிறப்பாக அறிவியல் முறைமைகளை கையாண்டிருந்திருக்கலாமோ என்ற எண்ணம் ஏற்பட்டது. பின்னர் சிவராமன் மூலம் அவருக்கு புள்ளியியல் முறைமைகளில் அதிக ஆர்வமில்லை எனத்தெரிந்து கொண்டேன். ஓய்வு பெற்றபின் எழும்பூர் செஞ்சிலுவைச் சங்கத்தில் மருத்துவ சேவை செய்துவந்தார். அதற்கு அய்ந்து ரூபாய்கள் தான் கட்டணம். சிவராமன் மற்றும் எனது வேறு சில நண்பர்களும் அவருடன் இணைந்து பணியாற்றினர். சித்த மருத்துவ ஆராய்ச்சிகளும் செய்து வந்தனர். ஆங்கில, சித்த மருத்துவ முறைகளை இணைத்து நோயாளிகளுக்கு மருத்துவம் புரிந்தனர். நண்பர் சிவராமனின் மருத்துவத்தொழிலில் அது ஒரு திருப்புமுனையாகும். தெய்வநாயகம் அவர்களது நோய்க்கணிப்பு உத்திகளை சிவராமன் வியந்தோதாத நாட்களே அக்காலங்களில் இல்லை. தனது மருத்துவத் தொழிலுக்கு குருவாக தெய்வநாயகத்தை சிவராமன் ஏற்றுகொண்ட காலமது. எனது உறவினர்கள் சிலர் அக்காலங்களில் அவரிடம் சிகிழ்ச்சைக்குச் சென்றிருக்கிறார்கள். சில நேரங்களில் அவர்கள் மனம் புண்பட்டிருக்கிறார்கள். ஆயினும் அவரது சிகிழ்ச்சையால் அவர்கள் முழுமையாகக் குணம் அடைந்திருக்கிறார்கள். மக்கள் தொலைக்காட்சியில் அவரது பேச்சுகளைக் கேட்டுவிட்டு என் அப்பா அவரது ரசிகராகவே ஆகிவிட்டார். அவரது அதிரடிப் பாணியும் அப்பாவிற்குப் புரிந்துகொண்டது.<br />
<br />
என் பெரிய தங்கை மீனாட்சிக்கு காச நோய் தாக்கியபோது நாங்கள் அவரைத் தான் அணுகினோம். நான், அப்பா, அம்மா, மீனா நால்வரும் அவரது தி. நகர் வீட்டு மருத்துவமனைக்குச் சென்றிருந்தோம். எங்கள் முறை வந்தபோது மீனா, அம்மாவுடன் அப்பாவும் செல்ல எத்தனித்தார். தெய்வநாயகம் நீங்கள் வெளியே போங்க என்று தடாலடியாகச் சொல்லிவிட்டார். பின்னர் மீனாவிடம் உனக்கு என்னம்மா செய்கிறது என்றிருக்கிறார். அம்மா, அவளுக்கு மூளை வளர்ச்சி பூரணமாக இல்லை, அவளால் சொல்லமுடியாது என்றிருக்கிறார்கள். நீங்க சும்மா இருங்கம்மா, அவள் சொல்லுவாள் என்ற அவர், நீ சொல்லு குழந்தை உனக்கு என்ன செய்கிறது என்று மிக அன்பாகக் கேட்டிருக்கிறார். இதுவரை அவளிடம் எந்த மருத்துவரும் அவ்வாறு கனிவுடன் பேசியதில்லை. மனநல மருத்துவர்கள் உட்பட. அம்மா குறுக்கிட்டபோதெல்லாம், நீங்க வெளியபோங்க என்று அதட்டி இருக்கிறார்.<br />
<br />
நோய்க்கணிப்பில் மன்னர் அவர். நோயாளிகளிடம் முழுமையாகப் பேசி அவர்கள் சொல்லும் குறிப்புகளைக் கொண்டே நோய்க்கணிப்பு செய்பவர். தேவையற்ற பரிசோதனைளைச் செய்யமாட்டார். ஒருமுறை சிவராமனின் அம்மா மெலிந்துகொண்டே வந்தார்கள். பல்வேறு நிபுணர்கள், எம்.ஆர். ஐ போன்ற பலவிதமான சோதனைகளைச் செய்து அவருக்கு வயிற்றில் புற்று நோய் இருக்குமோ என்ற முடிவிற்கு வந்திருந்தார்கள். ஆனால் தெய்வநாயகம், அவரது குறிகுணங்களை வைத்தே அவருக்கு வயிற்றுத்தமனி சுருங்கிவிட்டதால் இவ்வாறு ஏற்பட்டிருக்கலாம் எனக்கணித்தார். பின்னர் அப்பகுதியில் எம். ஆ. ஐ ஸ்கேன் செய்ததில் அவரது கணிப்பு உறுதிப்படுத்தப்பட்டது.<br />
<br />
அவருக்கு தமிழ் மேலும், சித்த மருத்துவதின் மேலும் அளவுகடந்த பற்றுண்டு. இதன் காரணமாக பல நேரங்களில் அவர் எல்லை மீறிப் போய்விடுவதுமுண்டு. மிகுந்த பிடிவாதக்காரர். சட்டென்று பிறர் மனம் புண்படும்படி பேசிவிடுவார். ஒருமுறை சிவராமனின் புத்தக வெளியீட்டு விழா ஒன்றில் சென்னைப் பல்கலைக் கழகத்தின் அப்போதைய துணைவேந்தர் முனைவர் SP. தியாகராஜன் தலைமை விருந்தினாராகக் கலந்துகொண்டார். தெய்வநாயகமும் மேடையிலிருந்தார். SP. தியாகராஜன் தனது உரையில் எதையோ சொல்லும்போது குறுக்கிட்ட தெய்வநாயகம், தியாகராஜன் நீங்கள் சொல்வது தவறு. போய் உட்காருங்கள் என்று கூட்டத்தினர் முன்னிலையில் சொல்லிவிட்டார். என்னதான் சித்த மருத்துவத்திற்கு அவர் முக்கியத்துவம் கொடுத்தாலும், சித்தமருத்துவக் கல்லூரி பேராசிரியர்கள் சிலரிடம் அவருக்கு கெட்டபெயர் ஏற்பட்டுவிட்டது. அதற்கு அவரது அதிரடி பாணி காரணமாயிருக்கலாம். ஒருமுறை எனக்கும் அவருக்கும் வாத, பித்த, கபம் குறித்து காரசாரமான ஒரு வாக்குவாதம் நடந்தது. அதன் முடிவில் நான் அவரிடம் இன்னும் உங்களிடம் நிறையச் சண்டையிட வேண்டும், சரிங்களா என்றேன். அவர் சிரித்துக்கொண்டே சரி என்றார்.<br />
<br />
அவருக்கு நுரையீரல் புற்றுநோய் என்று சிவராமன் மூலம் எனக்கு ஏற்கனவே தெரியும். இரண்டு நாட்களுக்கு முன்புதான் அவரைப் பற்றி சிவராமனிடம் கேட்கவேண்டும் என நினைத்தேன். அதற்குள் அவர் நேற்று மாலை இறந்துவிட்டார். அவரது மரணத்தை மிகுந்த தைரியத்துடன், ஆர்ப்பாட்டமில்லாமல் எதிர்கொண்டார் என்பதை அறிந்தேன். வணிகமயமாகிவிட்ட இன்றைய மருத்துவ உலகில் அவரைப் போன்ற இன்னொருவரைப் பார்ப்பது அரிது. அன்னாரது ஆன்மா சாந்தியடையட்டும். </div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-81770815445590158312012-11-19T23:26:00.001+05:302014-01-13T12:12:29.958+05:30இலக்கியவட்டம் நாராயணன்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
1992-ல் என் கல்லூரித் தோழி சுகன்யாவின் தந்தையாக இலக்கியவட்டம் நாராயணன் எனக்கு அறிமுகமானார். அப்போது நாங்கள் பாளையங்கோட்டை சித்த மருத்துவக் கல்லூரியில் படித்துக்கொண்டிருந்தோம். வேட்டி சட்டை, தோளில் ஒரு ஜோல்னாப் பை, ஒட்டவெட்டப்பட்டத் தலைமுடியுடன் அவர் எனக்கு அறிமுகமானபோது மனதிற்குள் ஒரு நக்கலுடன்தான் நான் அவரை எதிர்கொண்டேன். தோற்றத்தை வைத்து ஆளுமையை எடைபோடும் வயதது. இன்னும் அந்தத் தவறான முன்முடிவுகள் என்னிடமுண்டு. ஆனால், அவரோ எந்தவித அசூசையுமின்றி என்னிடமும், ஜோசப்பிடமும் மிக எளிதில் பழக ஆரம்பித்துவிட்டார். விருதுநகர், கோவில்பட்டி. போன்ற ஊர்கள் எல்லாம் இருபது வருடங்களில் மிகப்பெரிய வளர்ச்சியடைந்துவிட்டன என அவரது வெண்கலக் குரலில் பேச்சை ஆரம்பித்துவிட்டார். எப்போதும் எங்கேயும் அந்த வெண்கலக் குரலெடுத்துத்தான் அவர் பேசுவார். எல்லாவற்றைக் குறித்தும் பேசுவார், அதிரடியாகக் கருத்துச் சொல்வார். அப்பா அப்படித்தான் அடிச்சு விடுவார் என சுகன்யா சொல்வாள்.<br />
<br />
அதற்கடுத்த வருடம் எனது கல்லூரி மூத்த நண்பர்களோடு திருப்பதி சென்றுவிட்டு என் நெடுநாள் கனவான, எங்கள் சமூகத்தின் வரலாற்றோடு பின்னிப் பிணைந்த ஊரான, காஞ்சிபுரத்திற்கு முதன்முறையாகச் சென்று அவர் வீட்டில் தங்கினேன். அப்போது அவர் வைகுண்டப் பெருமாள் கோவில் தெருவில் குடியிருந்தார். மறுநாள் காலை என்னை அக்கோவிலுக்குக் கூட்டிச் சென்று அந்தச் சிற்பங்களை விளக்கினார். பின்னர் அங்கிருந்து ஏகாம்பரேசுவரர், காமாட்சியம்மன், சங்கர மடம், தொண்டைமண்டல ஆதினம், கைலாசநாதர் ஆலயம், சின்ன காஞ்சிபுரம் போன்ற எல்லாவற்றையும் அவர் சொன்ன வழியில் போய்ப் பார்த்துவிட்டு வந்தேன். அதன்பின் பலமுறை காஞ்சிபுரம் சென்று அவரது வீட்டில் தங்கி அவர்களது பிள்ளை போலவே ஆகிவிட்டேன். ஆனால் அதுவரை அவர் நடத்தி வந்த இலக்கியவட்ட கூட்டத்தில் கலந்துகொள்ளும் வாய்ப்பு எனக்குக் கிடைக்கவில்லை. அவரும் அப்படி ஒன்றை தான் நடத்துவது குறித்து எனக்குச் சொன்னதுமில்லை. சுகன்யாதான் சொல்லியிருக்கிறாள். எனக்கு அப்போதெல்லாம் இலக்கியக் கூட்டங்கள் குறித்து ஒன்றும் மதிப்பு இல்லை. காரணம் என் பள்ளி, கல்லூரிகளில் நான் பார்த்த தரமற்ற இத்தகைய கூடுகைகள்.<br />
<br />
1997ம் வருடம் அப்படி ஒருநாள் அவரது வீட்டில் தங்கியிருந்தபோது அவர் ஒரு சைக்கிள் ரிக்ஷாவில் நான்கைந்து அட்டைப்பெட்டிகளை வைத்து அனுப்பிக் கொண்டிருந்தார். இலக்கியக் கூட்டத்திற்குப் போகிறேன் வருகிறாயா என்றார். சும்மா வீட்டிலிருப்பதற்குப் போய்வரலாமே என்று எந்தவித எதிர்பார்ப்புமில்லாமல் அவருடன் கிளம்பினேன். ஆனால் அதன்பின் எனக்கு ஒரு புது உலகம் அறிமுகமானது. தமிழ் இலக்கியம், அறிவுலகம் குறித்த என்னுடைய எண்ணங்களைத் தகர்த்தெறிந்தது அது. அதுவரைத் தமிழ்ப்புத்தகங்கள் என்றால் உள்ளடக்கத்திலோ, அமைப்பிலோ எந்தப் படைப்பூக்கமும் இல்லாத வெகுஜன பதிப்பகங்கள் வெளியிடும் புத்தகங்களையே பார்த்துச் சலிப்புற்றிருந்த எனக்கு செம்பதிப்பு என்ற அடையாளத்துடன் அந்தக் காலகட்டத்தில் காலச்சுவடும், கிரியாவும் வெளியிட்ட புத்தகங்கள் கவர்ந்தன. புத்தகத்தின் தலைப்புகளும், அவற்றின் அட்டை வடிவமைப்புகளும் படிக்கத்தூண்டின. காலச்சுவடின் லோகோ என்னைக் கவர்ந்திழுத்த காலமது. அப்படி நான் படிக்க ஆரம்பித்த புத்தகங்களில் ஒன்றுதான் ‘விரிவும் ஆழமும் தேடி’. இன்னும் நன்றாக நினைவிருக்கிறது, அதன் முன்னட்டையில் கோட்டோவியமாகத் தீட்டப்பெற்றிருந்த உருவம்தான் அதன் ஆசிரியராக இருக்கவேண்டுமென யூகித்திருந்தேன். அந்த கோட்டோவிய முகத்திற்குச் சொந்தக்காரனான சுந்தர ராமசாமியை நேரில் பார்த்து அதை உறுதிசெய்துகொள்ள வேண்டுமெனத் துடித்தேன். அப்புத்தகமும், காற்றில் கலந்த பேரோசையும் என்னை ஆட்கொண்டிருந்த காலமது. பின்னர் சு.ராவை மழித்த முகத்துடன் அவ்விலக்கியவட்டக் கூட்டமொன்றில் பார்த்தபோது ஏமாற்றமாக இருந்தது தனிக்கதை.<br />
<br />
வெ. நாராயணன் ஒவ்வொரு மாதமும் கடைசி ஞாயிறன்று இலக்கியக் கூட்டம் நடத்துவார். அந்த அமைப்பிற்கு தலைவர், செயலாளர், பொருளாளர், தொண்டர் எல்லாம் அவர் ஒருவரே. பிற நண்பர்கள், குறிப்பாக எக்பர்ட் சச்சிதானந்தம், அமுத கீதன், தரும ரத்தினக்குமார், காமராஜ், சேதுராமன் போன்றவர்கள் அவ்வப்போது உதவினாலும் நாராயணன் எனும் தேர்தான் இலக்கியவட்டத்தை இழுத்துச் சென்றது. இலக்கிய வட்டக் கூட்டங்களை பெரும்பாலும் காஞ்சிபுரம் பூக்கடைச்சத்திரம் PTVS வன்னியர் உயர்நிலைப் பள்ளியில்தான் ஏற்பாடு செய்வார். அந்நாட்களில் காலை 7 மணிக்கே அப்பள்ளிக்குச் சென்று டெஸ்க்குகளை தூக்கி சுவர் ஒரமாக ஒதுக்கி வைத்துவிட்டு, பெஞ்சுகளை வரிசையாக வைத்துவிடுவார். டெஸ்க்குகள் புத்தகக் கண்காட்சிக்கும், பெஞ்சுகள் ஆட்கள் உட்கார்வதற்கும் ஏதுவாக அவ்வாறு செய்வார். இவையனைத்தையும் தனியொருவராக அவரே செய்வார். சில நாட்களில் நான் உதவி செய்திருக்கிறேன். 20 வயது இளைஞனான எனக்கு சில டெஸ்க்குகளுக்கு மேல் தூக்கிவைப்பதற்குள் மூச்சு வாங்கிவிடும். இவற்றைச் செய்துமுடிக்கும்போது அவர் வியர்வையில் குளித்திருப்பார். பின்னர் இலக்கியவட்ட பேனரை பள்ளிக்கு வெளியில் கட்டி வைத்துவிட்டு, கரும்பலகை ஒன்றில் அன்று நடக்கப்போகும் நிகழ்ச்சி குறித்த அறிவிப்பை அவரது மணியான கையெழுத்தில் எழுதிவைத்துவிட்டு வீட்டிற்கு வந்துவிடுவார். குளித்துவிட்டு, காலை உணவருந்தியபின், ஐந்தாறு பெரிய அட்டைப்பெட்டிகளில் தன்னிடமுள்ள புத்தகங்களை ஒரு ரிக்ஷா வண்டியில் ஏற்றிக்கொண்டு மீண்டும் PTVS பள்ளிக்குச் செல்வார். பின்னர் புத்தகங்களை வரிசையாக டெஸ்க்குகளில் கண்காட்சிகளில் வைத்துவிடுவார். இந்தப் புத்தகங்களை பதிப்பகங்களிலிருந்து 25% தள்ளுபடிக்குப் பெற்று அதே விலைக்கே இலக்கிய வாசகர்களுக்கு விற்பார். மேலும் வாசகர்கள் அப்பணத்தை உடனே செலுத்த வேண்டாம். மூன்று தவணைகளில் செலுத்தினால் போதும். அவ்வாசகர் ஏற்கனவே தெரிந்தவராக இருக்க வேண்டுமென்பதில்லை. முதல் தடவையாக அக்கூட்டத்திற்கு வருபராக இருக்கலாம்; அவருக்கு நாராயணனையோ அல்லது பிற நண்பர்கள் யாரையுமோ தெரியாமலிருக்கலாம். அதெல்லாம் அவருக்கு ஒரு பொருட்டல்ல. இலக்கியப் புத்தகம் வாங்கும் ஆவலிருக்கிறதென்றால் அவரை ஊக்குவிக்கவேண்டும் என்பதே அவரது குறிக்கோள். பலமுறை அவர் ஏமாற்றப்பட்டிருக்கிறார். ஆயினும் அவரது எண்ணத்தில் மாற்றமில்லை.<br />
<br />
அதுபோல் ஒருமுறை இலக்கிய வட்டக் கூட்டத்திற்கு ஒருவர் வந்துவிட்டு தன் முகவரியைப் பதிவு செய்துவிட்டால் போதும். அதன்பின் தொடர்ந்து மூன்று கூட்டங்களுக்கு அந்நபருக்கு அழைப்பிதழ் வரும். அஞ்சலட்டை ஒன்றில் நாராயணனே அம்மூன்று அழைப்பிதழ்களையும் அவர் கைப்பட எழுதி அனுப்புவார். அம்மூன்று நிகழ்வுகளில் ஒன்றில் கூட அந்நபர் கலந்துகொள்ளவில்லை எனில் அதன்பின் அழைப்பிதழ் வருவது நின்றுவிடும். எனக்கே ஒருமுறை அவ்வாறு நடந்திருக்கிறது. அதுபோன்றே புத்தகத்தைக் கடனாக வாங்கிச் செல்பவர்களுக்கும் மூன்று நினைவூட்டல் கடிதங்கள் அஞ்சலட்டைகளில் அனுப்புவார். அதற்குப் பதிலோ, பணமோ வரவில்லையெனில் கவலைப்படமாட்டார்; அப்புத்தகத்திற்கான பணம் அவரது பாக்கெட்டிலிருந்து செல்லும். அவர் அவரது முகவரிக்கு ஒரு ரப்பர் ஸ்டாம்ப் செய்து வைத்திருந்தார். அதில் முகவரி இவ்வாறு தலைகீழாக இருக்கும்.<br />
<br />
631502<br />
காஞ்சிபுரம்<br />
39C, காமாட்சியம்மன் கோவில் சன்னதி தெரு<br />
இலக்கிய வட்டம்<br />
வெ. நாராயணன்<br />
<br />
உண்மையில் வெ. நாராயணன், இலக்கிய வட்டம், காஞ்சிபுரம் என்று முகவரியிட்டு தமிழ்நாட்டில் எந்த மூலையிலிருந்து அஞ்சல் அனுப்பினாலும் தவறாமல் அது அவர் கைக்கு வந்து சேர்ந்துவிடும்.<br />
<br />
இலக்கிய வட்டம் என்றிருந்தாலும் அதில் இலக்கியம் தவிர பிறவற்றிற்கும் இடமிருந்தது. ஒருமுறை நாகசுர வித்வான்கள் வந்து வாசித்தார்கள். ம்ற்றொருமுறை சோடச அவதானி ஒருவர் வந்து அவர் திறமைகளை வெளிக்காட்டினார். நாட்டுப்புறக் கலைஞர்கள் வந்திருக்கிறார்கள். அதுபோன்றே பிற அமைப்புகளுடன் சேர்த்தும் இலக்கிய நிகழ்ச்சிகளை நடத்தியுள்ளார். சாரு நிவேதிதாவை அழைத்து ஜீரோ டிகிரி குறித்த விமரிசனக் கூட்டமொன்றை தமுஎசவுடன் இணைந்து வேடந்தாங்கலில் ஏற்பாடு செய்திருந்தார். அவர் பெரும்பாலும் இலக்கியக் கூட்டங்களில் பேசுவதில்லை. படைப்பாளி அல்லது விமரிசனம் செய்யப்படும் படைப்பு பற்றி ஒரு சிறு அறிமுகத்துடன் நிறுத்திக்கொள்வார். பிற நண்பர்கள்தான் பேசுவார்கள், விவாதிப்பார்கள். எப்போதாவது அவர் பேசுவதுண்டு.<br />
<br />
அதுவரை ஜெயகாந்தன் தவிர வேறு நவீன இலக்கிய ஆளுமைகளை அறிந்திராத எனக்கு இலக்கியவட்டத்தின் மூலம் சு.ரா, அசோகமித்திரன் போன்ற படைப்பாளுமைகளை அருகிலிருந்து கவனிக்கும் வாய்ப்புக் கிடைத்தது. அசோகமித்திரன் வந்திருந்தபோது மிகுந்த எரிச்சலுடன் காணப்பட்டார். கூட்டம் முடியுமுன்பே நாராயணன் நான் கிளம்புகிறேன் என்றார். அவரை வழியனுப்பும் பொறுப்பு எனக்கு வாயத்தது. பேருந்து நிலையத்திற்கு அவரை கூட்டிக்கொண்டு சென்று நிலையத்திலிருந்து சென்னைக்குக் கிளம்பிக்கொண்டிருந்த பேருந்தை வழிமறித்து அவரை ஏற்றிவிட்டேன். ஏறி உட்கார்ந்து ஒரு நன்றிகூட சொல்ல மனமில்லாமல் சென்றுவிட்டார். வரும்வழியிலோ, பேருந்தில் ஏறியபின்போ சம்பிரதாயத்திற்குக் கூட ஒரு முகமன் கூட கூறாத, எப்போதும் எரிச்சலுடனும் பதட்டத்துடனும் இருக்கும், நபர் என்ன பெரிய படைப்பாளி என்று நினைத்து பல வருடஙகள் அ.மியின் ஒரு கதை கூட வாசிக்காமல் இருக்கிறேன். கடந்த சில வருடங்களாகத்தான் ஜெயமோகன் மூலம் அ.மியின் மேல் ஏற்பட்ட அந்த கசப்பு நீங்கியது. இலக்கிய வட்டத்தின் விமரிசனங்கள் ஏதோ சண்டை போட்டுக்கொள்வது போலிருக்கும். நான் கலந்துகொண்ட கூட்டங்களில் சு.ரா வந்தபோது அமுதகீதன், தரும இரத்தினக்குமார் போன்றவர்கள் அவர் மேலும், காலச்சுவடின் மேலும் காரசாரமான விமரிசனங்களை வைத்துப்பேசியதே மிகவும் சூடான கூடுகையாகவிருந்தது.<br />
<br />
தொடரும்...<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-1yUFvAUZGEU/RsVO05E_wZI/AAAAAAAABsw/-MkzKR3cIAg/s1600/Kpm_Appa_60th+045.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="480" src="http://2.bp.blogspot.com/-1yUFvAUZGEU/RsVO05E_wZI/AAAAAAAABsw/-MkzKR3cIAg/s640/Kpm_Appa_60th+045.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">இலக்கியவட்டம் நாராயணன் அவரது 60 ஆம் கல்யாணத்தன்று.</td></tr>
</tbody></table>
நாளை இரண்டாம் பாகத்தை வெளியிடுவேன்..<br />
<br />
<br /></div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-51022453248056265632012-03-02T07:00:00.001+05:302018-04-01T10:39:20.215+05:30அம்மா இஸ் கோயிங் டு ஹாஸ்பிட்டல், பாப்பா இஸ் கமிங் ஃப்ரம் வயிறு<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<br />
"அம்மா இஸ் கோயிங் டு ஹாஸ்பிட்டல், பாப்பா இஸ் கமிங் ஃப்ரம் வயிறு" - இவை அமுத மொழிகள்.<br />
<br />
"சனிக்கிழமை என் வயிற்றிலிருந்து பாப்பா பிறந்துவிடும், அதனால், அன்று ஸ்கூலுக்கு நீ லீவு போட்டுவிட்டு” என்று அமுதனிடம் என் மனைவி சொன்னாள். "நான் லீவு போட்டுவிட்டால் அமுதன் ஏன் வரவில்லை என மேடம் கேட்பார்களே?" எனக் கேட்ட அமுதன் பின் அவனாகவே சொன்னதுதான் மேலே குறிப்பிட்டது.<br />
<br />
ஐந்து வருடங்களுக்கு மேல் அமுதன் செல்லமாக வளர்ந்துவிட்டான், அடுத்து போட்டிக்கு ஆள் வரப்போகிறது. தம்பியோ, தங்கையோ பிறந்தபின் அதை அமுதன் எப்படி எதிர்கொள்வான் என்பதைக் கற்பனை செய்து பகிர்ந்துகொள்வதே கடந்த சில மாதங்களாக எங்களது முக்கியமான பொழுதுபோக்கு. நாளையிலிருந்து அதை நேரடியாக அனுபவிக்கப்போகிறோம். </div>
Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-71592404405968330162012-01-18T13:53:00.000+05:302012-01-18T22:12:14.358+05:30கூடங்குளம்: அவதூறும், உண்மையும்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
பரப்புரையும் மனித மனங்களும் (Propaganda and the Public Mind) என்றொரு நோம் சோம்ஸ்கியின் புத்தகம் உண்டு. உலகெங்கும் அரசாங்கங்கள் எவ்வாறு தமது மக்களின் மீதான அதிகாரத்தைத் தக்கவைத்துக் கொள்கின்றன எனபதைக் குறித்து இப்புத்தகம் பேசும். உண்மையில் பாராளுமன்ற ஜனநாயகம் என்பதே ஊடகங்களைத் தமது பிடியில் வைத்துக் கொண்டு மக்களை மூளைச் சலவை செய்வதின் மூலம் தமது அதிகார, லாப நோக்கங்களுக்கு ஏற்றவகையில் அவர்களின் சிந்த்னையைக் கட்டமைப்பது என்பதே நோம் சோம்ஸ்கியின் கருதுகோள். நமது நாட்டில் தற்போது நடந்துவரும் தன்னெழுச்சியான மக்கள் போராட்டஙகளை நடுவணரசு எவ்வகையில் எதிர்கொள்கிறது என்பதைக் கவனித்தாலே சோம்ஸ்கியின் கருத்திலுள்ள உண்மை புலப்படும். </div>
<div>
<br /></div>
<div>
இவ்வகையில் கூடங்குளம் அணு உலைக்கெதிரான மக்களியக்கம் மேல் தொடர்ச்சியாக அரசினால் கட்டமைக்கப்பட்டு ஊடகங்கள் மூலமாக நடத்தப்படும் பரப்புரை கவனிக்கப்படவேண்டியது. அண்மையில் தினமலர் மூலம் நடத்தப்பட்ட (நடத்தப்படுகின்ற) இவ்வியகத்திற்கெதிரான தாக்குதலுக்கு நண்பர் சிறில் அலெக்ஸ் <a href="http://www.tamilpaper.net/?p=5425"><span style="color: blue;">தமிழ் பேப்பர் இதழில்</span></a> பதில் அளித்துள்ளார். "அணு உலை எதிர்ப்பாளார்களுக்கு வெளிநாட்டு பணம் வந்தது அம்பலம்” என்ற தலைப்பிட்டு தினமலர் எழுதியுள்ள கட்டுரை அரசால் இட்டுக்கட்டப்பட்ட கற்பனை என்பதை<span style="background-color: white; color: #444444; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 18px; text-align: justify;"> </span>சிறில் தனக்கு நன்கு தெரிந்த நேரடித் தகவல்கள் மூலம் விளக்கியுள்ளார். பொதுவாக நம் சூழலில் அதீத உணர்ச்சி வசப்பட்டு அக்கட்டுரையை வெளியிட்ட இதழை வாய்க்கு வந்தபடி அர்ச்சித்து பலரும் எழுதுவதுதான் வாடிக்கை. இம்மாதிரியான தகவல்களை அரசாஙகம் வேண்டுமென்றே கட்டமைக்கும்போது அதற்கு உணர்ச்சி வசப்பட்டு எதிர்வினையாற்றாமல் உண்மையைத் தெளிவாகவும், உரத்தும் கூறுவது மிகுந்த அவசியமாகும். அவ்வகையில் சிறிலின் இக்கட்டுரை தனித்து நிற்பதும், பாராட்டப்பட வேண்டியதுமாகும். சிறில் அலெக்ஸிற்கு நன்றி.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
சிறில் அலெக்ஸ் கட்டுரை: <a href="http://www.tamilpaper.net/?p=5425"><span style="color: blue;">தினமலரும் இடிந்தகரையும் – விலைபேசப்படும் மக்கள் போராட்டம்</span></a><br />
<br />
தினமலர் கட்டுரை: <a href="http://www.dinamalar.com/News_Detail.asp?Id=386967" target="_blank"><span style="color: blue;">அணு உலை எதிர்ப்பாளார்களுக்கு வெளிநாட்டு பணம் வந்தது அம்பலம்</span></a></div>Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-22840268698478715682012-01-15T11:46:00.000+05:302012-01-15T11:46:31.374+05:30மூன்று தமிழ்ச் சொற்கள்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
நேற்றிரவு தூங்கப் போகும்போது தற்காலத் தமிழிலக்கியத்தின் மூன்று முக்கிய ஆளுமைகள் வெவேறு சந்தர்ப்பங்களில் பொருள் கூறிய மூன்று தமிழ்ச் சொற்கள் தீடிரென்று என் ஞாபக அடுக்குகளிலிருந்து ஒன்றாகக் கிளம்பி வந்தன.<br />
<b><br /></b><br />
<b>காலமாகி விட்டார்:</b><br />
<b><br /></b><br />
சுந்தர ராமசாமி இறந்த போது சென்னையில் நடந்த இரங்கல் கூட்டமொன்றில் ஜெயகாந்தன் ”சுந்தர ராமசாமி காலமாகி விட்டார் என்று சொல்கிறோம்; காலமாகி விட்டார் என்றால் என்ன? - அவர் காலத்துடன் ஐக்கியமாகி விட்டார், நம்முடன் என்றும் இருப்பார் என்று தானே அர்த்தம். அதனால் நாம் வருத்தமுறக் கூடாது” என்றார். இங்கு காலமாகிவிட்டார் என்ற சொல், அது சுட்டும் பொருள் - காலத்துடன் கலந்து விட்டார் - என்பது எவ்வளவு பொருள் செறிந்த வார்த்தை! காலத்தை மனிதப் புலன்களால் அளந்துவிட முடியுமா என்ன?<br />
<br />
<b>தோற்றம் - மறைவு</b><br />
<b><br /></b><br />
ஒரு கட்டுரையில் ஜெயமோகன் பிறப்பையும் இறப்பையும் குறிக்க தமிழில் பயன்படுத்தப்படும் இச்சொற்கள் ஆழ்ந்த தத்துவம் செறிந்தது; ஆங்கிலத்திலுள்ள Born and Dead மாதிரி நேரடி அர்த்தம் தருவதல்ல என்றும், வேறு எம் மொழியிலும் இத்தகைய சொற்கள் இயல்பாகப் புழக்கத்திலில்லை என்று சொல்லியிருந்தார். தோன்றினார் என்றால் எங்கிருந்து வந்தார், மறைந்தார் என்றால் எங்கு சென்றார் என்று வினவினோமானால் சாதாரணமாக நாம் பயன்படுத்தும் இச்சொற்கள் நம்மை பதிலளிக்க முடியாத பிரம்மாண்டமான தத்துவக் கேள்விகளுக்கு இட்டுச் செல்லும்.<br />
<br />
<b>பெற்றோர்:</b><br />
<br />
மேலே சொல்லப்பட்ட சொற்களுக்கிணையாண மற்றொரு சொல் இது. இதுவும் அவற்றோடு தொடபுடையது. அண்மையில் எஸ். ராமகிருஷ்ணன் தான் கலந்துகொண்ட விஜய் தொலைக்காட்சியின் நீயா நானா நிகழ்ச்சியில் இச்சொல் சுட்டும் பொருள் குறித்துச் சொன்னார். அந்நிகழ்ச்சியில் தந்தை - மகனுக்கிடையான உறவு குறித்து அலசப்பட்டது. பெரும்பாலான தந்தையர்கள் தாம் பெற்ற மகன்களுக்கு ஏதாவது ஆகிவிடுமோ என்றஞ்சுவதனால்தான் அவர்களுக்குக் கட்டுப்பாடுகள் அளிக்கிறோம் என்றனர். விருந்தினரய் அமர்ந்திருந்த எஸ். ரா. அதற்கு பதிலிறுக்கையில் பேற்றோர் என்றால் என்ன? - நாம் பெற்றோம் என்றால் எங்கிருந்தோ பெற்றோம். நம் வழியாய் அவர்கள் வந்தார்கள் என்றார். இந்த உணர்வு எல்லாப் பெற்றொருக்கும் இருந்தால் தந்தை மகனுக்கிடையிலான பெரும்பாலான பிரச்சனைகளுக்கு வாய்ப்பே இல்லை என்றார்.</div>Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18635702.post-24087680531377496922012-01-14T23:22:00.001+05:302012-01-14T23:24:03.466+05:30குன்றக்குடி அடிகளார் ஒரு சித்திரம்<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
<span style="color: #0c343d;"><b style="background-color: white;">”<span style="font-family: latha; line-height: 18px; text-align: justify;">யாரிடம் என்ன திறமைகள் இருந்தாலும் – அது பாரதியா இருந்தாலும் அவங்ககிட்டே காலத்தோட அழுக்கு கொஞ்சமாவது ஒட்டியிருக்கும்.. அப்படித்தான் பாரதிக்கும். அதையும் மீறி அவன் எப்படிச் செயல்பட்டிருக்கான்னு தான் பார்க்கணும். காலத்தில் நமக்குப் பிந்திக் கிடைச்ச வசதியிலிருந்தோ, சிந்தனையில் இருந்தோ அவங்களைப் பார்க்கக் கூடாது. பார்க்கிற ஒவ்வொருத்தர் கிட்டேயும் நம்முடைய சாயலைத் தேடிக்கிட்டிருக்கக் கூடாது..” - குன்றக்குடி அடிகளார்</span></b></span></div>
<div>
<span style="background-color: #ebebeb; color: #332721; font-family: latha; font-size: 12px; line-height: 18px; text-align: justify;"><br /></span></div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #332721; font-family: latha; line-height: 18px; text-align: justify;">நான் சிறுவனாகயிருக்கும் போதிருந்தே குன்றக்குடி ஆதினத்தின் முந்நாள் ஆதினகர்த்தர் பற்றி நல்ல விசயஙகளையே கேள்விப்பட்டிருக்கிறேன். மடாதிபதிகளில் அவர் த்னித்துவமானவர். அவரைப் பற்றி பத்திரிக்கையாளர் மணா எழுதியுள்ள இக்கட்டுரை ஓர் ஆவணம். படிக்கவும் சுவராசியமானது.</span></div>
<div>
<span style="background-color: #ebebeb; color: #332721; font-family: latha; font-size: 12px; line-height: 18px; text-align: justify;"><br /></span></div>
<a href="http://www.natpu.in/?p=10133#.TxG-mMTbLi9.blogger"><span style="color: blue;">நினைவின் நிழல்கள் : 3 சமூகத்தைத் துறக்காத துறவி ; குன்றக்குடி அடிகளார் | நட்பு - தமிழ் சமூகத்தின் இணையமுகம்</span></a></div>Gurusamy Thangavelhttp://www.blogger.com/profile/08115203662349080390noreply@blogger.com0